Mitt förhållande med Frank är något av en on-and-off-historia. Jag föll för honom 2002. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag skäms faktiskt inte över det faktum att han fick följa med mig hem tämligen omgående. Under den kommande sommaren tillbringade vi mycket tid tillsammans under Rosendals äppelträd, vid Brunnsvikens badklippor och på otaliga uteserveringar. Frank var redan då någon att lita på, en äventyrlig och spänstig kille som aldrig bangade inför nya grejer.
Under vintrarna var vi tvungna att skiljas från varandra. Fastän det ibland gick fem-sex månader utan att vi hade någon kontakt var det aldrig frågan om att tänka på någon annan. Han väntade på mig, jag väntade på honom. Och varje vår blev det vi igen.
Varje vår, ja – utom våren 2006. Medan Frank satt inomhus och tänkte på mig, väntade på mig, längtade efter mig, promenerade jag omkring med en barnvagn. Och nej, barnet var inte hans.
Efter ett sådant svek kändes det lite nervöst att träffa honom igen denna vår. Och visst, lite knarrig var han. Men det var ingenting som inte Cykloteket kunde fixa till.
Idag tog vi årets första tur. Och trots ett och ett halvt års separation har han inte förändrats ett dugg. Eller jo förresten – numera har han en barnstol på pakethållaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar