Lyxlunch

Tro det eller ej, men BrunchGirl lever inte av brunch allena. Rätt ofta slinker det ned både frukost och middag. Och förvånansvärt ofta en helt vanlig lunch.

Helt vanlig kan man dock inte kalla lunchen jag åt igår på Esperanto, en av de mer hypade restaurangerna just nu. Daniel tipsade (tack!) om deras mycket prisvärda femrätterslunch, som kostar lika mycket som en enda varmrätt på en finare krog. Den senaste tidens bebisbestyr har resulterat i ett flera månader långt restaurangcelibat (bortsett från en och annan brunch såklart), men nu chansade vi på att Fille skulle vara snäll och bokade bord.

Restaurangen ligger i gamla Jarlateatern, som nu byggts om till hälsopalats. Och även på Esperanto är livet sunt och smalt. Glöm smörstinna risottos – här utgör de fetare råvarorna snarare en krydda än en grund.

Vi börjar med en grönsaksrulle doppad i en fräsch parmesankräm. Sedan kommer världens minsta soppa: en slev mustig hummerbuljong slås över några bitar västerhavstorsk som är så färsk att den nästan smälter.

I väntan på nästa rätt bjuds vi på en krispig baguette (som måste ha haft en hemlig kärleksaffär med ett smörpaket, då den är misstänkt lik en brioche) med en härligt gräsig olivolja till. Jag som är en riktig brödfetischist blir inte besviken och doppar glatt på samtidigt som jag försöker låta bli att snegla på Lars Norén några bord bort.

Den tredje rätten är nog den roligaste och består av en skål kanin- och ankleverrillettes, en pytteliten bytta roquefort, en klick äppelmarmelad och tre små skivor rostat mörkt fruktbröd. Allt ska pusslas ihop till pyttiga mackor. Det är kul och framförallt riktigt gott.

Jag har valt fisk till den fjärde rätten och får en väldigt fin bit forell med grön ärtkräm, svampskum, några mini-shiitake och en klick forellrom. C tar en oxkabanoss med lökpuré och den är lika god den.

Portionerna är alldeles lagom stora och det är bara när vi har ätit efterrätten – en kryddig apelsinglass – som vi känner oss riktigt mätta och belåtna. F har hittills sovit som en stock i sin barnvagn (som vi snällt nog fick parkera intill vårt bord) men vaknar precis när notan kommer så vi smyger ut för att ge honom hans egen lunch. Och för att bestå av en enda ingrediens verkar den vara enormt uppskattad.

(bild från Esperantos hemsida)