Dagens shopping

Min älskade gamla trotjänare, en iBook från 2002, sjunger nu inte ens på sista versen utan snarare på någon av extralåtarna (och med en väldigt rosslig stämma). Har sedan något år tillbaka öronmärkt lite pengar från diverse frilansuppdrag till en ny dator.

Och nu är det dags. Igår släpptes äntligen det jag gått och väntat på: MacBook, dvs uppföljaren till iBook. Snygg, snabb, prisvärd och med massor av inbyggda roligheter.

Hur får man 5-8 arbetsdagar att gå lite snabbare?

Blandade känslor

Spelar just nu Shadow of the Colossus, som jag bloggade om för några månader sedan. Vackert och mäktigt i all sin enkelhet.

Har nu avverkat tre colossi. Fastän det alltid känns lika häftigt att klara en boss, blir jag samtidigt ledsen varje gång. Dessa magnifika varelser borde egentligen få ströva omkring i lugn och ro i sitt storslagna pixellandskap, i stället för att trakasseras av en liten kille med svärd.

Jaja, nu ska jag leta upp nummer fyra.

Inga ursäkter

Här hemma är vi lite dåliga på att köpa grönsaker. Det blir inte bättre av att det är omöjligt att köra barnvagnen genom vår mataffärs trånga grönsaksavdelning utan att ha ned tio basilikakrukor och ett gäng apelsiner, samtidigt som man blockerar vägen för alla andra.

Vi är även dåliga på att köpa mat för mer än någon dag framöver, vilket ju är lite korkat när man har två stora kylskåp och ett sprillans nytt kök som gör det roligt att laga mat.

Så när jag läste om ekolådor på Shortcut blev jag intresserad. Man prenumererar helt enkelt på olika surpriselådor med ekologiska säsongsvaror, främst frukt och grönt. Nu ska vi få Mossagårdens stora grönsakslåda hemlevererad varannan vecka – och det är inte ens särskilt dyrt. Så får vi se hur det går.

Andra leverantörer är Ekolådan och Årstiderna.

Puff

(Bild: Whyred)

Ledsen för det lååååååånga blogguppehållet – har haft fullt upp på sistone med flytt och en del andra saker.

Insåg häromdagen att a) det inte längre är vinter och b) jag inte har något att ta på mig. Det verkar vara en naturlag att de två insikterna ska hänga ihop, år efter år. Hursomhelst letar jag med ljus och lykta efter den perfekta vita skjortblusen med korta puffärmar. Lite 50-tal men ändå modern. Lisa tipsade om Whyred (jag antar att det är modellen Sophie hon menar) men 800 kr är nog lite för saftigt för min mammalediga plånbok, även om den är väldigt snygg.

Recycling

Anledningen till att det är lite lugnt på BrunchGirl-fronten är att vi håller på att flytta från vår lilla en-och-en-halva på Söder till en trea i Sibirien. Det ska bli kul när det är klart, men just nu är det mest stressigt. Under de senaste månaderna har antalet lediga kvadratmeter i vår lägenhet minskat markant och nu känns det som vi spelar golv-tetris när vi försöker hitta plats till både flyttkartonger och kombinationen bebis+filt+babygym.

Idag gick jag ned till Second Hand Rose för att sälja några plagg. Två toppar, en kappa och två par skor godkändes men resterande plagg dumpades på min sida av disken med ett snäsigt "de här vill jag inte ha". Nähä, ursäkta då. Tog resten till en butik ett par kvarter bort med det fashionabla namnet Boutique Två Tre Gånger, där den mycket trevliga tanten tog hand om de tre sista plaggen och fick mig att känna mig tusen gånger mer välkommen.

Lämnade även ett par gamla tröjor hos Stadsmissionen. På vägen ut från deras affär fick jag syn på dessa sandaler, som jag inte kunde låta bli (och när priset är 50 kr behöver man inte tänka efter så mycket). Och nej, de är inte 43:or utan helt vanliga 39:or.

Skärpning!

Med senaste numret av Elle fick jag ett brev med ett erbjudande om prenumerationsförlängning. Erbjudandet består av en "fin väska" i svart microfiber (ett annat ord för nylon kanske?), som påstås vara värd 249 kr. För det första tror jag inte att en sådan plastväska kostar mer än en tjugolapp att tillverka. För det andra ser den ut som alla andra liknande Elle-prylar – ful och billig och dessutom med en stor och blaffig Elle-logga på.

Ursäkta, men jag förstår inte varför ordet "erbjudande" används när det i själva verket handlar om att jag ska betala för att göra reklam för en modetidning – och dessutom med en väska som inte andas moderiktighet för fem öre.

Sänk hellre prenumerationspriset, så kanske jag nappar nästa gång.

Stopp i trappan

Malin tipsade om Munthe plus Simonsens utförsäljning. 65-80% rabatt lät väldigt lockande så jag gick dit med Fille men blev tyvärr tvungen att vända på grund av den smala, vagnovänliga spiraltrappan. Irriterande. Någon som var där och tycker att det är värt att göra ett nytt försök på egen hand i morgon?

Kila stadigt

En av presenterna som jag fick av min käre make på 30-årsdagen var ett par symboliska Karen Millen-skor som jag fick byta mot vilket annat par som helst. De som han gav var visserligen väldigt häftiga – i princip bara remmar och stora blingiga stenar – men tyvärr, även i rätt storlek, helt omöjliga till mina fötter.

Så efter en halvtimmes skoprovning i dag fastnade jag till slut för dessa jättefina skor med kilklack. Mönstret är väldigt jag, de passar både till jeans och till den lilla svarta, och dessutom har de den trevliga egenskapen att jag faktiskt klarar av att gå i dem. Åh ... jag blir bara mer och mer kär ju mer jag tittar på dem.

Nu fattas bara:
1) varmt väder
2) fina fötter (vilken tur att jag fick ett fint fotspa-kit av Carro i fölsispresent)
3) en snygg cocktail i ena handen.

$#"&%!!!

Monteringsassistenten

Idag har jag skruvat ihop Gulliver. Gulliver är en vit spjälsäng från Ikea.

Senast jag skruvade ihop en Ikeamöbel var när jag var i åttonde månaden (hörnarbetsplatsen Johan, som fick agera skötbord). Min man hade ryggskott och jag ville inte vänta – skötbordet skulle monteras direkt, fastän det var mer än en månad kvar till dagen D. Är man gravid så är man. Det tog sex timmar, några liter svett och en hel säck med svordomar och det var ett under att inte vattnet gick den kvällen. Dagen därpå kunde jag knappt gå på grund av mina rygg- och höftsmärtor.

Gulliver var tack och lov lite enklare och medgörligare än Johan och krävde bara en enda svordom. Nu ligger Fille och sussar sött under sitt nya Mumintäcke – och maken får äntligen återvända från soffan där han har tillbringat de senaste nätterna. Välkommen!

Cowboy leg

Medan jag funderar över min reserapport vill jag bara tipsa om den kinesiska menyn som dissekeras på sidan "May I take your order?" (tack Daniel*). Vansinnigt rolig engrish, för den som går igång på sånt. Jag som har varit i Kina några gånger har sett en hel del språkknasigheter, men det här slår nog alla rekord. Smakprov här:


* Vilken länk gäller nuförtiden, D?