Naughty and nice

Läste i brittiska Elle att ett av mina favoritmärken, Agent Provocateur, har tillsammans med M.A.C. tagit fram ett litet kit med trosor och läppstift som säljs i begränsad upplaga för £35. Tyvärr finns ingen information på hemsidan (som dock alltid är värd ett besök), men för den som ska till London är det bara att slinka in i närmaste AP-butik.

Playtime

Iiiih! Jag har en ny mobil! En Sony Ericsson Walkman. Med bland annat en 2-megapixelkamera och 512 MB mp3-minne. Och det bästa är att jag tjänar på att byta till den. Dels betalar jag mindre i månadsavgift än tidigare, dels får jag ringa för nästan hela summan, dels är samtalsavgiften betydligt lägre numera (79 öre/min dygnet runt till alla nät). I och med att jag redan hade ett Vodafone-abonnemang behövde jag inte heller betala ett öre i anslutningsavgift.

Nu är mobilen äntligen laddad - lekdags!

Gagga

Att en av de coolaste tjejer jag känner har en lika cool mamma har jag vetat rätt länge. Men att hon tar sådana häftiga bilder hade jag ingen aning om. Wow.

Tvåmånaderscineast

Nu jävlar ska det biobesökas som aldrig förr. Om två månader kan jag mycket väl redan vara mamma och det kommer att dröja ett tag innan jag har möjlighet att komma bort några timmar för att sjunka ned i en skön biofåtölj med läsk och godis. (C tycker att det är en alldeles utmärkt anledning att investera i en schysst hemmabioanläggning. Hm.)

Förhoppningsvis kommer inte bullen ut förrän efter Stockholm Filmfestival, då jag kommer att vara ledig och ha möjlighet att se filmer på dagtid. Och om han skulle få för sig att ploppa ut under festivalveckan kan man hoppas att han har den goda smaken att inte låta vattnet gå mitt i en film. Även om folk har överseende med födande kvinnor skulle det kännas lite jobbigt att utsätta min stolsgrannar för en eventuell syndaflod.

I söndags inleddes min tvåmånadersfrossa med den sydkoreanska filmen Järn 3:an – en vacker och lätt surrealistisk kärleksfilm med lågmäld humor (oj det lät pretto). Rekommenderas varmt.

Newlyweds

Och så blev man gift till slut!

Det blev verkligen den där magiska dagen jag drömt om, där jag och maken gick runt i ett kärleksrus och var bara... lyckliga. Inga större missöden, knappt ens några små heller. Alla de som vi ville dela vår dag med var där och såg dessutom ut att ha kul. Vi kunde verkligen inte önskat oss ett finare eller roligare bröllop.

Nu har vi
... softat i tre dagar
... kallat varandra för "min man" och "min hustru" säkert en ziljon gånger
... öppnat en nästan generande mängd presenter och blivit glada för varenda en
... tittat på bilderna som sakta men säkert börjar trilla in från olika håll
... ett helt liv tillsammans framför oss. Det är så häftigt att man inte vet vart man ska ta vägen. Åååh. :)

Zzzzzzz

Helt plötsligt blev allt fixat. Bara så där. Alla i brudföljet vet var de ska vara, när de ska vara där och vad de ska göra. Problemet med pappas klädsel löste sig på ett roligt sätt. Middagsprogram, bordsplaceringsplan och champagne har levererats till festlokalen. Ingen ringer för att ställa frågor. Det är tyst och lugnt och skönt här hemma och äntligen, äntligen känner jag det som jag inte har kunnat känna under denna helvetiskt hektiska vecka: jag ser verkligen fram emot bröllopet.

Efter flera nätter i rad av 4-5 timmars sömn ska jag nu gå och lägga mig tidigt. Och jag tror faktiskt att jag kommer att sova riktigt gott.

Tillbaka om några dagar, när jag kan slita mig ifrån min nyblivne make.

Spam

Har fått min första spamkommentar. Har ingen lust att få fler tips om adult porn movies, så från och med nu får de som vill kommentera ett extra word-verification-steg. Sorry!

Välbehövlig godispåse

Jag säger bara: Att planera bröllop är faktiskt inte alltid så roligt. Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit denna vecka. Det är en svår konst att vara:
- strukturerad utan att vara control freak
- kreativ och originell när man har ont om tid och pengar
- diplomatisk gentemot dem som tycker till lite för mycket
- problemlösare åt andra när man själv har hur många olösta problem som helst
- lugn när man i själva verket är en vandrande hormoncocktail som brister i gråt vid minsta lilla problem.

Igår lunchade jag med fellow blivande brud Hedda och fick ventilera lite. Hon passade dessutom på att ge mig en liten påse med sminkpraliner inför bröllopet, innehållandes bland annat en ljuvlig bodylotion med chokladsmak, förlåt, -doft. Som hon sa är det just sådant man kan behöva precis innan ett bröllop och oj vad rätt hon hade. Längtar efter att få smörja in med chokladdoft ikväll, och glömma bort alla bekymmer ett litet tag.

Laura Mercier läppglans i Chocolate, MUS ögonskugga i Kakaw
och Klapp Hot Chocolate bodylotion. Mmmmm!

Microsoft, se hit

C kom på en bra mjukvaruidé: ett bordsplaceringsprogram. Först anger man placeringsmodell (runda/långa bord) och antal gäster. Utifrån ett antal parametrar – intressen, flerspråkighet, raggstatus, grad av trevlighet etc – räknar applikationen sedan ut den optimala placeringen av gästerna, både parvis och med hänsyn till övriga bordsgrannar. Easy peasy.

Under tiden får vi i stället nöja oss med papperslappsmetoden – och komma ihåg att hålla fönstret stängt. Det blir nog en lång söndag.

Bröllopsnojor

Såhär nio dagar före bröllopet hinner jag inte blogga så mycket – har fullt upp med att skriva bröllopsprogram, prova klänning och skor och vigselring, träffa organisten, bestämma bordsplacering etc – så dagens inlägg får helt enkelt bestå av en lista över mina främsta bröllopsnojor:

1) att någon av oss blir ordentligt sjuk.
2) att jag snubblar på vägen fram till altaret.
3) att jag snubblar på vägen fram till altaret och brösten trillar ur.
4) att organisten spelar helt fel musik.*
5) att jag gråter på det där fula hulkande snoriga sättet.

* En väninna till mig berättade om ett bröllop där organisten fick instruktioner att spela "den där fina balladen från Robin Hood". När det väl var dags och brudparet tog sina första steg mot altaret spelades "Hoodeladdy hoodeladdy hoppsan vilken dag"...