Mörker, ljus, kärlek

Alltså, det som har hänt i Norge. Så fruktansvärt, obeskrivligt hemskt. Det finns verkligen inga ord, så det här blir ett ganska tafatt inlägg.

I dag satt jag på Caffè Nero med C och åt bakisbrunch. Bakis eftersom vi varit på ett alldeles underbart roligt bröllop. Dansfötterna ömmade och hjärtat var fortfarande alldeles varmt efter den magnifika dosen kärlek vi just varit med om att fira. Och så öppnade jag tidningen.

Jag visste såklart vad som hänt, men att se bilderna och läsa vittnesmålen – det var då det sjönk in, det som kändes så overkligt igår. Så mycket död, och skräck, och sorg. Så oändligt mycket sorg. Och absolut inget som man själv kunde göra för att minska den sorgen, eller spola tillbaka tiden. Inget.

Men trösten: att det fortfarande finns så mycket kärlek i världen. För det gör det ju, trots allt. Tänk bara om kärleken alltid kunde finnas där den behövs som mest.

Bortkopplad

Jag har varit bloggfrånvarande i en dryg månad och det har ärligt talat varit ganska skönt. Ett tag kändes det som att tillvaron mest bestått av en massa uppdaterande på olika håll: Facebook, Twitter, Flickr, min fotoblogg, mail. Och så alla tillfällen där man agerat fotograf och lovat lägga upp bilder.

I veckan kom vi hem från en avkopplande, hyfsat bortkopplad vistelse på Gotland. Vi bodde i skogen, ett stenkast från havet, med raukar på tomten och en räv som strök förbi husknutarna lite då och då. Jag har fotograferat en hel del, men till skillnad från förra året (då jag bloggade varje kväll) har jag bara lagt upp ett fåtal bilder. I stället har jag läst, sprungit och tittat på en hel säsong av The Killing och de nya True Blood-avsnitten tillsammans med C. Vi har ätit galna mängder smultron, låtit barnen både spela tv-spel och kasta otaliga stenar i havet och varit spontana i nästan allt vi gjort.

Jag har aldrig sett så många smultron. Bara att gå ut och plocka en handfull att strö på frukostflingorna.

Vågor är kul.

Sand, snor och lyckliga barn.

Räven

Närheten till havet = fantastiskt både för sena fotoutflykter och joggingrundor.

Häftigt att få uppleva äkta månljus.

Barnen åt som hästar. Man kunde nästan höra dem växa.

Lycka är att få köra en riktig traktor helt själv.

Sista kvällen: en ovanligt lyckad bild tagen med självutlösaren.

Himmel och hav. Ibland är det allt som behövs.