(foto från www.suzannevega.com)Ända sedan min storasyster körde Suzanne Vegas skivor på repeat på 80-talet har jag varit djupt avundsjuk på hennes förmåga att säga så ofantligt mycket med så få ord, att beskriva situationer, känslor och fenomen så knivskarpt och elegant.
Att hon dessutom är en jävel på att spela gitarr – med vackra, märkliga ackord som man inte visste fanns – gör mig inte mindre imponerad.
Den 10 augusti spelar hon i Stockholm. Biljetten är självklart bokad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar