BrunchGirl

Stilbrott

2011-08-27T08:24:00.000+02:00

Var på NK:s höstmodevisning i förrgår. Temat var stilbrott. Där fanns mycket som väckte habegäret.

Älskar bh:n.

Lager på lager

Som en dröm.

Alltså Missoni. Åh.

Randigt, prickigt, mönstrat = snyggt.

Veronica Maggio avslutade med tre låtar. NK-publiken var minst sagt stel men hon gjorde bra ifrån sig.

Trippelcool

2011-08-26T19:36:00.000+02:00

Det här är min lillasyster. Hon är cool. Utan att anstränga sig.

Hon är delägare i en reklambyrå. Hur coolt är inte det?

Och så har hon en cool hund. Som visserligen kan förväxlas med en korv när hon är nytrimmad. Men ändå.

Ville bara säga det.

Uggla

2011-08-13T17:13:00.000+02:00

Senaste lilla kompisen. Jag är svag för ugglor. Den här kostade lagom mycket dessutom.

Nu kom jag förresten att tänka på dessa ugglor, som Lisa tipsade om för några månader sedan.

Vikten av att gilla olika

2011-08-07T22:21:00.000+02:00

Idag råkade jag brusa upp något i en diskussion som rörde våra pojkar och det här med att de tycker att det är roligt med nagellack. Den jag pratade med tyckte att de kanske borde sluta med det när de börjar skolan, eftersom det finns en risk för att de blir retade. Det var av ren omtanke, vilket jag uppskattar, men jag blev ändå upprörd. Jag vet att personen i fråga läser min blogg så jag ville utveckla hur jag tänker.

För mig är detta en hjärtefråga. Inte att mina pojkar ska bära nagellack, utan att de ska få göra det om de nu vill det. Att de – och alla andra barn – ska få klä sig som de vill, och leka vad de vill, och spela fotboll och dansa balett för att de vill det, oavsett om de är tjejer eller killar.

Självklart är jag medveten om att det finns elaka barn som retar andra. Och självklart vill jag inte att mina barn ska bli retade. Men jag vägrar lära dem att man ska vara på ett visst sätt för att passa in. Eller, för den delen, att det är viktigt att passa in.

Jag har själv varit retad under nästan hela min skoltid. Om det är något jag har lärt mig av det så är det att en mobbare letar upp precis vilken anledning som helst att reta någon. Om det inte är nagellack så är det rött hår, eller sättet att prata, eller glasögon, eller att man är duktig på matte, eller dålig på fotboll, eller att man har jeansmärket som var coolt förra veckan men inte just idag. För just idag har de lust att mobba någon.

Det spelar ingen roll hur mycket man passar in i idealmallen – de där mobbarjävlarna sniffar sig till ens osäkerhet och hugger till precis när det passar dem. Det finns ingen logik i mobbning. Det enda sättet att klara sig är att vara trygg i sig själv. Att veta att det inte är viktigt att vara omtyckt av precis alla. Att det räcker med att ha några riktiga vänner som gillar en precis som man är.

Jag tror att det bästa sättet att motverka fördomar är att se till att inte bidra till dem på något sätt. Att lära barn att alla är olika och att det är helt okej. Vad tror ni?

Lagom mycket leopard

2011-08-04T15:47:00.000+02:00

Jag har aldrig varit något större fan av djurtryck. Leopardfläckar och tigerränder är lite too much för mig, även om andra (som Gingerstyle) klarar av att se fabulous ut i det.

Men så snubblade jag över denna på sommarrean. En enkel svart bomullskavaj från Mads Nørgaard med silversvart leopardmönstrat innerfoder. Jag gillar att mönstret bara skymtar till samtidigt som det blir en kul detalj. Och att kavajen går att bära till typ allt.

Galen

2011-08-03T09:45:00.000+02:00

Hur kan en liten treåring provocera så mycket?

Både jag och C har en del jobb nu och turas om att ta hand om killarna. Inte helt idealiskt ur semestersynpunkt, men nödvändigt. Frank testar alla gränser som finns just nu och blir fullständigt galen när han inte får som han vill. Till och med storebror blir ledsen när Frank skriker och slåss och säger nej jag vill inte, hela hela tiden. Och när jag inte brottas med ilska och frustration, tampas jag i stället med dåligt samvete över att tycka att det ska bli väldigt skönt med dagis nästa vecka. Och över allt som vi egentligen skulle ha hittat på med barnen om vi hade haft möjlighet att dela på oss.

Idag får de vara hos sin mormor. Jag har lyckats göra klart en del jobb i förväg för att kunna unna mig några timmars efterlängtad egentid.

Hoppas även kunna ta en ledig dag med bara Fille nästa vecka. Han har blivit så stor och duktig och kunskapstörstande och rolig. Jag får trösta mig med att han en gång i tiden också haft sina rejäla trotsfaser, och att jag faktiskt lyckades överleva dem.

Mörker, ljus, kärlek

2011-07-24T22:30:00.001+02:00

Alltså, det som har hänt i Norge. Så fruktansvärt, obeskrivligt hemskt. Det finns verkligen inga ord, så det här blir ett ganska tafatt inlägg.

I dag satt jag på Caffè Nero med C och åt bakisbrunch. Bakis eftersom vi varit på ett alldeles underbart roligt bröllop. Dansfötterna ömmade och hjärtat var fortfarande alldeles varmt efter den magnifika dosen kärlek vi just varit med om att fira. Och så öppnade jag tidningen.

Jag visste såklart vad som hänt, men att se bilderna och läsa vittnesmålen – det var då det sjönk in, det som kändes så overkligt igår. Så mycket död, och skräck, och sorg. Så oändligt mycket sorg. Och absolut inget som man själv kunde göra för att minska den sorgen, eller spola tillbaka tiden. Inget.

Men trösten: att det fortfarande finns så mycket kärlek i världen. För det gör det ju, trots allt. Tänk bara om kärleken alltid kunde finnas där den behövs som mest.

Bortkopplad

2011-07-24T21:59:00.002+02:00

Jag har varit bloggfrånvarande i en dryg månad och det har ärligt talat varit ganska skönt. Ett tag kändes det som att tillvaron mest bestått av en massa uppdaterande på olika håll: Facebook, Twitter, Flickr, min fotoblogg, mail. Och så alla tillfällen där man agerat fotograf och lovat lägga upp bilder.

I veckan kom vi hem från en avkopplande, hyfsat bortkopplad vistelse på Gotland. Vi bodde i skogen, ett stenkast från havet, med raukar på tomten och en räv som strök förbi husknutarna lite då och då. Jag har fotograferat en hel del, men till skillnad från förra året (då jag bloggade varje kväll) har jag bara lagt upp ett fåtal bilder. I stället har jag läst, sprungit och tittat på en hel säsong av The Killing och de nya True Blood-avsnitten tillsammans med C. Vi har ätit galna mängder smultron, låtit barnen både spela tv-spel och kasta otaliga stenar i havet och varit spontana i nästan allt vi gjort.

Jag har aldrig sett så många smultron. Bara att gå ut och plocka en handfull att strö på frukostflingorna.

Vågor är kul.

Sand, snor och lyckliga barn.

Räven

Närheten till havet = fantastiskt både för sena fotoutflykter och joggingrundor.

Häftigt att få uppleva äkta månljus.

Barnen åt som hästar. Man kunde nästan höra dem växa.

Lycka är att få köra en riktig traktor helt själv.

Sista kvällen: en ovanligt lyckad bild tagen med självutlösaren.


Himmel och hav. Ibland är det allt som behövs.

Snart, så

2011-06-18T00:04:00.000+02:00

Jag trodde att det skulle lugna ned sig efter utställningen. Sedan efter utbildningens avslutningslektion. Oj så fel jag hade. Under de senaste veckorna har jag snarare behövt ta igen en massa jobb. Dessutom åker jag till Shanghai imorgon i en vecka, för att vara tärna på min systers bröllop, vilket också har krävt en hel del fix.

Jag är innerligt trött på att hela tiden se fram emot "när saker och ting lugnar ned sig". Det har de inte gjort på hela våren. Men det ska bli skönt att resa bort på egen hand ett litet tag, och om två veckor åker hela vår lilla familj till Gotland. Där tänker jag inte göra ett skit, förutom att mysa med alla mina killar och fotografera massor.

Trots all stress hann vi i alla fall fira vår lilla nyblivna 3-åring. Han är en riktig liten tuffing numera, med grodtatuering och rosa nagellack. (Ärret från hans olycka läker fint men behöver UV-plåster när det är soligt ute – därav limresterna i pannan.)

Kvällsidyll

2011-06-03T12:09:00.000+02:00

Igår var jag i studion hela dagen, samtidigt som pojkarna tillbringade lite för mycket tid inomhus framför skärmar av diverse slag. Klockan åtta på kvällen fick vi ett ryck och tog en cykelutflykt till Hagaparken.

Matade änder (och måsar), försökte ta en titt på Haga slott och gick sedan upp till Ekotemplet som visade sig vara en utmärkt lekplats för pojkarna. De somnade lite före 22 men det kändes skönt att ha utsatt dem för den otroligt vackra försommaridyllen som just nu råder i Haga.

EMERGE

2011-05-27T12:24:00.001+02:00

Jäklar vad mycket blommor jag fick! Tack!

... heter min fotoklass slututställning på fina Galleri Kontrast. Vi hade vernissage i onsdags kväll. 400 personer kom. Vilken känsla, vilken kick. Hoppas att det inte blir sista gången i mitt liv som jag ställer ut.

Utställningen håller på till och med söndag. Jag lägger upp mina fyra verk här efter det.

Välkomna!

Paper plane

2011-05-06T23:17:00.002+02:00

Portfolio

2011-04-30T13:27:00.000+02:00

Ja, det är väldigt lugnt här på bloggen. Det är ett medvetet beslut att prioritera bort vissa saker just nu när fotoutbildningen går in i sin slutspurt. Just nu har vi en ljusuppgift, en hemtenta i digital bildredigering, två grupparbeten tillsammans med andra klasser på Berghs, en långuppgift, en workshop imorgon, en utställning på gång och en portfolio att presentera för en av Stockholms främsta gallerister (Greger Ulf Nilsson på Gun Gallery) om två och en halv vecka.

Just portfoliobiten gör mig nervös eftersom Greger sägs vara brutalt ärlig i sina bedömningar av andras bilder. Jag vet inte ens vad jag ska fokusera på för innehåll. Men jag tänkte välja med hjärtat snarare än hjärnan, på vinst och förlust.

Det som känns bra är att portfolion jag beställt från England dök upp igår och var precis så fin som jag hoppats på. Tack svärmor! Det var din födelsedagsslant som gjorde att jag kunde köpa portfolion jag verkligen ville ha och inte den jag hade råd med:

Skärtorsdagen

2011-04-22T15:48:00.000+02:00

You can call us manboys

2011-04-11T22:22:00.002+02:00

Vissa låtar går fortfarande varma här hemma.

Vinter till vår

2011-03-27T23:06:00.000+02:00

Fining

2011-03-27T23:00:00.002+02:00

Modeworkshop

2011-03-25T00:16:00.000+01:00

Fotoutbildningen tuffar på. Det är mycket men det är kul. I söndags hade vi modefotoworkshop, med en riktig modell, riktig stylist och riktig makeupartist.

Jag har aldrig regisserat en modell förut och det kändes lite märkligt – jag är mer van vid att försöka att få fram någons bästa sidor och lyfta fram deras personlighet, inte att bestämma över varenda rörelse och få dem att spela en roll. Ärligt talat var jag väldigt nervös innan och trodde att det skulle gå åt skogen, men när jag väl började fotografera gick det av sig självt. Modellen var ung och ganska blyg men hon gjorde ändå ett strålande jobb.

Idag fick vi presentera våra bilder – en helfigursmodebild och en beauty shot. Nedan ser ni det jag presenterade. Dessutom tog jag en hel del bakom-kulisserna-bilder.

Boken var ett fynd – i studion stod en flyttkartong med böcker som skulle slängas. Tyckte väldigt mycket om titeln och den blå färgen.

Model: Laura S / Mikas
Stylist: Charlotte von Mentzer / Gingerstyle
Makeup/hair: Beatrice Börjesson Westlund

35

2011-03-21T16:38:00.001+01:00

I lördags fyllde jag år. Halvjämnt till och med. Och som jag blev uppvaktad. C hade fått pojkarna att öva på Ja må hon leva och det märktes. Sedan mysig frukost med kanelbulle, varm choklad och paketöppning. Barnen hade gjort jättefina kort till mig. C skämde bort mig med en stor lyxlåda produkter från Byredo, och inte nog med det: han har beställt en iPad 2 till mig. Med lite tur kan jag få den i handen redan på fredag!

Franks kort till vänster, Filles till höger. (Fille skriver nedifrån och uppåt.)

Mamma och J kom förbi för att hämta upp Frank. De hade med sig inte bara en, utan två jättefina presenter:

Vintage Orrefors (Fuga)

Fat från Iittala (Kastehelmi)

Senare bjöd svärfar och hans fru på en god brunch på Haga Forum. Ett presentkort på SF Bio ingick som bonus. Trevligt!

Fille gillade konceptet "sitta i baren".

Och fina svärmor i Västerås (och hennes man) hade skickat ett kuvert med ett monetärt bidrag – särskilt uppskattat just nu eftersom jag måste införskaffa en ordentlig fotoportfolio, förmodligen härifrån. Tack svärmor om du läser detta!

Medan Fille var på barnkalas passade vi på att ta en liten vända på stan, bland annat Byredo-butiken för att säkerställa att C valt ut en doft som passade mig. Och det hade han. Bal d'Afrique är en helt magisk doft som till och med klår min älskade Damascena från Keiko Mechiri. Nu är förpackningen bruten och jag har sniffat på mina handleder hela helgen. I lyxlådan ingick även tvålar med samma doft, och ett doftljus (Carrousel). Love, love, love.

Sedan blev det en helkväll på 1900 med goda vänner. Kravlöst, avslappnat, roligt (men tyvärr svårfotograferat). Det är en sann lyx att konstatera att man har så många underbara människor i sin närhet. Och trots att jag hade sagt att det räckte med deras sällskap hade de med sig riktigt fina presenter allihop. Förutom det som visas här fick jag ett presentkort på appar från iTunes Store – perfekt nu när jag ska ladda iPaden. Tack Ingrid och Per!

Lyxchoklad från en lyxig kvinna, det vill säga Ninni.

Elisabeth och Stefan hade valt ut ett riktigt snyggt armband från Edblad.

Fina Charlotte och Adam kom ihåg att jag fastnade för detta halsband (med det fina namnet Before the Fall) när Charlotte bloggade om Midnight Market.


Och Jessica och Marcus hade med sig en bok som jag tror att jag kommer att gilla.

Måste även lägga in denna bok som jag fick av min kollega Titti tidigare i veckan – som gjord för en Brunchgirl.

Allt som allt en helt oslagbar födelsedag. Tack alla.

En bild om dagen

2011-03-13T10:44:00.000+01:00

dessa bilder är inte klickbara, men kolla gärna här!

Jag har haft ett Flickr-konto hur länge som helst men först i början av 2011 började jag använda det på riktigt. På en väns rekommendation gick jag med i en dagboksgrupp där alla skapar varsin tråd och lägger upp en bild varje dag, med eller utan kommentar.

Att ta en bild om dagen är ett klassiskt knep för att frigöra sin kreativitet och spontanitet och i mitt fall har det verkligen fungerat. Det viktiga för mig är inte teknisk perfektion – jag har löst ett par bilder 23.45 med hjälp av datorns inbyggda kamera, och åtskilliga andra med mobilen – utan att ta intressanta, gärna tilltalande bilder. Bland annat har jag börjat tycka att det är riktigt roligt att ta självporträtt.

Till höger i denna blogg syns de tio senaste bilderna. Klickar man på en bild hamnar man på Flickr-sidan för den bilden (oftast utan bildbeskrivning, dock – den sparar jag till dagboksgruppen). Under de tio bilderna finns en länk till hela bildsetet. Jag gillar verkligen kollage-effekten av att blanda färg, svartvitt, mobilsnapshots och riktiga systemkamerabilder.

Återkommande samtal

2011-03-11T23:42:00.000+01:00

- Jag älskar dig Fille.

- Jag vet.

- Men får jag säga att jag älskar dig?

- Mamma jag tycker om när du säger det. Du får säga det tusen gånger om du vill.

Och det gör jag, i mitt hjärta. Tusen och åter tusen gånger.

Tulpanterapi

2011-03-11T23:31:00.000+01:00

Akuten igen

2011-03-09T22:06:00.000+01:00

Mitt liv just nu: jobbajobbajobba, fotafotafota. Och så lite vab på det emellanåt.

Imorse, just när vi hade andats ut över att Fille verkade frisk trots en liten kräkning igår kväll, började det krampa i min bröstkorg. Det var rätt obehagligt så jag tog en taxi till akuten. Efter blodprover i två omgångar, EKG och lungröntgen konstaterades till slut att jag har en liten inflammation mellan lungsäckar. Inget farligt, bara smärtsamt, men Voltaren gör susen så länge.

Är dock lite trött och vissen. Som tröst klickade jag hem detta ikväll. (Tips: Lookfantastic.com har gratis internationell frakt t o m 13 mars.)

(mer om produkten här)

Afternoon tea, igen

2011-02-23T23:41:00.001+01:00

I söndags var jag bjuden hem till fina Jenni på afternoon tea, enligt den årliga traditionen. Som vanligt var allt vansinnigt gott.

Starkt

2011-02-15T22:36:00.001+01:00

Jag kände redan till det som Annas fina familj gått igenom under de senaste månaderna, men när jag såg DN-fotografen Robert Henrikssons otroligt starka bilder högg det till något oerhört och tårarna flödade.

Läs reportaget om modiga lilla Ellen här. Det är hon, hennes familj och fotografen (som även skrivit texten) väl värda.

Brottar-Fille

2011-02-14T10:56:00.000+01:00

Fille har nyligen börjat med brottning, närmare bestämt brasiliansk jiujitsu (nej, inte capoeira). Vi tyckte att någon form av kampsport skulle vara bra för honom eftersom det bygger på kroppskontroll, självdisciplin och respekt för andra samtidigt som det blir alltmer tydligt att han behöver någon form av riktigt fysisk aktivitet.

