Äpplet faller inte långt från trädet

Laptop och mobil i högsta hugg. Frank tycker uppenbarligen att det är dags att öva på multitasking.

Kärleksförklaring

I många, många år har Stockholms stadsbibliotek varit min absoluta favoritplats i stan. Nuförtiden är det mest barnavdelningen som gäller, men är jag själv kan jag tillbringa långa stunder i Rotundan och i facksalarna. Inte alltid för att låna eller läsa, utan helt enkelt för att jag trivs där.

Igår var jag på barnbiblioteket med Frank för att låna hem nya böcker. När vi skulle gå hördes körsång från Rotundan så vi gick upp för att se. Av hänsyn till de andra besökarna har han knappt fått vara där annars, och då endast i sovande tillstånd.

Han som annars babblar på rätt friskt blev alldeles stum inför detta gigantiska och oerhört vackra rum. Han tittade, och tittade, och tittade. Det var som om hans ögon inte kunde ta in rummets storhet. Jag blev lite rörd eftersom Rotundan har precis samma effekt på mig. Körsången gjorde upplevelsen närmast religiös.

Det var då jag insåg att biblioteket är min kyrka, mitt andliga rum. Här kan jag bara vara, utan några som helst krav på konsumtion eller prestation. Här kan jag hitta inspiration, nya tankar och ibland till och med svar på mina frågor och funderingar.

Jag hoppas innerligt att denna fantastiska byggnad finns kvar länge, och att den är lika tillgänglig för mina barn och barnbarn som den alltid varit för mig.

Hoj

Jag är en sucker för gamla cyklar. Den här som stod parkerad utanför Riche var lite extra fin.

Måste köpa trisslotter

Var på Bukowskis Moderna visning. Verkligen roligt med all konst och fotografi. Drabbades av akut habegär. Hur blir man rik snabbt?

Vill framförallt ha:

Mörka, otäcka "Malmaison VIII (Marquis de Sade)" av Cecilia Ömalm Krajcikova.

Eller "3 New Guinea Men Painted White, 1970" av Irving Penn.

Eller subtila "Interior" av Serous Namazi.

Eller "Fort Knox" av Juri Markkula. Guld är aldrig fel.

Eller "Utan titel" av Peter Frie, som målar de vackraste himlarna.

Lolitaloppis

När norra Vasastan plötsligt vimlar av en massa dockklädda flickor vet man att det är dags för årets Lolitaloppis på Tokyo Stop. Tog några bilder i förbifarten.

Statistikfreak

Nike+ som träningspartner fungerade inte för mig. Eller rättare sagt, det fungerade inte ihop med min iPhone som inte är en 3GS. Och vilken tur! I stället upptäckte jag iPhone-appen RunKeeper Pro (75 kr).

I stället för stegräknare använder den GPS-mätning, vilket känns så mycket mer 2010. Om man vill kan man få höra hur man ligger till efter varje kilometer (eller efter var x:e minut). Det går att se kartor över hur man sprungit och jämföra elevation vs hastighet, minut för minut. För en statistikfetischist som jag är det rena himmelriket. Och att varje runda dessutom kan synkas mot ens Facebookprofil ger en extra kick.

Här kan ni se min statistik fram till nu – endast fyra rundor hittills, och ja, jag springer väldigt långsamt – men jag är rätt stolt över att redan ha klarat av 5 km i ett sträck.

Tea time

Idag blev jag bjuden på ett alldeles överdådigt afternoon tea hemma hos Jenni:


Sir William var min favorit av de tre tesorter som fanns att välja på.

Finger sandwiches, här med ägg. Det fanns även kyckling, lax och klassiska gurksmörgåsar.

Ljuvliga, nybakade små scones som riktigt smälte i munnen ...

... och givetvis äkta clotted cream och jordgubbssylt.

Marängbakelserna smakade om möjligt ännu godare än de såg ut.

En av de tre (!) tårtor som bjöds på – citron och fläder.

Tack Jenni!

Bye bye tulips

Ja, jag är lite svag för vissna tulpaner.

Sommar i sikte

I år blir det en svensk och förhoppningsvis solig sommar för vår lilla familj, med bland annat två efterlängtade veckor på södra Gotland. Men man kan ju alltid hoppas på att vinna en resa till någon solig strand lite längre söderut ...

Tekniska museet

Några bilder från i söndags, då vi struntade i den sköna, varma vårsolen och i stället gjorde en utflykt i vetenskapens värld. (Så går det när man utlovar museibesök redan kvällen innan ...) Men kul var det.

Fille gillade doftorgeln.

Och allt som krävs för att göra Frank lycklig är en knapp som man kan trycka på.

Carl visade upp sina snyggare sidor.

Och jag hittade nya intressanta fotovinklar.