Bortkopplad

Jag har varit bloggfrånvarande i en dryg månad och det har ärligt talat varit ganska skönt. Ett tag kändes det som att tillvaron mest bestått av en massa uppdaterande på olika håll: Facebook, Twitter, Flickr, min fotoblogg, mail. Och så alla tillfällen där man agerat fotograf och lovat lägga upp bilder.

I veckan kom vi hem från en avkopplande, hyfsat bortkopplad vistelse på Gotland. Vi bodde i skogen, ett stenkast från havet, med raukar på tomten och en räv som strök förbi husknutarna lite då och då. Jag har fotograferat en hel del, men till skillnad från förra året (då jag bloggade varje kväll) har jag bara lagt upp ett fåtal bilder. I stället har jag läst, sprungit och tittat på en hel säsong av The Killing och de nya True Blood-avsnitten tillsammans med C. Vi har ätit galna mängder smultron, låtit barnen både spela tv-spel och kasta otaliga stenar i havet och varit spontana i nästan allt vi gjort.

Jag har aldrig sett så många smultron. Bara att gå ut och plocka en handfull att strö på frukostflingorna.

Vågor är kul.

Sand, snor och lyckliga barn.

Räven

Närheten till havet = fantastiskt både för sena fotoutflykter och joggingrundor.

Häftigt att få uppleva äkta månljus.

Barnen åt som hästar. Man kunde nästan höra dem växa.

Lycka är att få köra en riktig traktor helt själv.

Sista kvällen: en ovanligt lyckad bild tagen med självutlösaren.

Himmel och hav. Ibland är det allt som behövs.

Snart, så

Jag trodde att det skulle lugna ned sig efter utställningen. Sedan efter utbildningens avslutningslektion. Oj så fel jag hade. Under de senaste veckorna har jag snarare behövt ta igen en massa jobb. Dessutom åker jag till Shanghai imorgon i en vecka, för att vara tärna på min systers bröllop, vilket också har krävt en hel del fix.

Jag är innerligt trött på att hela tiden se fram emot "när saker och ting lugnar ned sig". Det har de inte gjort på hela våren. Men det ska bli skönt att resa bort på egen hand ett litet tag, och om två veckor åker hela vår lilla familj till Gotland. Där tänker jag inte göra ett skit, förutom att mysa med alla mina killar och fotografera massor.

Trots all stress hann vi i alla fall fira vår lilla nyblivna 3-åring. Han är en riktig liten tuffing numera, med grodtatuering och rosa nagellack. (Ärret från hans olycka läker fint men behöver UV-plåster när det är soligt ute – därav limresterna i pannan.)

35

I lördags fyllde jag år. Halvjämnt till och med. Och som jag blev uppvaktad. C hade fått pojkarna att öva på Ja må hon leva och det märktes. Sedan mysig frukost med kanelbulle, varm choklad och paketöppning. Barnen hade gjort jättefina kort till mig. C skämde bort mig med en stor lyxlåda produkter från Byredo, och inte nog med det: han har beställt en iPad 2 till mig. Med lite tur kan jag få den i handen redan på fredag!

Franks kort till vänster, Filles till höger. (Fille skriver nedifrån och uppåt.)

Mamma och J kom förbi för att hämta upp Frank. De hade med sig inte bara en, utan två jättefina presenter:

Vintage Orrefors (Fuga)

Fat från Iittala (Kastehelmi)

Senare bjöd svärfar och hans fru på en god brunch på Haga Forum. Ett presentkort på SF Bio ingick som bonus. Trevligt!

Fille gillade konceptet "sitta i baren".

Och fina svärmor i Västerås (och hennes man) hade skickat ett kuvert med ett monetärt bidrag – särskilt uppskattat just nu eftersom jag måste införskaffa en ordentlig fotoportfolio, förmodligen härifrån. Tack svärmor om du läser detta!

Medan Fille var på barnkalas passade vi på att ta en liten vända på stan, bland annat Byredo-butiken för att säkerställa att C valt ut en doft som passade mig. Och det hade han. Bal d'Afrique är en helt magisk doft som till och med klår min älskade Damascena från Keiko Mechiri. Nu är förpackningen bruten och jag har sniffat på mina handleder hela helgen. I lyxlådan ingick även tvålar med samma doft, och ett doftljus (Carrousel). Love, love, love.

Sedan blev det en helkväll på 1900 med goda vänner. Kravlöst, avslappnat, roligt (men tyvärr svårfotograferat). Det är en sann lyx att konstatera att man har så många underbara människor i sin närhet. Och trots att jag hade sagt att det räckte med deras sällskap hade de med sig riktigt fina presenter allihop. Förutom det som visas här fick jag ett presentkort på appar från iTunes Store – perfekt nu när jag ska ladda iPaden. Tack Ingrid och Per!

Lyxchoklad från en lyxig kvinna, det vill säga Ninni.

Elisabeth och Stefan hade valt ut ett riktigt snyggt armband från Edblad.

Fina Charlotte och Adam kom ihåg att jag fastnade för detta halsband (med det fina namnet Before the Fall) när Charlotte bloggade om Midnight Market.

Och Jessica och Marcus hade med sig en bok som jag tror att jag kommer att gilla.

Måste även lägga in denna bok som jag fick av min kollega Titti tidigare i veckan – som gjord för en Brunchgirl.

Allt som allt en helt oslagbar födelsedag. Tack alla.

En bild om dagen

dessa bilder är inte klickbara, men kolla gärna här!

Jag har haft ett Flickr-konto hur länge som helst men först i början av 2011 började jag använda det på riktigt. På en väns rekommendation gick jag med i en dagboksgrupp där alla skapar varsin tråd och lägger upp en bild varje dag, med eller utan kommentar.

Att ta en bild om dagen är ett klassiskt knep för att frigöra sin kreativitet och spontanitet och i mitt fall har det verkligen fungerat. Det viktiga för mig är inte teknisk perfektion – jag har löst ett par bilder 23.45 med hjälp av datorns inbyggda kamera, och åtskilliga andra med mobilen – utan att ta intressanta, gärna tilltalande bilder. Bland annat har jag börjat tycka att det är riktigt roligt att ta självporträtt.

Till höger i denna blogg syns de tio senaste bilderna. Klickar man på en bild hamnar man på Flickr-sidan för den bilden (oftast utan bildbeskrivning, dock – den sparar jag till dagboksgruppen). Under de tio bilderna finns en länk till hela bildsetet. Jag gillar verkligen kollage-effekten av att blanda färg, svartvitt, mobilsnapshots och riktiga systemkamerabilder.

Akuten igen

Mitt liv just nu: jobbajobbajobba, fotafotafota. Och så lite vab på det emellanåt.

Imorse, just när vi hade andats ut över att Fille verkade frisk trots en liten kräkning igår kväll, började det krampa i min bröstkorg. Det var rätt obehagligt så jag tog en taxi till akuten. Efter blodprover i två omgångar, EKG och lungröntgen konstaterades till slut att jag har en liten inflammation mellan lungsäckar. Inget farligt, bara smärtsamt, men Voltaren gör susen så länge.

Är dock lite trött och vissen. Som tröst klickade jag hem detta ikväll. (Tips: Lookfantastic.com har gratis internationell frakt t o m 13 mars.)

(mer om produkten här)

Tre stygn

Jodå, jag finns kvar. Men det har varit väldigt mycket nu och det kommer inte att vara många lugna stunder i vår, vilket nog kommer att märkas här. Förutom att fotoutbildningen går in i en intensiv fas har jag börjat få ett och annat fotojobb samtidigt som jag inte lider brist på vanliga copyuppdrag.

Helgen bjöd dock en påminnelse om vad som är viktigast i livet, när Frank snubblade och slog pannan mot träkanten på vår säng. Jacket var riktigt otäckt och det var blod överallt. Inom några minuter satt han och jag i en ambulans på väg till Astrid Lindgrens Barnsjukhus och tre timmar senare var han hopsydd med tre stygn. Han var en riktig liten kämpe – duktig och modig, även om det inte var roligt att bli sydd.

Fille visade sina mest empatiska sidor hittills (efter att ha varit fullständigt hysterisk när han såg allt blod) och kramade Frank ordentligt det första han gjorde på morgonen. Sedan sa han att han tyckte att "Frank ska få allt han vill ha idag" och insisterade på att jag skulle hälla upp mjölk till Frank först, att Frank skulle få äggröra först och så vidare.

Väl på dagis blev det mycket skryt om lillebrors olycka, ambulansen och de tre stygnen. Frank, helt opåverkad av föregående kvälls trauma, var glad som en lärka och skröt han med. När jag skulle vinka hejdå höll mitt hjärta på att gå sönder av kärlek, lättnad och tacksamhet.

I väntan på att bli sydd - lite lugnande gjorde susen

Tre stygn och en Piggelin rikare

Helt slut

Nästa morgon

Dålig start

Igår: illamående, oroväckande bubblande mage, trött och hängig hela dagen. Tack och lov bröt det inte ut i ordentlig magsjuka.

Idag: mensvärk, fortsatt trötthet, en gnällig Frank som väckte oss väl tidigt och lite för mycket jobb att ta itu med med tanke på nämnda omständigheter.

Och när jag lämnade barnen på dagis fick jag reda på att det hade blivit fel med informationen från skolan där Fille förhoppningsvis får börja till hösten. Dels var informationskvällen i tisdags (och inte den 18 februari), dels är det öppet hus för barnen idag mellan 9 och 12, tillsammans med föräldrarna. Som tur var hade C möjlighet att rusa dit med Fille.

Nu har jag fått mitt kaffe och ska ta tag i den här arbetsdagen. Wish me luck.

Hej då julgran

Det var mysigt att ha dig här, men nästan ännu skönare att ta farväl. Plötsligt blev vardagsrummet luftigare, ljusare och allmänt trevligt att vistas i.

Vi ska minnas dig med en sista bild.

(Note to self: Vattna granen ända till slutet nästa år i stället för att ge upp vid nyår.)

Gott nytt år!

2010 var ett bra år. Vi har fått mer sömn på nätterna. Vintern var en riktig vinter, sommaren en riktig sommar med bland annat två lyckade veckor på Gotland. Barnen har växt och utvecklats massor – Fille har lärt sig läsa medan Frank pladdrar på om allt mellan himmel och jord.

Framförallt har min egen personliga utveckling tagit sig ett rejält skutt framåt. Efter en smärre "vad ska jag bli när jag blir stor"-kris sökte jag till en fotoutbildning på deltid, och kom in. Jag har redan lärt mig massor och har tvingat mig själv att göra en hel del grejer som jag varit rädd för. Själva fotograferandet är fortfarande fantastiskt roligt, och svårt, och spännande, och utvecklande på alla sätt. Att jag dessutom fått skicka mina två första fakturor för fotojobb känns som ett tecken på att jag valt rätt väg.

Livet består alltså just nu av en bra balans mellan foto, jobb och familj (visserligen mycket tack vare en underbar make som tagit om pojkarna de kvällar jag har haft kurs, vilket inte har varit piece of cake alla gånger) och det var länge sedan jag har känt mig så lycklig och tillfreds som jag gör just nu.

Nästa år ska bli spännande. I sommar går jag ut fotoutbildningen – förhoppningsvis blir det någon form av slututställning. Sommarveckorna på Gotland – denna gång i Ljugarn – är så gott som spikade. Fille börjar skolan till hösten och vi ska så småningom börja titta efter en ny, större lägenhet. Fast det säger vi jämt.

Men först en rejäl skaldjursmiddag med massor av bra champagne, tillsammans med goda vänner. Jag har fyndat en klänning i sista minuten och gjort mig fin i två timmar. Skål! Och gott nytt år!

Lyxjul

Julen har varit skön hittills. Vi fick en släng magsjuka strax innan men hann hämta oss lagom till julafton, som tillbringades hos min mamma – god mat, mysigt och barnvänligt. Sedan har vi mest slappat och softat.

En stor skillnad mot tidigare ledigheter är att vi inte blir helt utmattade av att ha barnen hemma hela dagarna. De är glada och kärleksfulla och leker själva på ett helt annat sätt – och inte minst sover de, oftast till 07.30-08.00. Sedan sitter de en bra stund framför Bolibompa innan de kommer och kräver frukost, varpå en av oss går upp medan den andra sover vidare. Det är lyx, och vi är tacksamma, och njuter.

Något som också är lyxigt när man bor ganska trångt är utrymme. Vi har äntligen hunnit byta bort Filles barnsäng och Franks spjälsäng mot en stor våningssäng. Pojkarna älskar den och för första gången på länge har vi fått Frank att somna i sin egen säng utan alltför mycket tjafs. I samma veva flyttade vi och städade ur en överbelamrad bokhylla och nu känns barnens rum både luftigare och trevligare.

Tomten var snäll i år. Förutom finglögg och kommande tjejmiddag (tack Elsa), en ny, större mjölkskummare (tack mamma och Johan) och ett vackert armband i svart från Vilma Velasquez (tack C) kommer jag att få den toksnygga keramiska Michael Kors-klockan jag suktat efter (tacktacktack C):

 Vi har dessutom fått vara barnfria – utan några större måsten, bara en stor säng och en tjock bok – i nästan ett och ett halvt dygn, och kommer snart att få vara det igen. Så livet känns bra och jag har inte alltför mycket ångest inför nyårsafton. Måste bara hinna få ihop min Spotify-playlist för 2010.

Från oss till er ...

Sinkad

I helgen hade vi en Frank som kräktes i ett par timmar och en Fille som var dålig i magen. Efter det hann det gå någon dag då vi trodde att allt var färdigt, men tji fick vi. 

Igår slog magsjukan till mot oss vuxna – with a vengeance. Först låg C och spydde något våldsamt i fem timmar. Under tiden tog jag hand om barnen medan jag försökte att inte låtsas om mitt eget långsamt växande illamående. När de äntligen somnat var det min tur. Som tur var drabbades jag inte alls lika hårt som C men det tar ändå på kroppen att vara kräksjuk och nu en dag senare är jag fortfarande inte riktigt back on track.

Kvar att göra: skriva två små och relativt enkla texter som i detta ögonblick känns mastodonttunga, fixa de sista klapparna, se till att vårt hem ser hyfsat anständigt ut och göra plats för granen. Just nu känns det inte helt positivt att det bara är tre dagar kvar till jul.

Dag 15 - Mina drömmar

 Jag drömmer om ett större, barnvänligare boende för vår familj, med tre sovrum och kanske till och med ett arbetsrum. Och ett badkar.

Jag drömmer om ett jobb som jag älskar och där jag hela tiden utvecklas. Jag drömmer även om att göra något av mitt fotograferande, oavsett om jag vill jobba med det eller inte.

Jag drömmer om att göra spännande resor – med C, med hela familjen eller bara jag och min kamera. Och om att någon gång ta det där förbannade körkortet.

Jag drömmer om ett hus på Gotland. Ibland drömmer jag om att bo där i något år.

Jag drömmer om att bli gammal med C, och fortfarande lycklig. Och om att få se våra pojkar växa upp till lyckliga, harmoniska, trygga män – män som gör sina egna misstag, som får uppleva kärlek, som får alldeles egna drömmar att förverkliga.

Söndag kväll

Ibland vill man bara kasta in handduken. C kom hem i natt efter en mycket välförtjänt eftermiddag och kväll med killkompisarna och några öl. Han var på intet sätt packad men tyvärr sover han sämre och snarkar desto mer när han har druckit, vilket till slut resulterade i att jag campade på vardagsrumssoffan 05.30 i ett desperat försök att få åtminstone någon timmes ostörd sömn. Vi var vrak hela morgonen.

Sedan jullunch hos svärfar. Mycket trevligt och inte så farligt livat med tanke på att det ändå var sju barn och ansenliga mängder godis, men Frank vägrade sova middag vilket innebar att vi fick tampas med ett litet monster från kl 16 och fram till att han till slut däckade kl 20.15. Jag fick bland annat en ordentlig örfil när jag skulle bada honom.

Själv är jag övertrött och pms:ig och småfrusen och hoppas innerligt att jag inte håller på att bli sjuk. Dels har jag en del att göra denna vecka, dels vill jag absolut inte missa barnens luciafirande imorgon. Bara att höra Frank gå och sjunga "Saa-ankta Looo-siiiia" med sin ljusa stämma är alldeles underbart och gör att jag kan förlåta alla slag, sparkar och "dumma mamma".

Skicka vidare

Tack k från Osamlade tankar för att du tyckte att jag borde få en Beautiful Blogger-utmärkelse! Vad glad man blir. 

Förutom att kopiera och lägga upp ovanstående bild och länka till den som gett den ska man bjuda på sju saker om sig själv. Here goes:

1) Jag är 34 år och har ännu inget körkort. Men någon gång ska det väl bli av.

2) Jag är hemskt kittlig strax under skulderbladen vilket kan bli lite komiskt när jag får massage.

3) Det första albumet (eller snarare kassettbandet) jag köpte för egna pengar var Madonnas Like A Virgin.

4) Jag älskar kryptoniter. Tänk om de fanns i tandvänlig version. Då skulle jag äta dem varje dag. Jämt, till och med.

5) Något jag skulle vilja våga är att släcka levande ljus med bara tummen och pekfingret. Men eftersom det inte är någon jätteviktig grej att kunna låter jag bli.

6) Min första makeupprodukt var en Pierre Robert-mascara i kornblått, som jag fick av min mamma i julklapp. Åh vilken lycka.

7) Om jag var tvungen att byta utseende med valfri kändis skulle jag välja Cate Blanchett.

Och så ska jag välja sju andra bloggare att skicka vidare utmärkelsen till: fru A, Ingela, Akela's Lair, Ullemon, Elsa, Liv-Jenny och Sessan. Fina bloggar som verkligen förtjänar att uppmärksammas!

Fullspäckat

Tack C, det blev i alla fall en bra bild trots att vi glömde finkameran!

Denna helg: fotoworkshop, hemmafest med fotoklassen, fix inför Filles 5-årskalas (inklusiva bowling) med dagiskompisarna, genomförande av kalas, foto av Bokhora-gänget. Minst sagt intensivt.

Nu ska jag duscha och gå och lägga mig. Är tröttare än trött. "Ett inlägg om dagen"-projektet får helt enkelt vänta tills jag själv hunnit ikapp.

Dag 1 - Presentera dig själv

- Född 1976 i Montréal, Canada. Pappa är från Belgien och mamma från Finland.

- Rödhårig redan som bebis.

- Skilsmässobarn.

- Två systrar, en hel och en halv. (Fast bara på pappret. Båda är lika viktiga för mig, dvs enormt.)

- Har engelska som modersmål men tänker och talar bäst på svenska (förutom när jag räknar).

- Uppväxt i Stockholm, Singapore och sedan Hongkong, på grund av pappas jobb. Som 13-åring flyttade jag tillbaka till Stockholm för att bo med min mamma igen.

- Gick i sju olika skolor mellan 6 och 13 års ålder, något jag hoppas att mina barn slipper.

- Blev mer eller mindre mobbad under större delen av grundskolan, något jag också hoppas att mina barn slipper. 

- Ville bli art director. Blev i stället copywriter. Nåja. Har flaxat lite mellan reklambyråer, frilansande och inhouse men trivs bäst med att vara egen.

- Träffade min man 2003. Gifte mig med honom 2005. Två månader senare kom vår son Filip. Och 2008 kom hans lillebror Frank.

- Upptäckte systemkameran våren 2009. Går nu en deltidsutbildning med drömmen om att kunna göra fotointresset till en del av min arbetsdag.

Älskar: Min familj. Min kamera. Chokladfabrikens lakritskola. Att vara småfrusen och krypa ned mellan rena lakan. Apple-produkter. Att cykla. Anklever och mogna franska ostar. Fräknar. Färger. Brunch. Skräckfilmer. Bullterriers. Gotland. Lyxiga badprodukter. Sovmorgon. Rostat rågbröd med mycket smör. Att klara av något jag varit rädd för.

Ogillar: Januari. Februari. Schlager. Filmjölk. Stilfascism. Försöker för övrigt att inte dissa för mycket; life's too short.

1-30

Okej jag hakar också på. Dock enbart för att ge blogginspirationen en kick, inte för att ge mig själv någon press. Vilket innebär att om det inte skulle bloggas någon extrahektisk dag så är det faktiskt inte hela världen. Jag tar igen det sedan.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Ned och upp

Åh vad jag hade hoppats på att få med någon av mina bilder i Metro Photo Challenge-finalen. Inte så att jag verkligen förväntade mig det, men hoppas får man ju göra och det hade varit så himla roligt. Så besvikelsen var hyfsat stor i morse när jag konstaterade att ingen av bilderna hade kommit till final. (Den bittra, barnsliga sidan hos mig noterade att det var lite väl många bilder på gulliga barn och knasiga djur.)

Men! Säg den besvikelse som varar för evigt. Förra veckan gjorde jag ett litet gratisuppdrag för ett politiskt parti och idag kontaktade de mig för att fråga om jag ville fota dem under ett möte som de ska hålla imorgon. Inte nog med det – denna gång får jag fakturera. Mitt första betaluppdrag!

Sist men verkligen inte minst: jag kom hem till ett superfint vykort från en väninna som ville hälsa att jag tar fina bilder. Blev alldeles varmlycklig. Tack L-J. :)

Update

Fotoväskan hänger alltid med nu

Det har varit lite lugnt här på bloggen. Dels har jag haft fullt upp med ett stort frilansuppdrag, dels har fotoutbildningen kommit igång på allvar.

Utbildningen heter Bilder Nordic School of Photography och hålls på Berghs School of Communication. Under ett år får vi lära oss om kamerateknik, digital bildbehandling, bildkommunikation, hur det är att jobba med foto och hur man sätter ihop en bra portfolio. Fokus ligger på kommersiell fotografi – reklam, mode, dokumentärt – till skillnad från många andra utbildningar som mest berör det konstnärliga. Det är inget krav att vilja jobba som fotograf efteråt men tanken är att man ska få de kunskaper och det självförtroende som krävs för att ta enklare fotouppdrag – "och efter ett par års jobb kan ni kanske få kalla er fotografer".

Det är alltså ingen yrkeslinje, utan en deltidsutbildning där vi träffas två kvällar i veckan och fotograferar och redigerar väldigt mycket på dagarna. Tempot är högt och det ställs krav på oss och våra bilder – inga slackers! Men det verkar fruktansvärt roligt och jag tror att jag kommer att lära mig ofantligt mycket.

Men ja, det är mycket nu. Och så ska man hinna krama sina barn emellanåt. Och maken också. I helgen ska jag dessutom åka till Bryssel för att möta upp min pappa och träffa mina släktingar på hans sida. Jag tar med Fille, vilket nog blir väldigt roligt för oss båda.