Jag har alltid vetat att jag skulle skaffa en till, men det har tagit sin tid att komma fram till ett motiv som kändes vackert, tidlöst, unikt och personligt. Till slut bestämde jag mig för en koltrast, som en påminnelse om hopp och skönhet i det mörka och tråkiga. Jag ville också ha någon form av blomma, och det blev pioner.
I fredags var det dags. Klara på Swahili Bob's tog emot mig och visade skissen hon gjort kvällen innan, utifrån ett utförligt mail med många bifogade bildfiler. Jag tyckte att hon verkligen hade förstått vad jag var ute efter och kände mig helt trygg när jag lade mig på britsen. Fyra obeskrivligt jobbiga timmar senare var jag kallsvettig, huttrig och alldeles, alldeles utmattad – och tatueringen var äntligen färdig.
Läkningsprocessen har hittills gått bra. Och även i huvudet har det pågått en viktig process. På tunnelbanan hem, trött och lätt illamående, drabbades jag av en kort ångestattack. Vad i helvete hade jag gjort? Men väl hemma behövdes bara en snabb titt för att jag skulle känna mig helt lugn. Tatueringen var fin, och den var jag. Och jag insåg då att jag inte ville att den skulle vara hemlig.
Jag förväntar mig absolut inte att alla ska tycka om den, även om det har varit roligt att få så många komplimanger via Facebook, där jag efter mycket velande la upp ett par bilder. Det som är viktigt är att jag tycker om den. Och det gör jag. Jag älskar den.
Hela tatueringen
Närbild – titta på näbben! Ögat! De små fjädrarna vid benen!
Och så här sitter den. Går att dölja men går även att visa upp, i alla fall till viss del.
6 kommentarer:
Jättefin!
kram Ingrid
vakker og personlig.
Ja, den är fin! Var exakt sitter den?
Jag har ett kluvet förhållande till mina egna tatueringar, men jag upplever nog att de liksom blivit ett med mig över åren. Jag funderar inte så ofta på dem, men det hade känts mycket konstigt att inte ha dem längre.
I + O + Anonym: Tack!
K: Den sitter på ryggens högra sida, se bilden längst ned. Har man ett linne på sig, ett sånt där vanligt med spaghettiband, sticker koltrastens huvud upp över kanten vilket jag verkligen gillar. Vad har du för tatueringar?
Ah, det är som två tatueringar i ett m a o!
Jag har två M i ett udda typsnitt (som jag glömt vad det heter, typiskt) på höger överarm/axel och på insidan av vänsterarmen har jag egendesignade TRO, HOPP och KÄRLEK på grekiska skrivna i tre rader tvärsöver. Väldigt enkla i stil. Jag valde också ställena för att det skulle gå att dölja, men insåg att just axeln kanske inte alltid är så smidigt vid ärmlöst. Å andra sidan, det har blivit som vilket födelsemärke som helst... Allihop tillkom mellan 00-02.
K: Oj, modigt med arm-/axeltatueringar! Och det låter också som motiv som man kan leva med. Förstår vad du menar med att de är som födelsemärken, så känns min lilla sol. Jag tänker liksom inte på den. Var lite sugen på att göra om den tidigare i höst men jag tror att jag låter bli, den är också en del av mig.
Skicka en kommentar