Just denna variant saknar dessutom offensiva moment som sparkar eller slag, och allt utspelar sig på mjuka golvmattor. Lektionerna för de minsta är väldigt lekbaserade, där kullerbyttor och olika typer av kull varvas med enklare brottningsövningar.

Igår var det hans tredje gång och då fick han ha på sig sin alldeles nya dräkt. Frank ville såklart också prova den.

Lite skrynklig men tuff ändå.

Jag vill också ha.

Lite plåsterrester och matfläckar i ansiktet gör bara att man ser ännu tuffare ut. Typ.

Tre stygn

2011-02-09T20:12:00.001+01:00

Jodå, jag finns kvar. Men det har varit väldigt mycket nu och det kommer inte att vara många lugna stunder i vår, vilket nog kommer att märkas här. Förutom att fotoutbildningen går in i en intensiv fas har jag börjat få ett och annat fotojobb samtidigt som jag inte lider brist på vanliga copyuppdrag.

Helgen bjöd dock en påminnelse om vad som är viktigast i livet, när Frank snubblade och slog pannan mot träkanten på vår säng. Jacket var riktigt otäckt och det var blod överallt. Inom några minuter satt han och jag i en ambulans på väg till Astrid Lindgrens Barnsjukhus och tre timmar senare var han hopsydd med tre stygn. Han var en riktig liten kämpe – duktig och modig, även om det inte var roligt att bli sydd.

Fille visade sina mest empatiska sidor hittills (efter att ha varit fullständigt hysterisk när han såg allt blod) och kramade Frank ordentligt det första han gjorde på morgonen. Sedan sa han att han tyckte att "Frank ska få allt han vill ha idag" och insisterade på att jag skulle hälla upp mjölk till Frank först, att Frank skulle få äggröra först och så vidare.

Väl på dagis blev det mycket skryt om lillebrors olycka, ambulansen och de tre stygnen. Frank, helt opåverkad av föregående kvälls trauma, var glad som en lärka och skröt han med. När jag skulle vinka hejdå höll mitt hjärta på att gå sönder av kärlek, lättnad och tacksamhet.

I väntan på att bli sydd - lite lugnande gjorde susen

Tre stygn och en Piggelin rikare

Helt slut

Nästa morgon

Baddags

2011-01-29T22:44:00.000+01:00

Ja, det går att klämma ned två hyfsat stora ungar i en liten badbalja. De kanske inte blir så rena som man tänkt sig, men de har desto roligare.

Nytt x 2

2011-01-26T23:35:00.000+01:00

Ny frisyr – same same but different, precis som det brukar vara. Väldigt kort på sidorna och baktill, dock med de långa delarna kvar.

Och nytt kontor (hos samma sköna gäng, men numera ute i Hammarby Sjöstad). Med en ny, lite längre men vacker resväg till och från jobbet, som ger sådana här fotomöjligheter:

Dålig start

2011-01-20T09:38:00.000+01:00

Igår: illamående, oroväckande bubblande mage, trött och hängig hela dagen. Tack och lov bröt det inte ut i ordentlig magsjuka.

Idag: mensvärk, fortsatt trötthet, en gnällig Frank som väckte oss väl tidigt och lite för mycket jobb att ta itu med med tanke på nämnda omständigheter.

Och när jag lämnade barnen på dagis fick jag reda på att det hade blivit fel med informationen från skolan där Fille förhoppningsvis får börja till hösten. Dels var informationskvällen i tisdags (och inte den 18 februari), dels är det öppet hus för barnen idag mellan 9 och 12, tillsammans med föräldrarna. Som tur var hade C möjlighet att rusa dit med Fille.

Nu har jag fått mitt kaffe och ska ta tag i den här arbetsdagen. Wish me luck.

Ljus och skugga

2011-01-18T22:45:00.001+01:00

Idag var det terminens första fotolektion. Jag har verkligen saknat fotokursen under julen! Idag tog vår ljussättningslärare Ivar fram blyertspennor, ritkol och papper samt varsin remsa med rutor i en gråskala. Uppgiften var att rita av den och försöka komma så nära de olika nyanserna som möjligt. Flera gånger. Väldigt knepigt.

Efter det ljussatte vi några kartonger och stolar och fick i uppgift att rita av dem. Vi fick 5-10 minuter på oss varje gång. Som barn och tonåring älskade jag att teckna men jag har inte gjort det seriöst sedan dess bortsett från någon enstaka krokilektion. Det kändes otroligt roligt att få återupptäcka känslan av att vara totalt fokuserad på linjer, former och skuggor och sedan se att resultatet faktiskt inte blev så illa.

Uppgiften till nästa gång är att ljussätta och teckna av ett föremål hemma och sedan fotografera det i samma ljus för att jämföra. Skitkul!

Dagens fynd

2011-01-15T21:36:00.000+01:00

Idag var vi på Galleri Kontrast för att titta en sista gång på Pieter ten Hoopens utställning med utvalda fotografier. Allt var till salu i begränsad upplaga – de mindre för 1000 kr, de större för 2000 kr. Som hittat! Vi fastnade för en mindre print på dessa tre pojkar, ur det mörka men oerhört vackra bildreportaget från trailerparksamhället Hungry Horse, Montana.

Det var lite synd att de inte tog med ett större antal bilder från Hungry Horse, för det finns mycket där som jag hade kunnat tänka mig betala 2000 kr för. Eller kanske bra ändå, eftersom jag bara hade känt mig frustrerad över att inte kunna köpa mer än ett eller två verk. Jag får hoppas på en bok i stället.

Galleri Kontrasts kommande utställning "Jag och mitt djur" verkar också intressant – Pieter ten Hoopen har dessutom varit med på ett hörn även där. Älskar verkligen bilden på renarna.

Fotoflyt

2011-01-11T22:55:00.000+01:00

Ibland fotar jag mer, ibland mindre. Just nu är det mer.

Se de kompletta bildserierna på min fotoblogg.

Hej då julgran

2011-01-09T23:26:00.001+01:00

Det var mysigt att ha dig här, men nästan ännu skönare att ta farväl. Plötsligt blev vardagsrummet luftigare, ljusare och allmänt trevligt att vistas i.

Vi ska minnas dig med en sista bild.

(Note to self: Vattna granen ända till slutet nästa år i stället för att ge upp vid nyår.)

Självporträtt

2011-01-08T16:57:00.000+01:00

Ett foto om dagen

2011-01-06T22:18:00.000+01:00

Med tanke på hur det går med min 1-30-utmaning (jag tror jag är halvvägs efter två månader) känns det på ett sätt helkorkat att ta mig an ett nytt projekt, det klassiska "ett foto om dagen"-konceptet. Men en ny fotografvän tyckte att jag borde köra det som motvikt till allt annat fotande, där jag gärna vill prestera så bra som möjligt. Här gäller det helt enkelt att fånga en känsla, ett ögonblick, ett ljus – det spelar ingen roll om tekniken suger, bara man tar något som känns tillräckligt intressant för en själv och kanske även för andra.

Nu har det bara gått tre dagar men visst är det kul. Det kommer nog att bli en hel del sista-minuten-självporträtt, men å andra sidan vill jag bli bättre på just självporträtt så det gör inget. Dessutom är det här ett sätt för mig att komma igång med Flickr.

Den som vill följa projektet kan klicka här. Kommer även att lägga upp en och annan bild här på bloggen, förstås.

6 januari

Night vision

2011-01-05T22:54:00.000+01:00

Now I watch you falling into sleep
watch your fist uncurl against the sheet
watch your lips fall open and your eyes dim
in blind faith

I would shelter you

and keep you in light
but I can only teach you
night vision

En av de vackraste låtarna jag vet. Kom att tänka på den ikväll när Frank somnade alldeles intill mig.

Lyssna gärna på den här.

Sovmorgon

2011-01-05T00:02:00.000+01:00

Gott nytt år!

2010-12-31T18:32:00.000+01:00

2010 var ett bra år. Vi har fått mer sömn på nätterna. Vintern var en riktig vinter, sommaren en riktig sommar med bland annat två lyckade veckor på Gotland. Barnen har växt och utvecklats massor – Fille har lärt sig läsa medan Frank pladdrar på om allt mellan himmel och jord.

Framförallt har min egen personliga utveckling tagit sig ett rejält skutt framåt. Efter en smärre "vad ska jag bli när jag blir stor"-kris sökte jag till en fotoutbildning på deltid, och kom in. Jag har redan lärt mig massor och har tvingat mig själv att göra en hel del grejer som jag varit rädd för. Själva fotograferandet är fortfarande fantastiskt roligt, och svårt, och spännande, och utvecklande på alla sätt. Att jag dessutom fått skicka mina två första fakturor för fotojobb känns som ett tecken på att jag valt rätt väg.

Livet består alltså just nu av en bra balans mellan foto, jobb och familj (visserligen mycket tack vare en underbar make som tagit om pojkarna de kvällar jag har haft kurs, vilket inte har varit piece of cake alla gånger) och det var länge sedan jag har känt mig så lycklig och tillfreds som jag gör just nu.

