Hur kan en liten treåring provocera så mycket?
Både jag och C har en del jobb nu och turas om att ta hand om killarna. Inte helt idealiskt ur semestersynpunkt, men nödvändigt. Frank testar alla gränser som finns just nu och blir fullständigt galen när han inte får som han vill. Till och med storebror blir ledsen när Frank skriker och slåss och säger nej jag vill inte, hela hela tiden. Och när jag inte brottas med ilska och frustration, tampas jag i stället med dåligt samvete över att tycka att det ska bli väldigt skönt med dagis nästa vecka. Och över allt som vi egentligen skulle ha hittat på med barnen om vi hade haft möjlighet att dela på oss.
Idag får de vara hos sin mormor. Jag har lyckats göra klart en del jobb i förväg för att kunna unna mig några timmars efterlängtad egentid.
Hoppas även kunna ta en ledig dag med bara Fille nästa vecka. Han har blivit så stor och duktig och kunskapstörstande och rolig. Jag får trösta mig med att han en gång i tiden också haft sina rejäla trotsfaser, och att jag faktiskt lyckades överleva dem.
