Mina nyårslöften

1) Surfa mindre
2) Läsa mer
3) Testa/äta/uppleva en ny grej varje vecka.

Gott nytt år på er alla!

Apropå förra inläggets hemliga graviditet

... och varför det inte kan vara jag:

Mitt 2008

Det hör väl till att sammanfatta året. Here goes:

Årets ...
... nykomling: Glada, gosiga Frank såklart.
... tuffaste beslut: Planerat snitt eller vanlig förlossning.
... (och kanske livets) coolaste upplevelse: Att ha lyckats föda barn på naturlig väg. Och dessutom utan smärtlindring. Ja, jag är sjukt stolt och skulle faktiskt gärna göra om det.
... överraskning: Att Fille visade sig vara världens mest kärleksfulla och minst svartsjuka storebror. Helt enkelt världens bästa brorsa.

... film: Hm, har inte varit lika flitig som vanligt. Men Barnhemmet ligger rätt bra till.
... bok: Vägen av Cormac McCarthy. Så otäck, så hjärtslitande, så bra.
... album: Oj, det har inte varit något bra musikår för mig. Har hittat ovanligt lite som fått mig att gå i spinn, bara enstaka låtar.
... teknikpryl: Min älskade iPhone som visade sig leva upp till hypen.

... familjeinvestering: en varannanveckasprenumeration på Middagsfrid. Oj vad mycket god, nyttig och rolig mat vi har ätit. (Och vilka sjuka mängder grönsaker vi har fått hacka.)
... kökspryl: Vår älskade Nespresso som sparat oss många fikaslantar och räddat åtskilliga trötta morgnar.

... största utgiftspost: Körlektioner.
... besvikelse: Det uteblivna körkortet, trots tre uppkörningsförsök.
... tråkighet som vändes till något bra: Att vår bil stals och eldades upp. Numera kostar den oss exakt noll kronor i månaden och behöver dessutom inte längre flyttas en gång i veckan.

... beautyflipp: Upptäckten av Håkansson. Perfekt smink för de dagar då man inte har någon tid alls. (Fick ytterligare en duo i julklapp – tack syrran!) Och oljan är helt underbar.
... beautyflopp: Min sajt Beautyqueen. Bara att inse att det var way too little, way too late.

... hurra: Att L&A förlovade sig, att D&J, P&T, U&L och I&O fick finfina bebisar och att ytterligare en graviditet snart kommer att outas (nej, det är inte jag).
... familjestolthet: Syrran, som inte bara lyckades komma in på Berghs copylinje på första försöket utan även kirrade ett bra extraknäck (minst) där hon tjänar storkovan. Och som dessutom har hunnit blogga väldigt underhållande om båda delarna.
... personliga insikt: Att en perfekt mamma inte nödvändigtvis är en bra mamma. Eller snarare, att en perfekt Alison inte är en bra Alison.

Julafton

Det blev en riktigt mysig julafton med god mat, trevligt sällskap, glada barn och jättefina klappar. Här är det som jag fick hemma på julaftonsmorgonen. Maken gav mig nya Wally Lamb, en snygg kruka som jag hade spanat in på Gotland (gjord av Eva-Marie Kothe-Sjöholm) och – joy! – en helt underbar morgonrock från Missoni. Pears-boken och beautyklapparna kommer från styvmamma Alice.

Fick även lite Clinique-godis hemma hos svärfar. Och vem vet, kanske blir det något mer idag hemma hos mamma ...

Nedan: vår alldeles egen tomtenisse som visade sig vara urbra på att dela ut klappar, i alla fall till sig själv.

33

... julklappar har jag slagit in. Det tog ungefär tre timmar.

Nästa år ska jag komma ihåg att säga "ja tack" när expediterna erbjuder sig att slå in julklapparna. Av någon oförklarlig anledning fick jag för mig att jag skulle orka slå in varje present på ett vackert, originellt och personligt sätt. Yeah right.

Då vet man det

Köpt pepparkaksdeg må förenkla livet, men själva pepparkakorna blev ärligt talat ganska trista. Nä, nästa år blir det antingen egna pepparkakor från scratch eller helt färdiga, köpta.

Varde ljus

Ett av julens tråkigare moment består av att försöka linda in en hyfsat hög och väldigt stickig julgran med en ljusslinga. Jag tar alltid på mig detta, så även detta år. Efter en hel del stånkande och stönande och ajande var jag färdig och skulle sätta in kontakten för att beskåda mitt ljusmästerverk – men själva transformatorn till slingan (alltså delen som man stoppar in i väggen) var spårlöst borta.

Då blir man faktiskt lite arg. Speciellt när man minns att det var en själv som packade ned julgransdekorationerna förra året, och att man därför inte har möjlighet att skylla/skälla på någon annan (läs: maken).

Som tur var hade maken ett svagt minne om att det låg någon oidentifierad elpryl i ett av våra skåp. Mycket riktigt visade den sig vara den saknade transformatorn. Sällan har jag blivit så glad över att få stoppa in en kontakt. Tack C, du är bäst.

Och Fille är helt klart bäst på att klä julgran. Klart att pepparkaksgubbarna ska få vara nära varandra i stället för lagom utspridda, det är ju jul.

Julstatus

Hälsa: Jotack, mycket bättre. Lite hosta och snuva kvar men annars är vi på benen. Än så länge.
Klappar: Så gott som färdigshoppade.
Pynt: Ytterst lite, eftersom ingen av oss har orkat gå ned till källarförrådet sedan vi kom tillbaka från resan. Lite hyacinter, julapelsiner, amaryllis och diverse kreationer från dagis (se bild). Ingen ljusstake, ingen julstjärna.
Lussebak: Inte i år, det blev köpta bullar som bara jag orkade äta.
Pepparkaksbak: Förhoppningsvis idag, dock med köpt deg. Inga Martha-fasoner denna gång. Mitt favoritrecept (Rosendals) är nog ändå för vuxet och kryddigt för en treåring.
Gran: Står så grön och grann på balkongen och ska tas in till helgen.
Stämning: Nja. Men kanske när granen är på plats.
Firande: Julafton firas först hemma (på morgonen) och sedan hos svärfar. Juldagen hos mamma och annandagen hos svärmor. Sedan förhoppningsvis lite tid hemma så att Fille hinner leka med allt han har fått.

Kan tillägga att det känns rätt skönt att inte ha slagit knut på sig själv för att skapa ett Fanny och Alexander-hem. Är hellre en glad mamma som orkar leka, baka och läsa sagor.

Nu är det vinter, nu är det vinter, som vi har önskat hurra

Här hemma har vi haft, i tur och ordning sedan i torsdags natt: kräkningar, feber, ont i halsen, feber, ont i kroppen, ofantlig trötthet, snorexplosion, mer feber, hosta, mer snor, mer trötthet, ryggont, mer feber, mer hosta, ännu mer snor och, ja just det, trötthet, trötthet, trötthet.

Livet som espressomamma

Några undrar hur det har gått med den mjölkfria dieten. Jag har precis fått börja provocera med små mängder mjölkprotein och än så länge har inte Frank reagerat. Med lite tur visar det sig att han inte är allergisk, så håll tummarna! Och i annat fall är det väl bra att få det konstaterat så att vi vet vad som gäller.

Och så svårt har det faktiskt inte varit. Visst längtar jag efter en riktig caffe latte, eller att kunna äta vad man vill på stan utan att behöva fråga om precis varenda grej eller förklara skillnaden mellan laktosfritt och mjölkfritt för femtioelfte gången. (Tips: Lindquists konditori på Odengatan 27 har riktigt goda mjölkfria kanel- och saffransbullar!) Men det är mycket lättare att avstå när man helt enkelt inte har något val. Och ännu lättare när man ställer sig på vågen och inser att man blivit av med sina sista mammakilon ...