En bild om dagen

dessa bilder är inte klickbara, men kolla gärna här!

Jag har haft ett Flickr-konto hur länge som helst men först i början av 2011 började jag använda det på riktigt. På en väns rekommendation gick jag med i en dagboksgrupp där alla skapar varsin tråd och lägger upp en bild varje dag, med eller utan kommentar.

Att ta en bild om dagen är ett klassiskt knep för att frigöra sin kreativitet och spontanitet och i mitt fall har det verkligen fungerat. Det viktiga för mig är inte teknisk perfektion – jag har löst ett par bilder 23.45 med hjälp av datorns inbyggda kamera, och åtskilliga andra med mobilen – utan att ta intressanta, gärna tilltalande bilder. Bland annat har jag börjat tycka att det är riktigt roligt att ta självporträtt.

Till höger i denna blogg syns de tio senaste bilderna. Klickar man på en bild hamnar man på Flickr-sidan för den bilden (oftast utan bildbeskrivning, dock – den sparar jag till dagboksgruppen). Under de tio bilderna finns en länk till hela bildsetet. Jag gillar verkligen kollage-effekten av att blanda färg, svartvitt, mobilsnapshots och riktiga systemkamerabilder.

Återkommande samtal

- Jag älskar dig Fille.

- Jag vet.

- Men får jag säga att jag älskar dig?

- Mamma jag tycker om när du säger det. Du får säga det tusen gånger om du vill.

Och det gör jag, i mitt hjärta. Tusen och åter tusen gånger.

Tulpanterapi

Akuten igen

Mitt liv just nu: jobbajobbajobba, fotafotafota. Och så lite vab på det emellanåt.

Imorse, just när vi hade andats ut över att Fille verkade frisk trots en liten kräkning igår kväll, började det krampa i min bröstkorg. Det var rätt obehagligt så jag tog en taxi till akuten. Efter blodprover i två omgångar, EKG och lungröntgen konstaterades till slut att jag har en liten inflammation mellan lungsäckar. Inget farligt, bara smärtsamt, men Voltaren gör susen så länge.

Är dock lite trött och vissen. Som tröst klickade jag hem detta ikväll. (Tips: Lookfantastic.com har gratis internationell frakt t o m 13 mars.)

(mer om produkten här)

Afternoon tea, igen

I söndags var jag bjuden hem till fina Jenni på afternoon tea, enligt den årliga traditionen. Som vanligt var allt vansinnigt gott.

Starkt

Jag kände redan till det som Annas fina familj gått igenom under de senaste månaderna, men när jag såg DN-fotografen Robert Henrikssons otroligt starka bilder högg det till något oerhört och tårarna flödade.

Läs reportaget om modiga lilla Ellen här. Det är hon, hennes familj och fotografen (som även skrivit texten) väl värda.

Brottar-Fille

Fille har nyligen börjat med brottning, närmare bestämt brasiliansk jiujitsu (nej, inte capoeira). Vi tyckte att någon form av kampsport skulle vara bra för honom eftersom det bygger på kroppskontroll, självdisciplin och respekt för andra samtidigt som det blir alltmer tydligt att han behöver någon form av riktigt fysisk aktivitet.

Just denna variant saknar dessutom offensiva moment som sparkar eller slag, och allt utspelar sig på mjuka golvmattor. Lektionerna för de minsta är väldigt lekbaserade, där kullerbyttor och olika typer av kull varvas med enklare brottningsövningar.

Igår var det hans tredje gång och då fick han ha på sig sin alldeles nya dräkt. Frank ville såklart också prova den.

Lite skrynklig men tuff ändå.

Jag vill också ha.

Lite plåsterrester och matfläckar i ansiktet gör bara att man ser ännu tuffare ut. Typ.

Tre stygn

Jodå, jag finns kvar. Men det har varit väldigt mycket nu och det kommer inte att vara många lugna stunder i vår, vilket nog kommer att märkas här. Förutom att fotoutbildningen går in i en intensiv fas har jag börjat få ett och annat fotojobb samtidigt som jag inte lider brist på vanliga copyuppdrag.

Helgen bjöd dock en påminnelse om vad som är viktigast i livet, när Frank snubblade och slog pannan mot träkanten på vår säng. Jacket var riktigt otäckt och det var blod överallt. Inom några minuter satt han och jag i en ambulans på väg till Astrid Lindgrens Barnsjukhus och tre timmar senare var han hopsydd med tre stygn. Han var en riktig liten kämpe – duktig och modig, även om det inte var roligt att bli sydd.

Fille visade sina mest empatiska sidor hittills (efter att ha varit fullständigt hysterisk när han såg allt blod) och kramade Frank ordentligt det första han gjorde på morgonen. Sedan sa han att han tyckte att "Frank ska få allt han vill ha idag" och insisterade på att jag skulle hälla upp mjölk till Frank först, att Frank skulle få äggröra först och så vidare.

Väl på dagis blev det mycket skryt om lillebrors olycka, ambulansen och de tre stygnen. Frank, helt opåverkad av föregående kvälls trauma, var glad som en lärka och skröt han med. När jag skulle vinka hejdå höll mitt hjärta på att gå sönder av kärlek, lättnad och tacksamhet.

I väntan på att bli sydd - lite lugnande gjorde susen

Tre stygn och en Piggelin rikare

Helt slut

Nästa morgon

Baddags

Ja, det går att klämma ned två hyfsat stora ungar i en liten badbalja. De kanske inte blir så rena som man tänkt sig, men de har desto roligare.

Nytt x 2

Ny frisyr – same same but different, precis som det brukar vara. Väldigt kort på sidorna och baktill, dock med de långa delarna kvar.

Och nytt kontor (hos samma sköna gäng, men numera ute i Hammarby Sjöstad). Med en ny, lite längre men vacker resväg till och från jobbet, som ger sådana här fotomöjligheter: