Modeworkshop

Fotoutbildningen tuffar på. Det är mycket men det är kul. I söndags hade vi modefotoworkshop, med en riktig modell, riktig stylist och riktig makeupartist.

Jag har aldrig regisserat en modell förut och det kändes lite märkligt – jag är mer van vid att försöka att få fram någons bästa sidor och lyfta fram deras personlighet, inte att bestämma över varenda rörelse och få dem att spela en roll. Ärligt talat var jag väldigt nervös innan och trodde att det skulle gå åt skogen, men när jag väl började fotografera gick det av sig självt. Modellen var ung och ganska blyg men hon gjorde ändå ett strålande jobb.

Idag fick vi presentera våra bilder – en helfigursmodebild och en beauty shot. Nedan ser ni det jag presenterade. Dessutom tog jag en hel del bakom-kulisserna-bilder.

Boken var ett fynd – i studion stod en flyttkartong med böcker som skulle slängas. Tyckte väldigt mycket om titeln och den blå färgen.

Model: Laura S / Mikas
Stylist: Charlotte von Mentzer / Gingerstyle
Makeup/hair: Beatrice Börjesson Westlund

35

I lördags fyllde jag år. Halvjämnt till och med. Och som jag blev uppvaktad. C hade fått pojkarna att öva på Ja må hon leva och det märktes. Sedan mysig frukost med kanelbulle, varm choklad och paketöppning. Barnen hade gjort jättefina kort till mig. C skämde bort mig med en stor lyxlåda produkter från Byredo, och inte nog med det: han har beställt en iPad 2 till mig. Med lite tur kan jag få den i handen redan på fredag!

Franks kort till vänster, Filles till höger. (Fille skriver nedifrån och uppåt.)

Mamma och J kom förbi för att hämta upp Frank. De hade med sig inte bara en, utan två jättefina presenter:

Vintage Orrefors (Fuga)

Fat från Iittala (Kastehelmi)

Senare bjöd svärfar och hans fru på en god brunch på Haga Forum. Ett presentkort på SF Bio ingick som bonus. Trevligt!

Fille gillade konceptet "sitta i baren".

Och fina svärmor i Västerås (och hennes man) hade skickat ett kuvert med ett monetärt bidrag – särskilt uppskattat just nu eftersom jag måste införskaffa en ordentlig fotoportfolio, förmodligen härifrån. Tack svärmor om du läser detta!

Medan Fille var på barnkalas passade vi på att ta en liten vända på stan, bland annat Byredo-butiken för att säkerställa att C valt ut en doft som passade mig. Och det hade han. Bal d'Afrique är en helt magisk doft som till och med klår min älskade Damascena från Keiko Mechiri. Nu är förpackningen bruten och jag har sniffat på mina handleder hela helgen. I lyxlådan ingick även tvålar med samma doft, och ett doftljus (Carrousel). Love, love, love.

Sedan blev det en helkväll på 1900 med goda vänner. Kravlöst, avslappnat, roligt (men tyvärr svårfotograferat). Det är en sann lyx att konstatera att man har så många underbara människor i sin närhet. Och trots att jag hade sagt att det räckte med deras sällskap hade de med sig riktigt fina presenter allihop. Förutom det som visas här fick jag ett presentkort på appar från iTunes Store – perfekt nu när jag ska ladda iPaden. Tack Ingrid och Per!

Lyxchoklad från en lyxig kvinna, det vill säga Ninni.

Elisabeth och Stefan hade valt ut ett riktigt snyggt armband från Edblad.

Fina Charlotte och Adam kom ihåg att jag fastnade för detta halsband (med det fina namnet Before the Fall) när Charlotte bloggade om Midnight Market.

Och Jessica och Marcus hade med sig en bok som jag tror att jag kommer att gilla.

Måste även lägga in denna bok som jag fick av min kollega Titti tidigare i veckan – som gjord för en Brunchgirl.

Allt som allt en helt oslagbar födelsedag. Tack alla.

En bild om dagen

dessa bilder är inte klickbara, men kolla gärna här!

Jag har haft ett Flickr-konto hur länge som helst men först i början av 2011 började jag använda det på riktigt. På en väns rekommendation gick jag med i en dagboksgrupp där alla skapar varsin tråd och lägger upp en bild varje dag, med eller utan kommentar.

Att ta en bild om dagen är ett klassiskt knep för att frigöra sin kreativitet och spontanitet och i mitt fall har det verkligen fungerat. Det viktiga för mig är inte teknisk perfektion – jag har löst ett par bilder 23.45 med hjälp av datorns inbyggda kamera, och åtskilliga andra med mobilen – utan att ta intressanta, gärna tilltalande bilder. Bland annat har jag börjat tycka att det är riktigt roligt att ta självporträtt.