Nästa år ska bli spännande. I sommar går jag ut fotoutbildningen – förhoppningsvis blir det någon form av slututställning. Sommarveckorna på Gotland – denna gång i Ljugarn – är så gott som spikade. Fille börjar skolan till hösten och vi ska så småningom börja titta efter en ny, större lägenhet. Fast det säger vi jämt.

Men först en rejäl skaldjursmiddag med massor av bra champagne, tillsammans med goda vänner. Jag har fyndat en klänning i sista minuten och gjort mig fin i två timmar. Skål! Och gott nytt år!

Lyxjul

2010-12-30T00:15:00.000+01:00

Julen har varit skön hittills. Vi fick en släng magsjuka strax innan men hann hämta oss lagom till julafton, som tillbringades hos min mamma – god mat, mysigt och barnvänligt. Sedan har vi mest slappat och softat.

En stor skillnad mot tidigare ledigheter är att vi inte blir helt utmattade av att ha barnen hemma hela dagarna. De är glada och kärleksfulla och leker själva på ett helt annat sätt – och inte minst sover de, oftast till 07.30-08.00. Sedan sitter de en bra stund framför Bolibompa innan de kommer och kräver frukost, varpå en av oss går upp medan den andra sover vidare. Det är lyx, och vi är tacksamma, och njuter.

Något som också är lyxigt när man bor ganska trångt är utrymme. Vi har äntligen hunnit byta bort Filles barnsäng och Franks spjälsäng mot en stor våningssäng. Pojkarna älskar den och för första gången på länge har vi fått Frank att somna i sin egen säng utan alltför mycket tjafs. I samma veva flyttade vi och städade ur en överbelamrad bokhylla och nu känns barnens rum både luftigare och trevligare.

Tomten var snäll i år. Förutom finglögg och kommande tjejmiddag (tack Elsa), en ny, större mjölkskummare (tack mamma och Johan) och ett vackert armband i svart från Vilma Velasquez (tack C) kommer jag att få den toksnygga keramiska Michael Kors-klockan jag suktat efter (tacktacktack C):

Vi har dessutom fått vara barnfria – utan några större måsten, bara en stor säng och en tjock bok – i nästan ett och ett halvt dygn, och kommer snart att få vara det igen. Så livet känns bra och jag har inte alltför mycket ångest inför nyårsafton. Måste bara hinna få ihop min Spotify-playlist för 2010.

Dag 16 - Min första kyss

2010-12-25T20:08:00.001+01:00

... har jag redan redogjort för. Och därför vill jag hellre berätta om en annan kyss.

Jag var 27 år, nysingel efter en lång relation och inte särskilt intresserad av något seriöst. Hängde lite på Spraydate och fick, precis som de flesta av kvinnligt kön där, många massmail av typen "du verkar trevlig, vill du ta en fika" och även mer avancerade (och lika genomtrista) förslag.

En kväll fick jag ett mail av en 34-årig kille. Jag grämer mig över att jag aldrig sparade det, men vad jag minns var det både trevligt, roligt och personligt. Jag svarade, vi började chatta över MSN och några dagar senare satt jag i baren på Clarion Hotel vid Skanstull och väntade på att han skulle dyka upp.

Det var en afterwork-date, en fredag. Jag hade garderat mig genom att förvarna om att jag skulle behöva dra vidare sedan för att träffa mina vänner. Jag tror att han hade gjort detsamma. När han dök upp – lite sen – tänkte jag "jomen han verkar helt okej". (Enligt honom var hans första tanke "oj, jag har inte en chans".) Det kändes det nervöst men bara på ett roligt sätt. Och vi började prata.

När baren på Clarion började kännas tråkig bestämde vi oss för att strunta i våra påhittade planer med vännerna och fortsätta tillsammans mot Metró. Vi pratade, beställde drinkar, pratade. Jag tryckte mig lite mot honom. Han drog sig inte undan. Det var mysigt och vi fortsatte prata.

Det blev sent, vi blev hungriga. Vi tog varsin cheeseburgare på McD. Ingen ville riktigt att kvällen skulle sluta där så vi gick planlöst fram på Götgatan. Pratade, skojade. Eftersom inget hade hänt kunde ingen riktigt säga "ska vi gå hem till dig eller hem till mig" så i stället halkade vi in på första bästa (och inte särskilt bra) bar, Fenix. Det spelades listettor. Högt. Vi fick stå tätt intill varandra för att höra vad vi sa. Åtminstone använde vi det som ursäkt. Jag tryckte mig mot honom. Han drog sig inte undan, men gjorde ändå inget mer. Jag började undra om han var lite trög och bestämde mig för att ta saker i egna händer.

Jag lutade mig fram för att säga något. Läpparna snuddade vid hans öra och sedan hans kind. Äntligen fattade han – och kysste mig. Det var en bra kyss.

Vi gick hem till mig. Han fick stanna kvar på frukost. Och det som inte skulle vara så seriöst – alls – resulterade i kärlek, giftermål och två barn.

Nykära

Från oss till er ...

2010-12-23T21:00:00.001+01:00

Pynt

2010-12-23T19:25:00.000+01:00

En eloge till vår förskola som är så himla bra på att göra fint julpynt med barnen. Här är Franks alster:

Och här är Filles:

Fille var särskilt stolt över sitt mosshjärta. Jag är nog ännu stoltare.

Sinkad

2010-12-21T17:35:00.001+01:00

I helgen hade vi en Frank som kräktes i ett par timmar och en Fille som var dålig i magen. Efter det hann det gå någon dag då vi trodde att allt var färdigt, men tji fick vi.

Igår slog magsjukan till mot oss vuxna – with a vengeance. Först låg C och spydde något våldsamt i fem timmar. Under tiden tog jag hand om barnen medan jag försökte att inte låtsas om mitt eget långsamt växande illamående. När de äntligen somnat var det min tur. Som tur var drabbades jag inte alls lika hårt som C men det tar ändå på kroppen att vara kräksjuk och nu en dag senare är jag fortfarande inte riktigt back on track.

Kvar att göra: skriva två små och relativt enkla texter som i detta ögonblick känns mastodonttunga, fixa de sista klapparna, se till att vårt hem ser hyfsat anständigt ut och göra plats för granen. Just nu känns det inte helt positivt att det bara är tre dagar kvar till jul.

Sjöhästar

2010-12-20T12:03:00.000+01:00

... är fina. Men rätt skumma.

Äntligen

2010-12-19T23:45:00.000+01:00

Idag var jag och Fille på stan. Vi åt korv och tittade på NK:s julskyltning. Jag kom på att de har en jultomte på plan fyra så vi åkte upp för att hälsa på honom. Fille vågade inte säga någonting; i stället fick jag sköta snacket om vad han önskade sig och vad tomten hade gjort av sina renar (de stod parkerade i Upplands-Väsby).

Efteråt väntade vi på spårvagnen mot Djurgården. Staden var sagolik med sitt tjocka, ljuddämpande snötäcke och alla feta flingor som yrde omkring oss. Fille var lycklig eftersom vi äntligen skulle åka till Aquaria, som han längtat efter. Vi höll varandra i handen och han sa "mamma, du är bäst" och sedan "jag tror faktiskt att det där var den riktiga jultomten". Från Kungsträdgården hördes de första orden i den jullåt som jag älskar mest: Chestnuts roasting on an open fire ...

Och där kom julkänslan, som jag börjat tro hade försvunnit för gott. Åh.

Dag 15 - Mina drömmar

2010-12-19T22:55:00.000+01:00

Jag drömmer om ett större, barnvänligare boende för vår familj, med tre sovrum och kanske till och med ett arbetsrum. Och ett badkar.

Jag drömmer om ett jobb som jag älskar och där jag hela tiden utvecklas. Jag drömmer även om att göra något av mitt fotograferande, oavsett om jag vill jobba med det eller inte.

Jag drömmer om att göra spännande resor – med C, med hela familjen eller bara jag och min kamera. Och om att någon gång ta det där förbannade körkortet.

Jag drömmer om ett hus på Gotland. Ibland drömmer jag om att bo där i något år.

Jag drömmer om att bli gammal med C, och fortfarande lycklig. Och om att få se våra pojkar växa upp till lyckliga, harmoniska, trygga män – män som gör sina egna misstag, som får uppleva kärlek, som får alldeles egna drömmar att förverkliga.

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?

2010-12-17T23:16:00.000+01:00

Hm, den här frågan känns lite bekant. Orkar inte ta någon bild just nu. Här har ni hela listan:

Svarta jeans, svart linne under svart långärmad båtringad topp. Svarta Primeboots och – tadaaa – en brun vinterjacka från Elvine. Med en svart halsduk till.

Fantasifullt, eller hur. Men jag gillar svart.

"Nej, jag tycker inte synd om killarna"

2010-12-17T10:34:00.000+01:00

Det är inte första gången jag retar mig på Anna Laestadius Larssons kolumn i SvD. Idag handlar den om att pojkarnas sjunkande betyg i skolan – vilket enligt Larsson inte är ett problem eftersom männen ändå alltid glidit fram i arbetslivet på sina förgyllda räkmackor, typ.

