lördag, augusti 27, 2011

Stilbrott

Var på NK:s höstmodevisning i förrgår. Temat var stilbrott. Där fanns mycket som väckte habegäret.
Älskar bh:n.

Lager på lager

Som en dröm.

Alltså Missoni. Åh.

Randigt, prickigt, mönstrat = snyggt.

Veronica Maggio avslutade med tre låtar. NK-publiken var minst sagt stel men hon gjorde bra ifrån sig.

fredag, augusti 26, 2011

Trippelcool

Det här är min lillasyster. Hon är cool. Utan att anstränga sig.
 Hon är delägare i en reklambyrå. Hur coolt är inte det?
Och så har hon en cool hund. Som visserligen kan förväxlas med en korv när hon är nytrimmad. Men ändå.
Ville bara säga det.

lördag, augusti 13, 2011

Uggla

Senaste lilla kompisen. Jag är svag för ugglor. Den här kostade lagom mycket dessutom.
Nu kom jag förresten att tänka på dessa ugglor, som Lisa tipsade om för några månader sedan.

söndag, augusti 07, 2011

Vikten av att gilla olika

Idag råkade jag brusa upp något i en diskussion som rörde våra pojkar och det här med att de tycker att det är roligt med nagellack. Den jag pratade med tyckte att de kanske borde sluta med det när de börjar skolan, eftersom det finns en risk för att de blir retade. Det var av ren omtanke, vilket jag uppskattar, men jag blev ändå upprörd. Jag vet att personen i fråga läser min blogg så jag ville utveckla hur jag tänker.

För mig är detta en hjärtefråga. Inte att mina pojkar ska bära nagellack, utan att de ska göra det om de nu vill det. Att de – och alla andra barn – ska få klä sig som de vill, och leka vad de vill, och spela fotboll och dansa balett för att de vill det, oavsett om de är tjejer eller killar.

Självklart är jag medveten om att det finns elaka barn som retar andra. Och självklart vill jag inte att mina barn ska bli retade. Men jag vägrar lära dem att man ska vara på ett visst sätt för att passa in. Eller, för den delen, att det är viktigt att passa in.

Jag har själv varit retad under nästan hela min skoltid. Om det är något jag har lärt mig av det så är det att en mobbare letar upp precis vilken anledning som helst att reta någon. Om det inte är nagellack så är det rött hår, eller sättet att prata, eller glasögon, eller att man är duktig på matte, eller dålig på fotboll, eller att man har jeansmärket som var coolt förra veckan men inte just idag. För just idag har de lust att mobba någon.

Det spelar ingen roll hur mycket man passar in i idealmallen – de där mobbarjävlarna sniffar sig till ens osäkerhet och hugger till precis när det passar dem. Det finns ingen logik i mobbning. Det enda sättet att klara sig är att vara trygg i sig själv. Att veta att det inte är viktigt att vara omtyckt av precis alla. Att det räcker med att ha några riktiga vänner som gillar en precis som man är.

Jag tror att det bästa sättet att motverka fördomar är att se till att inte bidra till dem på något sätt. Att lära barn att alla är olika och att det är helt okej. Vad tror ni?

torsdag, augusti 04, 2011

Lagom mycket leopard

Jag har aldrig varit något större fan av djurtryck. Leopardfläckar och tigerränder är lite too much för mig, även om andra (som Gingerstyle) klarar av att se fabulous ut i det.

Men så snubblade jag över denna på sommarrean. En enkel svart bomullskavaj från Mads Nørgaard med silversvart leopardmönstrat innerfoder. Jag gillar att mönstret bara skymtar till samtidigt som det blir en kul detalj. Och att kavajen går att bära till typ allt.



onsdag, augusti 03, 2011

Galen

Hur kan en liten treåring provocera så mycket?

Både jag och C har en del jobb nu och turas om att ta hand om killarna. Inte helt idealiskt ur semestersynpunkt, men nödvändigt. Frank testar alla gränser som finns just nu och blir fullständigt galen när han inte får som han vill. Till och med storebror blir ledsen när Frank skriker och slåss och säger nej jag vill inte, hela hela tiden. Och när jag inte brottas med ilska och frustration, tampas jag i stället med dåligt samvete över att tycka att det ska bli väldigt skönt med dagis nästa vecka. Och över allt som vi egentligen skulle ha hittat på med barnen om vi hade haft möjlighet att dela på oss.

Idag får de vara hos sin mormor. Jag har lyckats göra klart en del jobb i förväg för att kunna unna mig några timmars efterlängtad egentid.

Hoppas även kunna ta en ledig dag med bara Fille nästa vecka. Han har blivit så stor och duktig och kunskapstörstande och rolig. Jag får trösta mig med att han en gång i tiden också haft sina rejäla trotsfaser, och att jag faktiskt lyckades överleva dem.

söndag, juli 24, 2011

Mörker, ljus, kärlek

Alltså, det som har hänt i Norge. Så fruktansvärt, obeskrivligt hemskt. Det finns verkligen inga ord, så det här blir ett ganska tafatt inlägg.

I dag satt jag på Caffè Nero med C och åt bakisbrunch. Bakis eftersom vi varit på ett alldeles underbart roligt bröllop. Dansfötterna ömmade och hjärtat var fortfarande alldeles varmt efter den magnifika dosen kärlek vi just varit med om att fira. Och så öppnade jag tidningen.

Jag visste såklart vad som hänt, men att se bilderna och läsa vittnesmålen – det var då det sjönk in, det som kändes så overkligt igår. Så mycket död, och skräck, och sorg. Så oändligt mycket sorg. Och absolut inget som man själv kunde göra för att minska den sorgen, eller spola tillbaka tiden. Inget.

Men trösten: att det fortfarande finns så mycket kärlek i världen. För det gör det ju, trots allt. Tänk bara om kärleken alltid kunde finnas där den behövs som mest.

Bortkopplad

Jag har varit bloggfrånvarande i en dryg månad och det har ärligt talat varit ganska skönt. Ett tag kändes det som att tillvaron mest bestått av en massa uppdaterande på olika håll: Facebook, Twitter, Flickr, min fotoblogg, mail. Och så alla tillfällen där man agerat fotograf och lovat lägga upp bilder.

I veckan kom vi hem från en avkopplande, hyfsat bortkopplad vistelse på Gotland. Vi bodde i skogen, ett stenkast från havet, med raukar på tomten och en räv som strök förbi husknutarna lite då och då. Jag har fotograferat en hel del, men till skillnad från förra året (då jag bloggade varje kväll) har jag bara lagt upp ett fåtal bilder. I stället har jag läst, sprungit och tittat på en hel säsong av The Killing och de nya True Blood-avsnitten tillsammans med C. Vi har ätit galna mängder smultron, låtit barnen både spela tv-spel och kasta otaliga stenar i havet och varit spontana i nästan allt vi gjort.

Jag har aldrig sett så många smultron. Bara att gå ut och plocka en handfull att strö på frukostflingorna.

Vågor är kul.

Sand, snor och lyckliga barn.

Räven

Närheten till havet = fantastiskt både för sena fotoutflykter och joggingrundor.

Häftigt att få uppleva äkta månljus.

Barnen åt som hästar. Man kunde nästan höra dem växa.

Lycka är att få köra en riktig traktor helt själv.

Sista kvällen: en ovanligt lyckad bild tagen med självutlösaren.
Himmel och hav. Ibland är det allt som behövs.

lördag, juni 18, 2011

Snart, så

Jag trodde att det skulle lugna ned sig efter utställningen. Sedan efter utbildningens avslutningslektion. Oj så fel jag hade. Under de senaste veckorna har jag snarare behövt ta igen en massa jobb. Dessutom åker jag till Shanghai imorgon i en vecka, för att vara tärna på min systers bröllop, vilket också har krävt en hel del fix.

Jag är innerligt trött på att hela tiden se fram emot "när saker och ting lugnar ned sig". Det har de inte gjort på hela våren. Men det ska bli skönt att resa bort på egen hand ett litet tag, och om två veckor åker hela vår lilla familj till Gotland. Där tänker jag inte göra ett skit, förutom att mysa med alla mina killar och fotografera massor.

Trots all stress hann vi i alla fall fira vår lilla nyblivna 3-åring. Han är en riktig liten tuffing numera, med grodtatuering och rosa nagellack. (Ärret från hans olycka läker fint men behöver UV-plåster när det är soligt ute – därav limresterna i pannan.)

fredag, juni 03, 2011

Kvällsidyll

Igår var jag i studion hela dagen, samtidigt som pojkarna tillbringade lite för mycket tid inomhus framför skärmar av diverse slag. Klockan åtta på kvällen fick vi ett ryck och tog en cykelutflykt till Hagaparken.

Matade änder (och måsar), försökte ta en titt på Haga slott och gick sedan upp till Ekotemplet som visade sig vara en utmärkt lekplats för pojkarna. De somnade lite före 22 men det kändes skönt att ha utsatt dem för den otroligt vackra försommaridyllen som just nu råder i Haga.