Bortkopplad

Jag har varit bloggfrånvarande i en dryg månad och det har ärligt talat varit ganska skönt. Ett tag kändes det som att tillvaron mest bestått av en massa uppdaterande på olika håll: Facebook, Twitter, Flickr, min fotoblogg, mail. Och så alla tillfällen där man agerat fotograf och lovat lägga upp bilder.

I veckan kom vi hem från en avkopplande, hyfsat bortkopplad vistelse på Gotland. Vi bodde i skogen, ett stenkast från havet, med raukar på tomten och en räv som strök förbi husknutarna lite då och då. Jag har fotograferat en hel del, men till skillnad från förra året (då jag bloggade varje kväll) har jag bara lagt upp ett fåtal bilder. I stället har jag läst, sprungit och tittat på en hel säsong av The Killing och de nya True Blood-avsnitten tillsammans med C. Vi har ätit galna mängder smultron, låtit barnen både spela tv-spel och kasta otaliga stenar i havet och varit spontana i nästan allt vi gjort.

Jag har aldrig sett så många smultron. Bara att gå ut och plocka en handfull att strö på frukostflingorna.

Vågor är kul.

Sand, snor och lyckliga barn.

Räven

Närheten till havet = fantastiskt både för sena fotoutflykter och joggingrundor.

Häftigt att få uppleva äkta månljus.

Barnen åt som hästar. Man kunde nästan höra dem växa.

Lycka är att få köra en riktig traktor helt själv.

Sista kvällen: en ovanligt lyckad bild tagen med självutlösaren.

Himmel och hav. Ibland är det allt som behövs.

Latte med gotlandstouch

Det är skönt att vara hemma, det måste jag ändå erkänna. Att vara i sitt eget badrum och duscha varmt och länge och utan att hela golvet blir blött. Att sova i sin egen, lagom mjuka och o-knarriga säng. Och att dricka bra kaffe. Fast nu i de fina muggarna som vi köpte hos Jan Sandblom.

Barnen är nu hos sina morföräldrar som de har saknat något enormt. Vi ska på bio ikväll – för första gången på alldeles för länge. Härligt!

Små konstnärer

 På vägen till Visby åt vi lunch på LEVA Kungslador, som har något slags eko-helhetskoncept med café, stenugnsbageri, trädgård, naturlekplats, keramik, ekohandel och kulturupplevelser för barn. Ett mycket lyckat stopp – barnen hade hur roligt som helst och vi fick äta gott och ta det lite lugnt.

Bland annat fick pojkarna måla var sin tavla som vi sedan tog med oss hem (60 kr/st). Vi blev nästan fånigt stolta över slutresultaten.

(bild tagen av C)

Lycka

... är att få bada en sista gång innan vi åker hem, trots att klockan närmar sig middag.

Souvenirer

Imorgon åker vi hem. Detta vill jag ta med mig hem för att ta fram under vinterns mörkaste dagar:

Dagar med flipflops

... och sand mellan tårna

Frukost på trappan: juice, nybakat bröd (fortfarande varmt!) från Hablingbo och gårdagens tidning

Världens godaste rökta räkor

En kattälskande fyraåring som lärt sig hur man kliar bakom örat

En kall, blöt och glad tvååring som ska bada igen, och igen, och igen

Humlor, humlor, överallt – vackra även när de inte längre lever

En skön man att dela sommarkvällarna med när barnen somnat

Ett rum med utsikt

Faludden på sydvästra kusten är ett säreget naturområde med ett rikt fågelliv. Det sägs att Lars Jonsson har målat en hel del av sina fåglar här (Jonssonmuseet ligger också på Storsudret, i Vamlingbo). Eftersom vi välsignades med uppehållsväder idag tog vi med lite lunchfika och gav oss iväg.

Vackert var det, men våldsamt blåsigt. Utefika hade aldrig gått, och att äta i bilen kändes rätt trist så vi körde vidare på jakt efter något ställe som kunde erbjuda både tak och lä.