Till höger i denna blogg syns de tio senaste bilderna. Klickar man på en bild hamnar man på Flickr-sidan för den bilden (oftast utan bildbeskrivning, dock – den sparar jag till dagboksgruppen). Under de tio bilderna finns en länk till hela bildsetet. Jag gillar verkligen kollage-effekten av att blanda färg, svartvitt, mobilsnapshots och riktiga systemkamerabilder.

Återkommande samtal

- Jag älskar dig Fille.

- Jag vet.

- Men får jag säga att jag älskar dig?

- Mamma jag tycker om när du säger det. Du får säga det tusen gånger om du vill.

Och det gör jag, i mitt hjärta. Tusen och åter tusen gånger.

Tulpanterapi

Akuten igen

Mitt liv just nu: jobbajobbajobba, fotafotafota. Och så lite vab på det emellanåt.

Imorse, just när vi hade andats ut över att Fille verkade frisk trots en liten kräkning igår kväll, började det krampa i min bröstkorg. Det var rätt obehagligt så jag tog en taxi till akuten. Efter blodprover i två omgångar, EKG och lungröntgen konstaterades till slut att jag har en liten inflammation mellan lungsäckar. Inget farligt, bara smärtsamt, men Voltaren gör susen så länge.

Är dock lite trött och vissen. Som tröst klickade jag hem detta ikväll. (Tips: Lookfantastic.com har gratis internationell frakt t o m 13 mars.)

(mer om produkten här)

Afternoon tea, igen

I söndags var jag bjuden hem till fina Jenni på afternoon tea, enligt den årliga traditionen. Som vanligt var allt vansinnigt gott.

Starkt

Jag kände redan till det som Annas fina familj gått igenom under de senaste månaderna, men när jag såg DN-fotografen Robert Henrikssons otroligt starka bilder högg det till något oerhört och tårarna flödade.

Läs reportaget om modiga lilla Ellen här. Det är hon, hennes familj och fotografen (som även skrivit texten) väl värda.

Brottar-Fille

Fille har nyligen börjat med brottning, närmare bestämt brasiliansk jiujitsu (nej, inte capoeira). Vi tyckte att någon form av kampsport skulle vara bra för honom eftersom det bygger på kroppskontroll, självdisciplin och respekt för andra samtidigt som det blir alltmer tydligt att han behöver någon form av riktigt fysisk aktivitet.

Just denna variant saknar dessutom offensiva moment som sparkar eller slag, och allt utspelar sig på mjuka golvmattor. Lektionerna för de minsta är väldigt lekbaserade, där kullerbyttor och olika typer av kull varvas med enklare brottningsövningar.

Igår var det hans tredje gång och då fick han ha på sig sin alldeles nya dräkt. Frank ville såklart också prova den.

Lite skrynklig men tuff ändå.

Jag vill också ha.

Lite plåsterrester och matfläckar i ansiktet gör bara att man ser ännu tuffare ut. Typ.

Tre stygn

Jodå, jag finns kvar. Men det har varit väldigt mycket nu och det kommer inte att vara många lugna stunder i vår, vilket nog kommer att märkas här. Förutom att fotoutbildningen går in i en intensiv fas har jag börjat få ett och annat fotojobb samtidigt som jag inte lider brist på vanliga copyuppdrag.

Helgen bjöd dock en påminnelse om vad som är viktigast i livet, när Frank snubblade och slog pannan mot träkanten på vår säng. Jacket var riktigt otäckt och det var blod överallt. Inom några minuter satt han och jag i en ambulans på väg till Astrid Lindgrens Barnsjukhus och tre timmar senare var han hopsydd med tre stygn. Han var en riktig liten kämpe – duktig och modig, även om det inte var roligt att bli sydd.

Fille visade sina mest empatiska sidor hittills (efter att ha varit fullständigt hysterisk när han såg allt blod) och kramade Frank ordentligt det första han gjorde på morgonen. Sedan sa han att han tyckte att "Frank ska få allt han vill ha idag" och insisterade på att jag skulle hälla upp mjölk till Frank först, att Frank skulle få äggröra först och så vidare.

Väl på dagis blev det mycket skryt om lillebrors olycka, ambulansen och de tre stygnen. Frank, helt opåverkad av föregående kvälls trauma, var glad som en lärka och skröt han med. När jag skulle vinka hejdå höll mitt hjärta på att gå sönder av kärlek, lättnad och tacksamhet.

I väntan på att bli sydd - lite lugnande gjorde susen

Tre stygn och en Piggelin rikare

Helt slut

Nästa morgon