Vadå sova?

Fördelen med att upptäcka bra tv-serier långt efter alla andra är att man då kan se väldigt många avsnitt på en gång. På fem dagar har jag och C sett nitton avsnitt av Heroes. Just ikväll, då Fille sover hos sin mormor, lyckades vi avverka sju avsnitt på lika många timmar. Undrar vad jag kommer att drömma om i natt ...

Hurra!

Bridexena, som hade en mycket underhållande graviditet, berättar nu om livet efter förlossningen.

Nyårsreflektioner

Ja tack gärna.

Och så blev det 2008. Och inte blev vädret bättre för det, snarare tvärtom. Gloom, gloom, gloom.

Jag hoppas i alla fall på ett lika utvecklande år som 2007 var. För nästan precis ett år sedan sa jag upp mig från ett jobb som på bara fem månader hade fått mig att må riktigt dåligt. I stället kastade jag mig ut i egenföretagarlivet, och det gick bra från första stund. Nu har jag flera roliga uppdragsgivare, en massa nya kunskaper och framförallt en starkare tro på mig själv.

Även på den personliga fronten har jag utvecklats, och då främst som mamma. Visst, det är fortfarande en enorm ansträngning att behärska sig när man har lagat Filles favoritmat och han bara spottar ut den och ålar sig ur sin Tripp Trapp som en hal säl med orden "jag är färdig". Och visst, jag får fortfarande lust att sätta in en annons på Blocket ("Säljes: rödlätt 2-åring, hankön, mycket aktiv, ännu inte pottränad men kan bl a hela Byggare Bob-sången utantill") när han gnäller som värst.

Men nu när de spontana kramarna bara blir fler och längre, och han säger saker som "Jag vill sitta och tänka" eller "Solen, månen, stjärnorna ... så vackert" är det svårt att inte tro att man måste ha gjort åtminstone någonting rätt. (Och om inte annat har jag det varit en rejäl boost för min kreativitet – bara det att ständigt behöva komma på nya sätt att få honom att hoppa i badbaljan: nu ska vi åka båt – ska jag stämpla din biljett?, nu kan du laga soppa med dina köksredskap, titta vad Lilla My är smutsig, ska vi inte doppa lilltån i alla fall, kolla man kan blåsa bubblor med sugröret, etc.)

Sedan kan jag fortfarande ifrågasätta hur pass kloka vi egentligen var som bestämde oss för att skaffa ett barn till. Men vi har i alla fall fem månader kvar att lägga upp en ordentlig krigsstrategi. Och nu när magen börjar synas så kommer de där märkliga moderskänslorna igen – herregud, det ÄR ju någon därinne. Någon som omöjligen kan bli lika fantastisk som Fille, men som ändå kommer att vara det, på sitt alldeles eget sätt.

Ja, vi får se vad det blir för år, men jag är i alla fall laddad. Även om en vecka på Mauritius inte skulle sitta helt fel just nu.

Julefrid

Lycka är en polsk polisstation

Julen har varit snäll mot mig. Mycket gott på julbordet, mycket mys med familjen. Jag har fått jättefina klappar – bland annat Estée Lauder-parfymen jag suktat efter, Absolute Sandman Vol 1, en ny plånbok från Furla, en Bobbi Brown-ögonpalett, snygga hemstickade torgvantar och så en rejäl Iittala-gryta till mig och maken. Sonen har varit snäll och frisk och dessutom sovit till minst 8.30 varje dag. Och granen ser fortfarande fin ut trots att den tappar hundra barr bara man tittar på den.
Det enda som saknas är snö – men å andra sidan ska man väl vara glad så länge man slipper äckligt snöblandat blaskregn.

God jul?

Det här måste vara årets mest deprimerande produkt. Jag blir verkligen ledsen när jag tänker på vilka som kan tänkas köpa den.

Och var är julskinkan?

Jag, besatt? Nääää ...

Okej, nu har jag insett att det är skillnad på hushållsost och hushållsost. Underbare C köpte en Arla-ost till mig efter att ha läst mitt blogginlägg. Tyvärr smakade den för jävligt. Vilken besvikelse.

Måste ta reda på var kontorets hushållsost kommer ifrån. Själva förpackningen åkte i soporna igår, och det är NetXtra som plockar ihop varorna, så det blir ingen lätt sak.

Så nära knark man kan komma

"Vad har du för cravings?" undrar folk nu när jag är gravid. Förra gången var jag väldigt förtjust i NK:s släta vetebullar, men nu är de inte särskilt intressanta alls. Med undantag för förbjuden frukt som goda viner, obscena opastöriserade ostar och anklever har jag faktiskt inte haft några direkta cravings. Förrän nu.

Plötsligt har helt vanlig hushållsost blivit en kulinarisk sensation. Lyckan var stor igår när det dök upp en jätteost i kontorets kylskåp. Jag tror jag åt 20 skivor (som tur är har jag ännu inte gått upp något, plus att jag har varit magsjuk, så jag har en del att ta igen). Och väl hemma längtade jag till jobbet.

När jag sedan handlade middag stod jag vid ostdisken och velade. För hallå, att tycka att hushållsost är the shit är ungefär som att köpa Bingolotter varje vecka eller att stå och lyssna på panflöjtskillarna på Plattan. Så det blev en herrgård i stället (Kvibille, som en extra markering). Vilket jag förstås ångrade så fort jag betalat för den.

C, du får göra slut på herrgården snabbt så får jag köpa min hushållsost. Vi kan ta bort förpackningen och säga att det är en ny sorts specialcheddar eller något. Under tiden kommer jag hänga på kontoret lite mer än vanligt.

Engrish

Irriterande – här i Kina kan jag posta blogginlägg, men jag kan inte besöka min egen blogg, eftersom alla blogspot-sidor har spärrats. Hursomhelst, tack för grattishälsningarna angående bullen i ugnen!

Bjuder på en bild från stora shoppinggatan Nanjing Road. Lacoste har en lite billigare och väldigt populär kinesisk efterapare som heter Crocodile. Och Crocodile har i sin tur en hel del ännu billigare efterapare, bl a denna:

När vardagen knackar på

Mitt hotellrum är väldigt trevligt. Bland annat finns denna knapp i badrummet, bredvid toaletten. Tänk om man hade en sådan knapp hemma. Eller på jobbet. Eller bara i livet, rent allmänt.

Språkförbistringar

Är för tillfället i Shanghai, på en typ av designresa. Hittills har allt varit riktigt roligt och välordnat. Dock har servicen på vissa av de restaurangerna vi besökt varit ... intressant. Det är inte så att de är nonchalanta, snarare bara väldigt dåliga på att uppfatta signaler. Och så verkar det som att de har lärt sig ett begränsat antal standardfraser på engelska som man som gäst helst inte ska avvika ifrån. Lördagkvällen bjöd på följande höjdpunkter:

(efter att ha suttit i en kvart i väntan på att beställa lite en fördrink, med en väldigt tom mage pga föregående minglets gravidovänliga snittar)
- What would you like to drink, miss?
- One ice lemon tea please, and some garlic bread.
(två minuter senare, en annan servitris)
- What would you like to drink, miss?
- Oh, I've already ordered, thank you.
- I'm sorry miss, what would you like to drink?
- I've already ordered an ice lemon tea from the waiter over there.
- You want tea? Or coffee?
- No, you see, I've already ordered an ice lemon tea.
- You want ice lemon tea? (börjar skriva)
- No no, I've already ordered, it's coming soon.
(servitrisen ser mycket förvirrad ut)
- What would you like to drink?
(kinesisktalande medresenär rycker in och hjälper till)

...
(iste kommer, men inget vitlöksbröd, vågar dock inte fråga efter det utifall att jag skulle få dubbla beställningar)
...

(efter maten)
- Excuse me? I'd like to order some tea – black tea, maybe Earl Grey?
- Ah, OK, would you like tea or coffee?
- Uh ... tea please.
- Black tea or green tea?
- Black tea, please.
(medresenär försöker också beställa men servitrisen svischar bara vidare)

...
(notan kommer, med flera mystiska tillägg – bl a vitlöksbrödet jag aldrig fick)