Picknickpojkar

Några bilder på pojkarna, tagna under gårdagens dagispicknick.

Sommar på väg

Efter en av de tyngsta vintrarna jag upplevt, följd av en kylig vår, känns det nästan overkligt att sommaren står för dörren. Jag har längtat så innerligt efter sol, värme och grönska att det nästan har gjort ont i kroppen. Den här sommaren kommer jag att njuta av med hela min själ.

Denna vecka har vi hunnit avverka två balkongmiddagar i varm kvällssol:


Och idag gjorde jag en liten affärsresa till Helsingborg. Där var det visserligen kallare än i Stockholm, men bara möjligheten att få besöka en annan stad och tillbringa två timmar ovanför molnen med en bok gav en skön semesterkänsla. Kom hem utvilad, uppiggad och extra sugen på att mysa med mina barn.

Måla med ljus

Älskar verkligen min 50/1.8-glugg. Ibland känns bilderna nästan som målningar.

Kungsan

Jag var verkligen inte den enda amatörfotografen som ville föreviga Kungsträdgårdens blommande körsbärsträd en solig dag i maj. Det vimlade av kameror, alltifrån enkla mobiltelefoner till proffsutrustning med stativ och allt. Det kändes inte helt lätt att ta originella bilder men dessa blev jag i alla fall ganska nöjd med.

(Tack mamma för att du ringde och påminde mig om att träden fortfarande blommade!)

Cirkus

Alicia

Sötaste guddottern!

B&J

Sara, this one's for you.

Söndag i Vasaparken

Idag tog jag hand om killarna medan C fixade med en del nödvändigheter till hemmet.

I morse upptäckte Fille (via Bolibompa) att det var hans namnsdag. Därför blev det namnsdagsfika på Waynes, med hallonsmoothie och blåbärsmuffins.

Sedan var det dags att köra lastbil med brorsan.

Frank gillar att blunda när han gungar.

Tittut

Det hade varit brottsligt att inte äta glass en sådan här dag.

Frank högg tag i min 88:a men tyckte att det var roligast att mata mig med den.

Äpplet faller inte långt från trädet

Laptop och mobil i högsta hugg. Frank tycker uppenbarligen att det är dags att öva på multitasking.

Kärleksförklaring

I många, många år har Stockholms stadsbibliotek varit min absoluta favoritplats i stan. Nuförtiden är det mest barnavdelningen som gäller, men är jag själv kan jag tillbringa långa stunder i Rotundan och i facksalarna. Inte alltid för att låna eller läsa, utan helt enkelt för att jag trivs där.

Igår var jag på barnbiblioteket med Frank för att låna hem nya böcker. När vi skulle gå hördes körsång från Rotundan så vi gick upp för att se. Av hänsyn till de andra besökarna har han knappt fått vara där annars, och då endast i sovande tillstånd.

Han som annars babblar på rätt friskt blev alldeles stum inför detta gigantiska och oerhört vackra rum. Han tittade, och tittade, och tittade. Det var som om hans ögon inte kunde ta in rummets storhet. Jag blev lite rörd eftersom Rotundan har precis samma effekt på mig. Körsången gjorde upplevelsen närmast religiös.

Det var då jag insåg att biblioteket är min kyrka, mitt andliga rum. Här kan jag bara vara, utan några som helst krav på konsumtion eller prestation. Här kan jag hitta inspiration, nya tankar och ibland till och med svar på mina frågor och funderingar.

Jag hoppas innerligt att denna fantastiska byggnad finns kvar länge, och att den är lika tillgänglig för mina barn och barnbarn som den alltid varit för mig.