Morgongåva

Dimman över Stockholm i morse var sagolik. Bara att ta fram kameran och njuta. Vilken present, mitt i vardagsstressen.

Flicka och hund

Bonusbild från bibblan

Äsch. Jag är verkligen svag för bollfåtöljerna på Bibliotek Plattan (och biblioteket i sig, vilken fantastisk satsning!). Och syrran är en himla bra modell. Här kommer en sista bild. Gillar lampan där bakom som nästan blir som en krona.

Uppgift: Porträtt

Idag fick vi äntligen visa upp våra första bilder på kursen. Jag har varit så nyfiken på hur alla andra plåtar och det var väldigt roligt att få se hur de hade gjort för att lösa uppgiften: ett till tre porträtt med kort skärpedjup, dvs ordentligt suddig bakgrund. Jag valde att visa två bilder:

Lillasyster Elsa (som ni kan följa här)

Charlotte, aka Gingerstyle 

Och här är ett par till som inte kom med men som jag tycker förtjänar att visas upp.

Vi tog några glada bilder för mammas skull. :)

Daniel och Johan som jag delar kontor med. Även kända som The Faux Noise.

Cheerios

Update

Fotoväskan hänger alltid med nu

Det har varit lite lugnt här på bloggen. Dels har jag haft fullt upp med ett stort frilansuppdrag, dels har fotoutbildningen kommit igång på allvar.

Utbildningen heter Bilder Nordic School of Photography och hålls på Berghs School of Communication. Under ett år får vi lära oss om kamerateknik, digital bildbehandling, bildkommunikation, hur det är att jobba med foto och hur man sätter ihop en bra portfolio. Fokus ligger på kommersiell fotografi – reklam, mode, dokumentärt – till skillnad från många andra utbildningar som mest berör det konstnärliga. Det är inget krav att vilja jobba som fotograf efteråt men tanken är att man ska få de kunskaper och det självförtroende som krävs för att ta enklare fotouppdrag – "och efter ett par års jobb kan ni kanske få kalla er fotografer".

Det är alltså ingen yrkeslinje, utan en deltidsutbildning där vi träffas två kvällar i veckan och fotograferar och redigerar väldigt mycket på dagarna. Tempot är högt och det ställs krav på oss och våra bilder – inga slackers! Men det verkar fruktansvärt roligt och jag tror att jag kommer att lära mig ofantligt mycket.

Men ja, det är mycket nu. Och så ska man hinna krama sina barn emellanåt. Och maken också. I helgen ska jag dessutom åka till Bryssel för att möta upp min pappa och träffa mina släktingar på hans sida. Jag tar med Fille, vilket nog blir väldigt roligt för oss båda.

Kanske kanske

Jag tänker ännu inte ropa hej. Men ja, det blev en andra natt utan välling och utan uppvak. Helt fantastiskt.

Lyckas han sova sju någorlunda hela nätter i rad blir det champagne.

Vi håller andan

... och nu syftar jag faktiskt inte på valresultatet, utan på den kommande natten. Fram till nu har Frank (två år och ett par månader) krävt minst en vällingflaska per natt – utöver de flaskor han får till kvällssagan och på morgonen. När det har varit som värst har han klämt fyra flaskor mellan kl 20 och kl 06. Det är en liter välling.

Det säger sig självt är det inte är bra, vare sig sömn- eller aptitmässigt. Eller för tandhälsan. Och det är inte som att vi inte har försökt att få honom att sluta med nattvällingen. Men att hantera en högljudd och mycket envis tvååring när hans storebror försöker sova en meter bort är inte det enklaste, speciellt när man själv är trött, trött, trött. Då blir det plötsligt mycket enklare att tänka "jaja det växer bort, det viktigaste är att vi alla får sova" och gå och fixa en flaska.

Igår bestämde vi oss för att inte köpa ett nytt vällingpaket, utan att sluta. Tvärstopp. Cold turkey. Inför kvällssagan visade jag Frank att vällingen var slut. "Du är stor nu, du behöver ingen välling. Precis som Fille, han är också för stor för välling." Sedan förberedde jag mig på bråk.

Bråket uteblev. Ingenting vid läggning (förutom det vanliga "jag vill komma uuuuupp"). Ingenting på hela natten, förutom några enstaka pip. Frank vaknade 06.45, glad och gosig. Jag kände på hans panna. Alldeles sval. Jag och C tittade förundrat på varandra.

För första gången på länge åt Frank en ordentlig frukost: tre amerikanska äppelpannkakor.

Men jag låter mig inte luras. Det var för bra för att vara sant. Och därför är jag beredd på en riktig mardrömsnatt nu.

Paradoxal

Om jag bara fick ha ett enda nagellack resten av året? Enkelt. Paradoxal är helt perfekt. En dov, mörkgrålila nyans som inte känns för mörk utan är bara ... lovely. Kärlek.

Inte helt skarpt, och lite hafsigt målat, men färgen stämmer rätt bra.

 Nu ska jag ut och plåta syrran till en skoluppgift. Tjing!

Det nya svarta

Idag firade jag ett avklarat frilansjobb med en tröja som jag har gått och fingrat på ett tag nu, från One Teaspoon. Både kort och lång, perfekt om man (som jag) gillar lager-på-lager. Och ärmarna! Jag älskar verkligen ärmarna.

In the woods

Julita

Några bilder från helgen på Julita. Sammanfattning: romantiskt, avkopplande, vansinnigt gott och alldeles, alldeles underbart.

Träbröllop

Bilden tagen med Photobooth. Klänning secondhand från Noa Noa. Halsbandet hade jag på vår bröllopsdag och är ett enkelt rött hjärta från Thomas Sabo.

Det här är en kvinna som har varit gift med sin underbare make i hela fem år och som nu drar till Julita Gård för att fira det, med sjurättersmiddag signerad Tommy Myllymäki och ett helt hus för oss själva, vid en sjö med egen brygga. Fotoväskan och stativet följer självklart med. Bilder kommer efter helgen. Vi ses!

Sköna söndag

Vissa dagar med barnen är skönare och mer friktionsfria än andra. Idag var en sådan dag. Först en sväng förbi Humlan.

Castor och hans lika underbart lockiga mamma Ulrika var också på plats.

Sedan promenerade vi bort till Kulturhuset för att kolla in nya fina biblioteket vid Plattan. Fille var mest imponerad av de hängande bollfåtöljerna.

Efter en liten fika åkte vi upp till Rum för barn. Där fanns Leo, vars egenhändigt gjorda Ben10-pärlplatteklocka (!) gjorde stort intryck på Fille. Efter lite Ben10-snack var det bara att leka järnet i ungefär två timmar. (Fille blev jätteledsen när han på vägen hem upptäckte att han råkat få med sig en av Leos leksaker. Leos pappa, om du läser detta: hör av dig.)

Och precis när vi tyckte att Rum för barn inte kunde bli så mycket bättre började de blåsa såpbubblor.

Slut