När vi fick syn på fågeltornet vid Stockviken tänkte vi – varför inte? Det var lite knepigt att komma uppför den branta trappan med två små pojkar i det blåsiga vädret men väl uppe ångrade vi oss inte. Särskilt Fille var fascinerad av konceptet fågeltorn och spanade länge efter olika fågelarter. "Det här var den bästa dagen" sa han.

Faludden

Regn

Idag tog vi det lugnt. Det blev en utflykt till Hemse för att köpa lördagsgodis och annat nödvändigt och sedan en liten tur till Hablingbo för att fika. Annars softade vi mest hemma, med kakbak, sagor och gotländska köttbullar till middag.

Vi hoppas på att väderprognosen håller så att vi i alla fall får en hyfsat fin dag innan vi åker hem på tisdag. Det vimlar inte av barnvänliga inomhusaktiviteter här på södra delen av ön ...

Att koka ägg till lunch

... är inte helt enkelt när det minsta väger ca 45 gram och det största är ett kalkonägg (alla från Mini-Djur-Gården, 1 kr/st). Men med koktider från 5 min och upp till 11 min gick det bra, även om de blev hårdkokta och inte mjuka i mitten som jag föredrar. Kalkonäggets gula var överraskande stor.

Och i morse fick jag till min godaste, krämigaste äggröra någonsin, gjord på en salig blandning av åtta pinfärska ägg i olika storlekar och kulörer. Till och med Frank, som inte brukar vara så förtjust i ägg, slevade i sig med god aptit. Ångrar att vi inte köpte fler än tolv ägg ... nu får det duga med vanliga butiksköpta, helt enkelt.

Mer gotländsk keramik

Äpple av Ulla Ahlby och vas av Karin Sutare i GKF-butikens utställningsdel

 Igår var vi i Visby en liten snabbis för att besöka Gotländska Konsthantverkare & Formgivares butik. Bland de tio kvinnor som ingår i kollektivet finns Ulla Ahlby, Karin Sutare och Eva-Marie Kothe som jag nämnde i mitt förra keramikrelaterade inlägg.

Just igår var det Karin Sutare som stod i butiken vilket var lite roligt eftersom vi hade tänkt besöka hennes ateljé som tyvärr visade sig inte vara öppen för allmänheten. "Jag vill ju också kunna åka och bada" sa Karin och det kan man ju förstå! Hennes alster är himla fina men det är främst de större föremålen jag är intresserad av, och det är inget jag har råd med just nu så det fick räcka med en titt och ett foto på konstnären själv.

(Karins alster på mellersta hyllan)

På vägen hem åkte vi förbi Viklau för att utöka vår Ulla Ahlby-samling. Till skillnad från Karin Sutare gör hon sig nästan lite väl tillgänglig. I hennes annonser står det att hon har öppet "året runt" och just när vi kom dit var hon på väg ut med bilen för att handla men vände för att ta hand om oss. När jag sa att vi köper ett föremål varje sommar och hoppades få fortsätta göra det sa hon att hon nog inte skulle orka så länge till. Synd, men förståeligt. Bara för det slog vi till på den här vackra lilla skålen.

Åka bil

Idag åkte vi alldeles för mycket bil för barnens smak, även om det egentligen var för deras skull: att klappa kaniner på Mini-Djur-Gården, för tredje året i rad. Avstånden på Gotland är hyfsat korta för vuxna utan barn men det tar inte mer än några minuter innan Franken börjar skruva på sig för att sedan utbrista "jag vill inte åka biiiiiiiiiiiiil". Och då blir avstånden plötsligt väldigt, väldigt långa ... att dessutom åka förbi ett gårdsmejeri och ett krukmakeri på vägen hem var kanske inte helt optimalt.

Under våra sista dagar på Gotland ska vi låta barnens behov styra. Framförallt ska vi inte åka så mycket bil.

Besöket hos Mini-Djur-Gården gick dock alldeles utmärkt, med två duktiga killar som matade små duniga kycklingar och lärde sig klappa kaniner på rätt sätt. Tack snälla Inger för ännu en supertrevlig och lärorik eftermiddag!

Ro

Strandfynd

Frank var uppenbarligen inte särskilt traumatiserad efter gårdagens dust med humlan. En död fjäril förgyllde hans strandbesök. Den gjorde stort intryck.