Lite sent omsider 1

Några bilder från i fredags kväll då C och jag var på Fotografiska och sedan Gröna Lund för en liten fotoutflykt.

Väskfynd

Var på en utförsäljning imorse. Den här väskan i mjuuuuuuukaste
skinn, från Custommade, ropade mitt namn. Och fick följa med ut.

Nagellacket heter Mini Shorts och kommer från Essie.

Kvällsterapi

Mitt knä gillar inte att jag springer så i stället tar jag kvällspromenader och lyssnar på en ljudbok. Jag kommer alltid hem lite mer harmonisk och ibland med några nya bilder i kameran. Och idag följde några liljekonvaljer med hem som bonus.

Frank svarar i sin leksakstelefon

Hej!
Mm.
Jag heter Frank.
Mm.
Bolibompa.
Mm.
Mm.
Hejdå!

Loppislycka

Täby Galopps bakluckeloppis är kul även för den som inte brukar vara så loppisbiten. Här finns verkligen mycket grejer, från genuint skräp till riktiga skatter (beroende på vad man är ute efter, såklart). Jag fyndade Nicole Krauss Kärlekens historia och John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda för 10 kr styck, ett par Spiderman-sandaler till Fille för 15 kr och en trollerilåda för 40 kr.

Och precis som förra året stod jag och velade länge inför ett porslinsköp, i det här fallet ett fat från Gustavsberg från serien Arter i fara. Som tur var handlade det bara om en hundring denna gång så den gyllene uttern fick till slut följa med hem.

Reklamtajm

Lillasyster Elsa går nu ut Berghs copylinje. Igår var jag på slututställningen A Sustainable Plan (som är öppen för allmänheten imorgon lördag). Kul att se alla olika projekt – vissa var roliga, vissa var smarta, vissa var både och. Elsas grupp gjorde sitt arbete för Skandiabanken och även om jag är partisk tycker jag att både idén och genomförandet var riktigt bra.

Elsa är förresten grym på alla sätt. Jag tror att reklamvärlden behöver fler Elsor.

Kalsong-Frank

Here comes the sun

... and I say: get out the yellow nail polish.

Dopping

Typiskt. Just ikväll skippade jag kameran när jag tog min powerwalk. Då dök doppingen upp, i ett otroligt vackert kvällsljus dessutom. Tur att Hipstamatic finns i alla fall.

Om att växa

K skriver fint om hur det är att lägga sina barn och även om att iaktta dem – och sig själv – medan de växer.

För mig hugger det alltid till lite grann när jag inser att våra pojkar växer. Idag fick Fille, 4,5 år, för sig att han skulle klämma ned sig i Franks lilla badbalja när Frank redan satt där. Nåja, jag tvålade först in Franks lilla runda kropp och fortsatte sedan med Fille – och hajade till när jag plötsligt insåg att den tidigare ganska späda överkroppen blivit större och ganska muskulös. Han håller på att bli en sådan där kille som klättrar i träd, som hoppar från stora stenar, som kryper och tumlar runt och kastar sig fram som om han ägde hela världen.

Även om det kan kännas lite skrämmande att han vill ha och gör allt för att ta sig den friheten, känns det också helt fantastiskt. Han lever sitt eget liv, upptäcker världen på sitt sätt, gör fel, gör rätt och lär sig hela tiden. Han är med och skapar sina framtida barndomsminnen.

Samtidigt vet vi att han fortfarande alltid hittar tillbaka till oss i slutändan – att världen ibland blir lite för läskig och andra barn lite för dumma. Att finnas där och krama honom när han är ledsen är något som jag hoppas få fortsätta göra länge, länge.