Är det barnen som ska straffas för bristande jämställdhet bland vuxna? Borde det inte vara en självklarhet att varje barn ska få så mycket hjälp och stöd som möjligt för att lyckas i skolan, oavsett kön, etnicitet, eventuella läs- och skrivsvårigheter och så vidare?

Blir så trött.

Dag 13 - Den här veckan

2010-12-16T10:42:00.000+01:00

Mina pepparkakspojkar

Veckan fram till nu:

Förkylning och trötthet. När man är frilans ringer man inte in sjuk, man jobbar hemifrån. Och försöker att inte somna.

Gnagande tankar om självmordsbombaren och hur illa det kunde ha gått.

Luciafirande på dagis: en mycket engagerad tvååring, en femåring som framförde en av fyra små julverser, ett mycket stolt mammahjärta.

En färdig plan för hur min fotoportfolio ska ta form under vårterminen.

En snabb träff med mina fina finska mostrar som var på besök över dagen igår.

Robyn på Berns. Så cool. Så otroligt bra. Så mycket kärlek och glädje.

Den fortsatta veckan:

Jobba undan så mycket som möjligt idag och imorgon. (Måste bara blogga lite först.)

Lunch imorgon med en god vän.

Barnen hos mormor över lördagnatten och absolut inget inbokat i helgen förutom 50 min oljemassage för både mig och C på Sabai Sabai.

Fixa gran.

Gå tillbaka till Galleri Kontrast för att se om C är sugen på att vara med och investera i en Pieter ten Hoopen-print.

Dag 12 - I min handväska

2010-12-13T22:53:00.000+01:00

Nuförtiden har jag sällan handväska. Eftersom jag har en kameraväska med mig nästan varje dag, och behöver dessutom kånka min laptop till och från kontoret, är en bra ryggsäck det enda vettiga alternativet. Det tog ett tag innan jag hittade en som jag verkligen gillade – en svart från Cote et Ciel – och åh vilken bra investering den har varit. Snygg, smart, stilren och ergonomisk.

En fördel med att ha mycket att bära på är att man blir bra på att rensa väskan på onödiga grejer. Därför innehåller den nästan alltid samma saker:

En MacBook Pro 15", plånbok och nycklar, iPhone, läppglans x 2, läppbalsam, läppstift, kompaktpuder från M.A.C, pappersnäsdukar, en skrivvänlig penna, anteckningspärm från Bookbinders (till fotokursen) och en kalender från Moleskine.

Jag är en digital tjej till 90%, men just när det gäller kalendern vill jag kunna bläddra framåt och bakåt och – framförallt – kunna göra ordentliga anteckningar: att-göra-listor, jobbsaker, viktiga telefonnummer etc. Där regerar Moleskines kalendrar, även om de tillhör stuff white people like.

Söndag kväll

2010-12-12T20:57:00.000+01:00

Ibland vill man bara kasta in handduken. C kom hem i natt efter en mycket välförtjänt eftermiddag och kväll med killkompisarna och några öl. Han var på intet sätt packad men tyvärr sover han sämre och snarkar desto mer när han har druckit, vilket till slut resulterade i att jag campade på vardagsrumssoffan 05.30 i ett desperat försök att få åtminstone någon timmes ostörd sömn. Vi var vrak hela morgonen.

Sedan jullunch hos svärfar. Mycket trevligt och inte så farligt livat med tanke på att det ändå var sju barn och ansenliga mängder godis, men Frank vägrade sova middag vilket innebar att vi fick tampas med ett litet monster från kl 16 och fram till att han till slut däckade kl 20.15. Jag fick bland annat en ordentlig örfil när jag skulle bada honom.

Själv är jag övertrött och pms:ig och småfrusen och hoppas innerligt att jag inte håller på att bli sjuk. Dels har jag en del att göra denna vecka, dels vill jag absolut inte missa barnens luciafirande imorgon. Bara att höra Frank gå och sjunga "Saa-ankta Looo-siiiia" med sin ljusa stämma är alldeles underbart och gör att jag kan förlåta alla slag, sparkar och "dumma mamma".

Min utställning på Fotografiska

2010-12-10T00:05:00.002+01:00

Nä, det är inte på riktigt, utan en uppgift som vi fick i delkursen Bildkommunikation: att göra en affisch till en fiktiv utställning på Fotografiska, med valfritt tema och titel. Det var faktiskt en av de roligaste uppgifterna hittills och jag fick ett par idéer till fotoprojekt att försöka mig på i vår. Vi får se vad det blir av det hela.

För övrigt är fotoutbildningen fortfarande fruktansvärt rolig och bra och utvecklande och inspirerande och kul. Jag är så glad att jag sökte, och att jag kom in.

Naturnära smycken

2010-12-07T15:34:00.000+01:00

Jag hyr skrivbord i Gamla stan, ett stenkast från både vattnet, Slottet och Österlånggatan som är aningen charmigare och mindre exploaterat än hemska, turisttäta Västerlånggatan. Här finns bland annat fina Ekovaruhuset och restaurangerna Grill Ruby och Le Rouge. Lunchmackan köper jag gärna på Albert & Jack's när jag känner att jag har råd.

Idag upptäckte jag att Drakenberg Sjölin öppnat alldeles bredvid S:t Göran och draken (så passande). Var tvungen att kika in. Smyckena – i både vanligt silver och svart, oxiderat silver – är naturinspirerade och riktigt välgjorda med en skön tyngd. De svarta Oyster Storm-örhängena (se nedan) får mig att vilja ta nya hål i öronen – och matcha med halsband och armband. Alltså bara namnet. Oyster Storm. Och kolla in kotten Pine Divine: vintrigt vackert i vanligt silver, ännu mer slående i oxiderat silver. Och alla Pearl Pods! Åh. Så mycket vackert. Seså, gå in och köp julklappar till alla ni känner nu.

Bild lånad av Drakenberg Sjölin

Dag 11 - Mina syskon

2010-12-07T12:49:00.001+01:00

Det går inte fort med mina inlägg. Vissa kräver lite mer eftertanke än andra.

Min storasyster Sarah, drygt fem år äldre än jag, var min idol under barndomen, även om jag knappast hade erkänt det då. (Vi bråkade jämt. Min mamma lyckades spara en lapp jag skrivit till syrran där det stod "You are the yuckiest person I know".) Hon har alltid varit otroligt duktig med språket; en stor del av mitt tidiga, brinnande läsintresse kom av att jag ville läsa samma böcker som hon. Jag tjuvläste hennes skoluppsatser. Hennes dagbok också, de gånger jag lyckades hitta den. Jag härmade henne i allt, t ex när hon skulle vika tusen papperstranor till en kille hon gillade och jag satt bredvid och vek tusen små meningslösa pappersloppor.

Efter att ha ägnat cirka 20 år åt en kinesisk frikyrka, dit hon sökte sig när tonåren var som stökigast, har hon nu skilt sig från både den väldigt kristne maken och livet som strängt troende. Det känns som att hon blivit sig själv igen och jag är glad att se henne så lycklig och så nyfiken på de delar av livet som hon tidigare inte fått ta del av. Jag sörjer att vi inte ses oftare än någon gång per år – hon bor i Shanghai – men det känns ändå som att vi vet var vi har varandra, och att vi har varandra.

Min tio år yngre lillasyster Elsa är på pappret ett halvsyskon men lika mycket syster för det. Hon har också alltid varit läs- och skrivtokig – mest av oss alla faktiskt, och det säger en del! – och prövar nu vingarna som nybliven copywriter, där jag tror att hon kommer lyckas mer än utmärkt. Elsa kramas på riktigt – länge och hårt. Hon har integritet, en skön stil, ett otroligt stort och gott hjärta och är modig på så många sätt. Hon är nog den minst dömande personen jag känner och jag drar mig aldrig för att berätta något för henne. Hon finns alltid där, helt enkelt. Bästa lillasystern!

Rök

2010-12-02T23:12:00.001+01:00

Skicka vidare

2010-11-30T23:22:00.000+01:00

Tack k från Osamlade tankar för att du tyckte att jag borde få en Beautiful Blogger-utmärkelse! Vad glad man blir.

Förutom att kopiera och lägga upp ovanstående bild och länka till den som gett den ska man bjuda på sju saker om sig själv. Here goes:

1) Jag är 34 år och har ännu inget körkort. Men någon gång ska det väl bli av.

2) Jag är hemskt kittlig strax under skulderbladen vilket kan bli lite komiskt när jag får massage.

3) Det första albumet (eller snarare kassettbandet) jag köpte för egna pengar var Madonnas Like A Virgin.

4) Jag älskar kryptoniter. Tänk om de fanns i tandvänlig version. Då skulle jag äta dem varje dag. Jämt, till och med.

5) Något jag skulle vilja våga är att släcka levande ljus med bara tummen och pekfingret. Men eftersom det inte är någon jätteviktig grej att kunna låter jag bli.

6) Min första makeupprodukt var en Pierre Robert-mascara i kornblått, som jag fick av min mamma i julklapp. Åh vilken lycka.

7) Om jag var tvungen att byta utseende med valfri kändis skulle jag välja Cate Blanchett.

Och så ska jag välja sju andra bloggare att skicka vidare utmärkelsen till: fru A, Ingela, Akela's Lair, Ullemon, Elsa, Liv-Jenny och Sessan. Fina bloggar som verkligen förtjänar att uppmärksammas!

Vinterkväll

2010-11-30T16:06:00.003+01:00

Jag behöver bara gå 30 meter från mitt kontor för att se detta. Ibland är Stockholm så bedövande vackert.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag

2010-11-29T21:58:00.000+01:00

Top från Cedric Jaquemyn/Weekday, kjol och strumpbyxor H&M, grå knästrumpor Lindex tror jag.

Halsbandet är en present från Lisa och en mycket kär ägodel.

Även Frank ville vara med. Tröja från H&M, fläckar från diverse måltider, Darth Vader-masken lånad av storebror (och även den en present från Lisa), russin från Ica.

Dag 9 - Min tro

2010-11-28T22:52:00.000+01:00

Jag är döpt enligt den romersk-katolska tron och har gått i brittiska skolor (och en kinesisk) där det sjöngs psalmer och bads böner, om än inte med någon större inlevelse. Under barndomen och framförallt tonåren gjorde jag ett flertal försök att komma närmare någon form av kristen gud, men det kändes som att ropa "hallå" i ett stort tomt rum och bara höra sin egen röst. Nu i efterhand förstår jag att min längtan efter en gud bottnade i att jag ville ha någon som fanns där, som kunde hålla mig i handen när allt var svårt. Jag ville helt enkelt inte känna mig ensam.

Med åren har jag gått från någon form av lös agnosticism till ren ateism. Jag är fast övertygad om att vi människor – och även slumpen – styr över våra liv, och att det inte händer ett skvatt när vi dör förutom att våra kroppar förmultnar och vi själva lever kvar i våra nära och käras minnen. Det är fruktansvärt skrämmande när man tänker på det – att det inte finns någon fortsatt existens efter döden – men det ger också livet en djup mening. Jag har bara en chans att göra mitt liv till något bra, och då är det lika bra att göra mitt bästa, hela vägen.

I och med att jag inte tror på något övernaturligt väsen som dikterar vad som är rätt eller fel känner jag desto större ansvar när jag funderar över och fattar egna moraliska beslut. Min devis är "what goes around, comes around". Är du genuint trevlig och omtänksam mot andra kommer du i gengäld inte bara att få ett trevligare bemötande, utan även uppleva att nya dörrar öppnas för dig, med nya möjligheter, erfarenheter och vänner. Det är inte ödet, eller karma, eller något annat hokuspokus – bara sunt förnuft. Och hittills har det funkat för mig.

Så jag kör vidare på det konceptet och hoppas på ett långt, rikt liv som avslutas snabbt, smärtfritt och med en borgerlig begravning.

Morgon

2010-11-27T14:06:00.000+01:00

Dag 8 - Ett ögonblick

2010-11-25T22:28:00.000+01:00

Dag 7 - Min bästa vän

2010-11-24T23:21:00.000+01:00

Lisa. Du är så klok, så glad, så smart, så empatisk. Du är generös med dig själv, med dina goda råd, med stora och små presenter och allmänt pepp, samtidigt som du inte drar dig för att säga ifrån när du tycker att något är fel. Du är den jag har ringt när hjärtat har gått sönder och jag inte har vetat ut eller in. Du bubblar och babblar och sprider glädje. Jag önskar att vi hann ses oftare – men det känns tryggt att veta att du finns där, alltid. Och att vi är gudföräldrar till varandras barn innebär också ett livslångt band, vilket jag är mycket, mycket tacksam för.

Svartvitt

2010-11-24T16:37:00.000+01:00

De senaste dagarna har varit väldigt intensiva och först nu har jag fått andas ut lite grann (även om jag brottas med stor kreativ ångest inför en fotouppgift till nästa vecka). Passar på att lägga upp några bilder från mina studiopass med Jessica och Elsa.

Det här är nog ...

2010-11-22T22:12:00.001+01:00

... Stockholms gladaste nästan-femåring (som fyller imorgon men blev uppvaktad av mormor, morfar, moster och gudfar ikväll). Äntligen, äntligen fick han Star Wars Lego-setet med General Grievous, som han önskat sig så mycket.

Och lillebror fick en laserpistol. Som nog var det coolaste han sett på väldigt länge.

Lite assistans från gudfar Sten.

Fullspäckat

2010-11-21T21:51:00.000+01:00

Tack C, det blev i alla fall en bra bild trots att vi glömde finkameran!

Denna helg: fotoworkshop, hemmafest med fotoklassen, fix inför Filles 5-årskalas (inklusiva bowling) med dagiskompisarna, genomförande av kalas, foto av Bokhora-gänget. Minst sagt intensivt.

Nu ska jag duscha och gå och lägga mig. Är tröttare än trött. "Ett inlägg om dagen"-projektet får helt enkelt vänta tills jag själv hunnit ikapp.

Dag 6 – Min dag

2010-11-19T23:51:00.001+01:00

Snooze. Snooze igen. Pussar på varma gosiga Frank som hamnat mellan oss någon gång under natten. Fille är fortfarande febrig och vill bäddas ned i soffan under ett tjockt täcke framför morgon-Bolibompa. C:s tur att vabba idag.

Ovanligt usel lämning, kanske för att storebror inte är med idag. Aldrig roligt att lämna en Frank som gråter så förtvivlat. Dricker en tröstkaffe hemma innan jag tar bussen till min frilansplats i Gamla stan.

Skriver ett brev till ett reklamutskick, jobbar på en textformulering som kunden ville att jag skulle justera, fakturerar för tidigare jobb.

Köper lunchmacka på Albert & Jack's (prosciutto, pecorino, fikon, membrillo) och äter på jobbet tillsammans med några av kollegorna.

Redigerar foton till nästa veckas inlämningsuppgifter. Lär mig lite om retuscharbete. Ganska nöjd med slutresultatet. Blir dock helt seg i huvudet av att pilla i Photoshop i över två timmar.

Packar ihop och hämtar Frank, som blir förvånad (det brukar vara C som hämtar) och glad och ger mig en helt underbar kram.

Väl hemma pussar jag på en inte lika febrig Fille, hänger en tvätt och sjunker ihop i soffan. Pojkarna turas om att ligga hos mig medan de ser på Bolibompa. Väldigt mysigt. Läser lite (Too Much Happiness av Alice Munro), sedan vill Frank att jag ska läsa ett par böcker för honom.

Fredagsmys med pizza och glass till efterrätt. Bad, kvällsmacka, saga och godnatt. Frank kryddar läggningen med ett härligt tvåårsutbrott – hans specialitet just nu – men C tar över och snart har han somnat.

Läser, slösurfar, fastnar framför Spiderman 3.

Somnar alldeles för sent, som vanligt.

Dag 5 - Vad är kärlek?

2010-11-18T23:47:00.000+01:00

Kärleken till mina barn, och hur den förändras och växer allteftersom de själva förändras och växer, är något jag reflekterar över dagligen. Inte för att jag blir klokare för det.

Jag älskade båda mina barn innerligt redan när de låg i magen. Kärleken som drabbade mig när jag såg dem för första gången var obeskrivlig. Och ändå älskar jag dem hundra, tusen gånger mer idag.

Det är absolut inte alltid kul att vara mamma. Jag har vid tillfällen mått rätt dåligt och haft enorma skuldkänslor för det. Men att föreställa sig livet utan dem går bara inte. De är värda allt, precis allt. Och det är både häftigt och skrämmande och smärtsamt och helt jävla fantastiskt att känna den kärleken.

VAB-pyssel

2010-11-18T13:36:00.000+01:00

Bästa medicinen

2010-11-18T11:04:00.001+01:00

... när man är (snart) fem år och lite småkrasslig. Bullen är hans eget verk dessutom.

Nattens skyhöga feber verkar ha släppt och aptiten är definitivt större än igår (förutom ovanstående beställning har det även gått åt tre clementiner och ett äpple) så vi håller tummarna för att söndagens femårskalas blir av. Och att lillebror inte också drabbas, såklart ...

Dag 4 - Det här åt jag idag

2010-11-17T22:38:00.000+01:00

Skönt med ett enkelt inlägg efter gårdagens som krävde både en hel del tid och mycket känslor. Ännu skönare när natten varit tuff och dagen seg. För tillfället försöker jag äta lite nyttigare, främst mer frukt och grönt, men just idag var temat comfort food.

Frukost: Kelloggs All-Bran med mjölk, juice (apelsin-blodgrape), macchiato

Förmiddagslatte

Ingen frukt – ajaj

Lunch: Big Mac med side salad och cola light

Eftermiddagslatte + 1 st Ballerina Kladdkaka vanilj som såg lite ensam ut

Ingen frukt – ajaj

Middag: indisk hämtmat – mangokyckling (där kom frukten in!) med härligt gräddig sås och vitlöksnaan (vitlök är väl nästan en frukt?)

Liten latte

30 min på gymet (nej inte mat men jag tyckte att det förtjänade att nämnas)

Alldeles strax: en clementin (ännu mer frukt! hej vad det går!)

