... så sa mina föräldrar till mig när jag var liten och skulle sova. Bedbugs var för mig något slags fantasidjur, små halvgulliga Disneymonster som inte fanns på riktigt. I alla fall inte i min civiliserade värld.
För några år sedan var jag i Amsterdam med min dåvarande kille. Vi bodde på ett charmigt litet hotell med trevliga ägare och utsikt över en av kanalerna. Visserligen fick vi slå ihjäl ett antal myggor varje kväll innan vi gick och lade oss, men så farligt var det inte.
Under resans tredje dag började vi undra om holländska myggor var ovanligt aggressiva – varför skulle vi annars ha dussintals svidande, kliande små bett på våra armar och ryggar? Väl hemma, när betten kliade mer än någonsin och visade inga tecken på att försvinna, gjorde jag lite research och insåg att vi drabbats av just bedbugs, dvs vägglöss. Tydligen rätt vanligt just i Amsterdam. Och inte det minsta gulligt. Jag kände mig både väldigt ofräsch och väldigt lurad.
I september ska jag och C dit på en liten weekendresa. Needless to say har jag gjort en hel del research angående vägglusfritt boende. Förhoppningsvis slipper vi de små krypen – och andra otrevligheter – på detta hotell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar