Brödnostalgi

En påse lycka

Ett av mina allra käraste matminnen är från när jag var liten och bodde hos min mamma och styvpappa på somrarna och julloven. Min styvpappa bakade de godaste bröden, som vi kallade "the Carrington babies" (från Dynastin). Alltid samma bröd, alltid fyra limpor åt gången. Två eller tre av dem åkte direkt in i frysen så fort de svalnat, men den fjärde skars upp medan den fortfarande var rykande varm.

Sittande i mitt nattlinne bredde jag ett obscent lager smör på mina brödskivor och försökte äta upp dem innan smöret hunnit smälta. Kombinationen kallt smör och varm Carringtonbebis var nämligen höjden av kulinarisk dekadens för denna oerhört kräsna åttaåring. På morgnarna fick brödrosten jobba hårt och smöret gick åt i en rasande takt.

Sedan dess har jag själv försökt baka bröd som liknar dessa fantastiska och förmodligen ganska enkla limpor, men aldrig lyckats. Och både styvpappa och mamma är numera GI-frälsta, så bröd är så gott som portförbjudet i deras hem.

Därför blev jag alldeles till mig av lycka när jag av en ren slump upptäckte Fazer Aktiv Råg, som enligt förpackningen funkar utmärkt som rostbröd. Och som visade sig smaka precis som en skiva Carringtonbebis. Ett tjockt lager smör och vips var jag tillbaka i köket på Beckombergavägen.

Needless to say går brödrosten varm just nu.