Dag 3 – Mina föräldrar

2010-11-16T23:15:00.002+01:00

Min pappa är en äkta livsnjutare. Under sina cirka 40 år på Atlas Copco jobbade han hårt för att komma dit han är nu, men han har alltid haft tid för musiken, ett rikt socialt liv och spännande resor. Han är nyfiken, opretentiös, optimistisk, kunskapstörstande och ivrig att dela med sig av alla sina upptäckter, från ny musik till hur det ser ut i Alaska till iPadens förträfflighet. Han är helt enkelt genuint hungrig på livet och det hoppas jag är en tillgång nu när han kämpar med en njurcancer som inte verkar så sugen på att släppa taget.

Min mamma har många fina egenskaper. Den finaste, i mina ögon, är att hon alltid finns där. För mig, för mina systrar, för mina barn. Hon tröstar när jag själv känner mig som en usel mamma, och ger råd som jag aldrig tänkt på – utan att veta bäst. Hon uppmuntrar och engagerar sig i allt vi gör – utan att lägga sig i. Hon ser sina barnbarns finaste sidor och bryr sig inte om de jobbiga. Hon är så stolt över precis allt jag, mina systrar och våra barn gör, på äkta mammavis. Och jag är så stolt över henne.

Min styvpappa kom in i mitt liv när jag var sex år. Han var den roligaste personen jag någonsin träffat och ganska snart bestämde vi att vi var bästa kompisar, vilket var precis vad jag behövde som nyblivet skilsmässobarn. Han lärde mig att cykla, att meta och hundra andra saker; senare bekantade vi oss med Mario, Zelda och andra essentiella delar av tv-spelsvärlden. Med åren blev han mer och mer en andra pappa, dock utan att någonsin göra anspråk på den rollen, och var ett tryggt stöd när tonårstiden var som jobbigast och jag inte tyckte att min mamma förstod mig. Han har betytt, och betyder fortfarande, otroligt mycket för mig. För våra barn är han inte Johan eller mormors man, utan helt enkelt morfar – och en helt underbar sådan dessutom.

Jag har även en styvmamma, som till skillnad från min styvpappa försökte ta på sig en förälderroll och då på ett sätt som kanske inte var helt idealiskt. Jag älskar henne, men hon är en mycket speciell person och nu i vuxen ålder ser jag inte riktigt henne som förälder. Dessutom har det här inlägget blivit väldigt långt, och jag är trött, så nu sätter jag punkt för det hela.

Dag 2 - Min första kärlek

2010-11-15T12:17:00.006+01:00

Min första kärlek kom förhållandevis sent, efter en lång rad mycket passionerade men helt och hållet obesvarade förälskelser. Jag var 16 år och eftersom pappa bodde i Singapore var jag där hela sommaren. Under två veckor var även min svenska tjejkompis V med.

Genom någon bekant till min pappa hamnade vi på en dubbeldate med två killar i 17-årsåldern. Jag och V var rätt stissiga innan, med stora förhoppningar om romantiska utvecklingar. Och för en gångs skull lyssnade kärleksgudarna på oss. Dejten på Hard Rock följdes av ett biobesök någon dag senare. Och där, i biomörkret, fick jag min första kyss av Sam. Jag minns den fortfarande: min förvåning över att en killes läppar kunde vara så otroligt mjuka och framförallt den obeskrivliga lyckan över att någon äntligen, äntligen ville kyssa just mig.

Vi fortsatte att umgås alla fyra, oftast på kvällarna. Min pappa var inte helt förtjust i hur det hela hade utvecklats och tog Det Där Snacket med mig (väldigt, väldigt awkward). Det var rätt tänkt. För varje gång jag och Sam sågs blev hånglet lite mer avancerat och händerna fick upptäcka nya spännande geografiska områden. Vi var lika oerfarna båda två så varje framsteg var omvälvande. Och han var fin, och snäll, och rolig, och omtänksam.

När V hade åkt hem blev det ännu mer allvar mellan mig och Sam. Sista kvällen som vi sågs – jag skulle åka någon dag senare – bestämde vi oss för att ta det där slutgiltiga steget. Det gjorde ont, men det var helt okej. Och jag var i himmelriket efteråt. Jag minns att jag skrev i min dagbok (nu kommer skämskudden fram) att jag hade blivit kvinna. Jag var så glad att jag hade gett bort min allra mest dyrbara gåva till en sådan fin kille.

Som aldrig hörde av sig efter det. Någonsin.

Dag 1 - Presentera dig själv

2010-11-14T23:31:00.000+01:00

- Född 1976 i Montréal, Canada. Pappa är från Belgien och mamma från Finland.

- Rödhårig redan som bebis.

- Skilsmässobarn.

- Två systrar, en hel och en halv. (Fast bara på pappret. Båda är lika viktiga för mig, dvs enormt.)

- Har engelska som modersmål men tänker och talar bäst på svenska (förutom när jag räknar).

- Uppväxt i Stockholm, Singapore och sedan Hongkong, på grund av pappas jobb. Som 13-åring flyttade jag tillbaka till Stockholm för att bo med min mamma igen.

- Gick i sju olika skolor mellan 6 och 13 års ålder, något jag hoppas att mina barn slipper.

- Blev mer eller mindre mobbad under större delen av grundskolan, något jag också hoppas att mina barn slipper.

- Ville bli art director. Blev i stället copywriter. Nåja. Har flaxat lite mellan reklambyråer, frilansande och inhouse men trivs bäst med att vara egen.

- Träffade min man 2003. Gifte mig med honom 2005. Två månader senare kom vår son Filip. Och 2008 kom hans lillebror Frank.

- Upptäckte systemkameran våren 2009. Går nu en deltidsutbildning med drömmen om att kunna göra fotointresset till en del av min arbetsdag.

Älskar: Min familj. Min kamera. Chokladfabrikens lakritskola. Att vara småfrusen och krypa ned mellan rena lakan. Apple-produkter. Att cykla. Anklever och mogna franska ostar. Fräknar. Färger. Brunch. Skräckfilmer. Bullterriers. Gotland. Lyxiga badprodukter. Sovmorgon. Rostat rågbröd med mycket smör. Att klara av något jag varit rädd för.

Ogillar: Januari. Februari. Schlager. Filmjölk. Stilfascism. Försöker för övrigt att inte dissa för mycket; life's too short.

1-30

2010-11-14T22:11:00.001+01:00

Okej jag hakar också på. Dock enbart för att ge blogginspirationen en kick, inte för att ge mig själv någon press. Vilket innebär att om det inte skulle bloggas någon extrahektisk dag så är det faktiskt inte hela världen. Jag tar igen det sedan.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Studio

2010-11-11T23:31:00.001+01:00

Igår övade jag grundläggande studiofoto med Jessica. Förutom att bli kompis med utrustningen skulle jag lösa en uppgift till nästa vecka. Jessica var både otroligt bekväm och påhittig framför kameran och vi tog över 500 bilder. Nu gäller det bara att välja ut de som jag ska presentera ... inte helt lätt. Men här är en som jag tycker blev fin, i alla fall med tanke på att det är en av mina allra första egna studiobilder.

Fler bilder kommer nästa vecka!

Enkelt uttryckt

2010-11-10T13:35:00.000+01:00

Utanför Kulturhusets entré.

4

2010-11-09T22:52:00.001+01:00

Det var länge sedan det listades. Har sett denna hos flera andra bloggare, så jag kapar den själv.

4 TV-program jag ser

Svår fråga. Just nu ser jag sällan på tv, jag har på tok för mycket annat att göra. Men jag fokuserar på det jag skulle vilja se om jag hade mer tid.

1. Boardwalk Empire

2. The Wire

3. Six Feet Under (ja jag har lyckats missa den helt)

4. Solsidan – kommer helt klart att följa den nya säsongen när den går

4 saker jag gjort idag
1. Pussat på mina barns magar. Herregud vilka gosiga magar.

2. Lärt mig om olika färgrymder och färgprofiler.

3. Hatat snöslask med en passion som borde ha smält bort rubbet.

4. Fått höra av Fille att blåvalen är världens största djur. Och blivit glad åt att han kommer att få lära sig så mycket häftiga saker.

4 saker jag längtar efter
Också svårt. Jag har fullt upp med att hantera nuet, som faktiskt är väldigt roligt i sig. Men några andra roliga saker att se fram emot är:

1. Filles reaktion när han får reda på att hans femårskalas kommer att hållas på Birka Bowling.
2. När Frank har kommit igenom sin tvåårstrots. Är lite trött på hans explosiva utbrott, speciellt på nätterna.
3. Restaurangmiddag med min mamma och lillasyster på söndag.
4. Att få fota Sessan imorgon, i Berghs fotostudio! Inte minst för att det var lite för länge sedan vi sågs.

4 saker på önskelistan
1. Tid.

2. Skulle vanligtvis sukta efter diverse feta objektiv men just nu får jag låna rätt trevliga sådana av Berghs. Så vad gäller fotoutrustning skulle en reflexskärm (vit/silver/guld) sitta fint.

3. Detta, den främsta inspirationen till titeln på min fotoblogg, även om raderna är Leonard Cohens. Kanske köper jag det när jag är färdig med utbildningen. Som en examenspresent till mig själv, liksom.

