Visar inlägg med etikett samhälle/politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett samhälle/politik. Visa alla inlägg

söndag, augusti 07, 2011

Vikten av att gilla olika

Idag råkade jag brusa upp något i en diskussion som rörde våra pojkar och det här med att de tycker att det är roligt med nagellack. Den jag pratade med tyckte att de kanske borde sluta med det när de börjar skolan, eftersom det finns en risk för att de blir retade. Det var av ren omtanke, vilket jag uppskattar, men jag blev ändå upprörd. Jag vet att personen i fråga läser min blogg så jag ville utveckla hur jag tänker.

För mig är detta en hjärtefråga. Inte att mina pojkar ska bära nagellack, utan att de ska göra det om de nu vill det. Att de – och alla andra barn – ska få klä sig som de vill, och leka vad de vill, och spela fotboll och dansa balett för att de vill det, oavsett om de är tjejer eller killar.

Självklart är jag medveten om att det finns elaka barn som retar andra. Och självklart vill jag inte att mina barn ska bli retade. Men jag vägrar lära dem att man ska vara på ett visst sätt för att passa in. Eller, för den delen, att det är viktigt att passa in.

Jag har själv varit retad under nästan hela min skoltid. Om det är något jag har lärt mig av det så är det att en mobbare letar upp precis vilken anledning som helst att reta någon. Om det inte är nagellack så är det rött hår, eller sättet att prata, eller glasögon, eller att man är duktig på matte, eller dålig på fotboll, eller att man har jeansmärket som var coolt förra veckan men inte just idag. För just idag har de lust att mobba någon.

Det spelar ingen roll hur mycket man passar in i idealmallen – de där mobbarjävlarna sniffar sig till ens osäkerhet och hugger till precis när det passar dem. Det finns ingen logik i mobbning. Det enda sättet att klara sig är att vara trygg i sig själv. Att veta att det inte är viktigt att vara omtyckt av precis alla. Att det räcker med att ha några riktiga vänner som gillar en precis som man är.

Jag tror att det bästa sättet att motverka fördomar är att se till att inte bidra till dem på något sätt. Att lära barn att alla är olika och att det är helt okej. Vad tror ni?

söndag, juli 24, 2011

Mörker, ljus, kärlek

Alltså, det som har hänt i Norge. Så fruktansvärt, obeskrivligt hemskt. Det finns verkligen inga ord, så det här blir ett ganska tafatt inlägg.

I dag satt jag på Caffè Nero med C och åt bakisbrunch. Bakis eftersom vi varit på ett alldeles underbart roligt bröllop. Dansfötterna ömmade och hjärtat var fortfarande alldeles varmt efter den magnifika dosen kärlek vi just varit med om att fira. Och så öppnade jag tidningen.

Jag visste såklart vad som hänt, men att se bilderna och läsa vittnesmålen – det var då det sjönk in, det som kändes så overkligt igår. Så mycket död, och skräck, och sorg. Så oändligt mycket sorg. Och absolut inget som man själv kunde göra för att minska den sorgen, eller spola tillbaka tiden. Inget.

Men trösten: att det fortfarande finns så mycket kärlek i världen. För det gör det ju, trots allt. Tänk bara om kärleken alltid kunde finnas där den behövs som mest.

fredag, december 17, 2010

"Nej, jag tycker inte synd om killarna"

Det är inte första gången jag retar mig på Anna Laestadius Larssons kolumn i SvD. Idag handlar den om att pojkarnas sjunkande betyg i skolan – vilket enligt Larsson inte är ett problem eftersom männen ändå alltid glidit fram i arbetslivet på sina förgyllda räkmackor, typ.

Är det barnen som ska straffas för bristande jämställdhet bland vuxna? Borde det inte vara en självklarhet att varje barn ska få så mycket hjälp och stöd som möjligt för att lyckas i skolan, oavsett kön, etnicitet, eventuella läs- och skrivsvårigheter och så vidare?

Blir så trött.

tisdag, maj 12, 2009

Rädda mammorna

Jag brukar inte haka på könsspecifika kampanjer, nätverk och klubbar. Men Röda Korsets Rädda mammorna-kampanj utgör ett viktigt undantag. I kärlek och krig är allt tillåtet, sägs det, och just i krig gäller det ofta att slå till mot (eller våldta, eller misshandla, eller mörda) mödrar, eftersom det är ett av de effektivaste sätten att bryta ned människorna i ett samhälle.

Så – fundera över hur bra du har det idag i ditt trygga hem. Kanske har du själv barn som du pussar godnatt, eller följer med till dagis, eller steker pannkakor åt. Skänk sedan gärna en liten slant till dem som inte ens har ett hem, till dem som inte längre är psykiskt eller fysiskt kapabla att ta hand om sina barn.

Klicka bara på bannern till vänster, eller sms:a "MAMMA" till 72900 för att bidra med 50 kr (+ trafikkostnad) via din mobilräkning.

onsdag, december 13, 2006

måndag, september 18, 2006

Förtydligande

Innan fler får för sig att vi har en ny bulle på gräddning: ordet "blått" i föregående inlägg syftade på inget annat än valresultatet.

Men det var ett roligt missförstånd. :)

lördag, augusti 12, 2006

Make music, not war

Framtidens supervapen, om BrunchGirl får välja

Skulle ha varit på företagskickoff i London nu under helgen, men terrorplanerna gjorde att resan skjuts upp några veckor. Tråkigt, men å andra sidan hade det nog inte varit så kul att gå och vara nervös för galna självmordsbombare eller gömda sprängladdningar hela helgen.

Men usch vilka onda människor det finns. Jag blir verkligen så ledsen. Tänk om man kunde göra upp om saker genom att spela typ Yatzy. Eller varför inte Singstar? Då skulle man ha roligt på köpet.

Men det är inte fel med en lugn hemmakväll på egen hand (C är på bröllop, lillkillen hos sin mormor). Har senaste Allure, Bret Easton Ellis Lunar Park och ett gäng omålade naglar att ta itu med. Och om jag inte minns fel finns det en liten skvätt boxvin kvar i kylen. :)