Tack för alla virtuella kramar i föregående inlägg. Har varit allmänt sänkt senaste dagarna. Att själv vara förkyld är i sig ingen höjdare, men en 1,5-åring som hostar hela nätterna och är allmänt grinig på dagarna gör inte precis underverk för vare sig humöret eller orken. Som tur är verkar hostan ha försvunnit men en hel del gnällighet består.
Dock har han absolut haft sina sötare ögonblick de här dagarna. Igår hade vi följande konversation när jag satte på honom hans pyjamas:
- Fille, vad säger kossan?
- Muuu!
- Vad säger fåret?
- Bäää!
- Och vad säger Fille?
- Bajsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar