Jodå, jag är kvar

Blogglusten har inte riktigt infunnit sig på sistone. Jag skriver, raderar, skriver, raderar. Allt jag skriver handlar om trötthet, sömn och kaffe. Lika bra att sova istället. Godnatt.

Välskrivet om sömn (eller snarare bristen därav)

Efter ännu en jobbig natt på sömnfronten känner jag igen mig så himla väl i detta träffande inlägg av K.

Tack för den

– Frank, kan du säga "mamma"?
– Apa!
– Nej, kan du säga "mamma"? "Mam-ma"?
– Apa!
– Jaha. Men kan du säga "pappa"?
– Pa-pa!
– Jaaaa! Duktigt! Kan du säga "mamma" då?
– ... Apa!

Sensommarmiddag

Semestern går mot sitt slut och ikväll firade vi att vi har överlevt den (ja, så är det när man har två små barn) med en enkel lyxmiddag på balkongen. På den översta bilden syns:
- färska räkor
- gott bröd
- Tokara Chardonnay 2007 (Tokara är en vingård som vi förälskade oss i under vår bröllopsresa i Sydafrika)
- nymålad balkonginsida och nya blommor
- liten räktjuv
- ingen storebror, då han är outsourcad till morföräldrarna.

Så fort Frank har somnat är det dags för en liten osttallrik från NK:s ostdisk, följd av Chokladfabrikens chokladlakritskolastång. Och så något glas portvin ovanpå det hela. Trevligt.

Paul och jag

Inatt drömde jag att jag bokstavligen stötte ihop med Paul Auster. Jag blev alldeles starstruck. Han tittade på mig med sina vackra, intelligenta ögon och sa "men hörrudu, har du ingenstans att bo?" Och just precis då kom jag på att nej, det hade jag ju inte! Och då sa han "men jag har ett hus som står tomt. Du kan ju bo där ett tag, det känns bra att någon är där." Och jag blev så glad och nästan lite kär.

Sedan vaknade jag och försökte förmedla denna fantastiska dröm till min man. Han förstod inte riktigt storheten i att just Paul Auster ville låta mig bo i sitt hus. Ärligt talat verkade han lite missnöjd när jag berättade om Pauls vackra ögon. Konstigt.

Pilligt

På Kulturhuset håller man på att förbereda inför den alldeles lysande serietecknaren Sara Granérs kommande utställning Det är bara lite aids. Här målas det för fullt.

Inte alltid så poppis

Efter en putta-ned-från-soffan-incident hade Fille och jag ett litet samtal om hur jobbigt det kan vara med en lillebror som är på en hela tiden.

"Och mamma, ibland på natten, då vaknar jag när Frank skriker sitt elaka skrik."

Jo, elakt var ordet, kan man också tycka vid 01.30-tiden.

Min guddotter

För två och en halv vecka sedan kom lilla Alicia till världen. Jag fick den enorma äran att få vara hennes gudmor. Jag kommer helt säkert att spoil her rotten. Om jag inte råkar äta upp henne först, förstås.

Brunchtweets

Okej, here goes med twittrandet. Nu kan man följa mig via vänsterspalten. Ska försöka vara hyfsat flitig.

Regel 1A

Om ens bebis sömnvanor förändras till det bättre så ska man hålla tyst om det. Man ska inte berätta det för någon annan. Och man ska absolut inte blogga om det. För då kommer de tidiga morgnarna (i vårt fall 05.30) tillbaka som ett brev på posten.