4. En snygg vit klocka. Typ den här. Har fått en thing för snygga vita klockor.

4 personer jag utmanar
Vem som helst som känner för det.

Ned och upp

2010-11-09T21:44:00.001+01:00

Åh vad jag hade hoppats på att få med någon av mina bilder i Metro Photo Challenge-finalen. Inte så att jag verkligen förväntade mig det, men hoppas får man ju göra och det hade varit så himla roligt. Så besvikelsen var hyfsat stor i morse när jag konstaterade att ingen av bilderna hade kommit till final. (Den bittra, barnsliga sidan hos mig noterade att det var lite väl många bilder på gulliga barn och knasiga djur.)

Men! Säg den besvikelse som varar för evigt. Förra veckan gjorde jag ett litet gratisuppdrag för ett politiskt parti och idag kontaktade de mig för att fråga om jag ville fota dem under ett möte som de ska hålla imorgon. Inte nog med det – denna gång får jag fakturera. Mitt första betaluppdrag!

Sist men verkligen inte minst: jag kom hem till ett superfint vykort från en väninna som ville hälsa att jag tar fina bilder. Blev alldeles varmlycklig. Tack L-J. :)

På ytan

2010-11-08T14:47:00.000+01:00

D700, 50 mm, f/4, 1/2500

I fredags åkte jag ut till vackra Tyresta Nationalpark. Lånade en D700 + 14-24 mm av skolan och kompletterade med min egen utrustning: D90 + 16-85 mm + 50 mm. Allt användes. Vidvinkellinsen var superkul att använda. Det blir inte sista gången jag testar den.

Just den här bilden är jag själv lite kär i, tycker den känns nästan som en akvarellmålning. Fler bilder från Tyresta finns här.

Provbilder

2010-11-03T22:37:00.000+01:00

Lånade en av skolans kameror, en Nikon D700 (fullformat), för att testköra tillsammans med mitt eget 50mm/1.8-objektiv. Hann inte fota så mycket som tänkt på grund av vädret och på tok för litet minneskort men kameran kändes klart trevlig.

Ska låna samma kamera med ett 14-24 mm över helgen. Har aldrig testat vidvinkel, ska bli kul.

Varför välja

2010-11-01T20:39:00.001+01:00

... när man kan ha en massa olika?

Korsetter och kurvor

2010-10-31T00:26:00.001+02:00

I fredags kväll var jag och C på Stockholm Burlesque Festival på Berns. Det bjöds på fantastisk underhållning med vackra kläder, kittlande uppträdanden och kurvor, kurvor, kurvor. Både på scenen och i publiken vimlade det av korsetter, nipple tassles, old school-tatueringar och femtiotalsklänningar.

Stämningen var på topp och det var uppenbart att det var kvinnorna som regerade – när artisternas plagg åkte av var det tjejerna som tjoade och applåderade högst. Dessutom var det fantastiskt uppfriskande att få uppleva en kultur som både hyllar kvinnligheten samtidigt som den tar avstånd från osunda kroppsideal. Här är kvinnorna härligt stolta över sina kroppar, hur de än ser ut.

Happy Halloween!

2010-10-30T23:22:00.001+02:00

Sådärja

2010-10-28T23:01:00.000+02:00

Ny header på bloggen. Den gamla kändes lite sunkig. Får se om jag orkar fixa en mer avancerad på sikt, med självporträtt, bildcollage eller något mer.

Dagens Frank

2010-10-24T19:40:00.001+02:00

... eller snarare månadens, då både han och storebror inte leker något annat än Star Wars just nu:

"Jag är Anakin. Och jag har två ljussnablar."

Vi har verkligen inte hjärta att berätta för honom att det heter ljussabel.

Hoppas hoppas

2010-10-24T00:24:00.000+02:00

Har laddat upp några bilder till Metro Photo Challenge. Det vore så otroligt kul att knipa någon av de nittio svenska finalplatserna och få en bild publicerad i tidningen. Här är mitt galleri!

Vindsvåningstexten som den borde ha varit

2010-10-21T09:26:00.000+02:00

Ingen har undgått Erik och Ninas vindsvåning och alla efterföljande parodier, som nu känns något uttjatade. Men så tipsade Ullemon om denna briljanta text som slår allt annat med hästlängder. Läs.

Red T

2010-10-18T23:26:00.000+02:00

Brunt – det nya vita?

2010-10-17T23:21:00.002+02:00

När jag såg denna annons för L300:s crèmer i tunnelbanan trodde jag att bilden var ett skämt. Eller har jag missat en ny trend – snusbruna tänder?

Skolan

2010-10-16T11:48:00.000+02:00

Porträtt med blixt

2010-10-15T16:25:00.000+02:00

Några bilder från kursen. Uppdraget var att använda våra externa blixtar på olika sätt – med och utan befintligt ljus, och som sidoljus. Jag känner mig inte helt bekväm med blixten än, men mest på grund av alla krångliga menyinställningar – att leka med själva ljuset är otroligt roligt och något jag vill göra mer.

Höstskrud

2010-10-10T22:34:00.000+02:00

I love Matte

2010-10-08T09:40:00.000+02:00

Nu efter en månads användning måste jag slå ett slag för nya Matte SPF15 Foundation från bareMinerals. Jag har använt klassikern Original Foundation i flera år och tycker jättemycket om den, men om man använder andra lystergivande produkter gäller det att vara försiktig för att det inte ska bli för mycket skimmer. Dessutom är jag väldigt förtjust i en matt, lite sammetsaktig hudyta, särskilt till sotiga ögon och klara färger. Så när nya Matte släpptes slog jag till direkt.

Och inte blev jag besviken. Resultatet blir verkligen matt, utan att kännas dött eller gråtrist. Det är lättapplicerat och håller bra. Jag kompletterar ofta med lite Radiance på kindbenen för att ge en aning lyster. Och så lite Mineral Veil på det hela för att fixera och ge den där riktigt sammetslena finishen. Matte kommer helt klart att bli en stapelvara för mig.

Tips: Har fått veta att Matte-nyanserna blir lite mörkare på huden än deras Original-motsvarigheter, så köp inte din vanliga nyans per automatik utan ta dig gärna tid att hitta en färg som smälter ihop med din egen. Jag använder nya nyansen Golden Fair, som känns helt perfekt till mina färger.

Premiär för min nya blogg

2010-10-07T23:48:00.001+02:00

Äntligen – efter mycket strul, svordomar och tandagnisslan (Wordpress är verkligen inte piece of cake!) – är det dags att offentliggöra min nya fotosida med tillhörande blogg. Tanken är att dokumentera min resa inom foto, både med egna bilder och länkar till annat som inspirerar.

Brunchgirl lever såklart vidare och jag lovar att jag kommer att fortsätta lägga upp bilder och annat fotorelaterat här, men inte i samma utsträckning som på fotobloggen.

Varmt välkomna är ni hur som helst, till That's how the light gets in.

(Alla sorters tips och feedback – om både teknik och innehåll – välkomnas. Tack Ulrika för tipset om det fina Wordpresstemat från Graph Paper Press!)

Fotofrukost

2010-10-07T23:30:00.000+02:00

Petter visar hur man tar bild på en croissant.

Idag fick jag, för andra året i rad, vara med på en bloggfotofrukost anordnad av Expert och Canon, huvudsponsorer åt Metro Global Photo Challenge. Fotografen Petter Stahre gav en massa bra tips om hur man rent allmänt tar bättre bilder och vi fick hans bok "Släpp loss fotografen inom dig". Vi fick även klämma och känna på Canons kommande modell G12, en mycket gedigen kompaktkamera med systemkamerakänsla. Jag är Nikontjej men vi har tidigare använt kompaktkameror från Canon och varit väldigt nöjda.

Även i år var goodiebagen var mycket generös – Ixustillbehör, ett mini-Gorillapodstativ, ett par iPhone-hörlurar från Koss, en bok om hur man får ut mer av sin Canon-systemkamera, Petter Stahres bok, ett rejält paraply och en värdecheck som gäller i Experts webbshop. Tack!

Belgien

2010-10-03T23:10:00.000+02:00

Förra helgen åkte jag och Fille till Belgien för att möta upp min pappa (som bor i Asien) och hälsa på släkten. Det var några intensiva men trevliga dagar med mycket socialt umgänge. Blev särskilt glad av att få träffa Moeke, min fina farmor, alla tre dagarna.

Pappa

Moeke (farmor), 86 år och still going (ganska) strong

Moeke letade upp en massa gamla bilder ...

... bland annat denna på mig och min storasyster.

Zzzz

2010-10-03T11:06:00.000+02:00

När den lasersvärdsvingande, mantelklädda tvååringen plötsligt kollapsar i ens famn och somnar inom en minut – ja, då är det bara att konstatera att det kan vara rätt mysigt att vara mamma.

Ljus

2010-10-02T10:01:00.000+02:00

Några bilder från Cancerfondens ljusmanifestation mot bröstcancer i Kungsträdgården igår. Passade även på att köpa två rosa band, som i år designats av Liselotte Watkins. Gör det ni med.

Morgongåva

2010-09-30T14:50:00.000+02:00

Dimman över Stockholm i morse var sagolik. Bara att ta fram kameran och njuta. Vilken present, mitt i vardagsstressen.