"You've got that glow"

Glow? Nope, jag har bara finnar. Fler och fler för varje dag. Och om jag ser lite rosigare ut än vanligt är det för att jag inte ens klarar av att gå uppför en trappa utan att få hjärtklappning.

Men den lilla kulan på magen är i alla fall söt. Särskilt när den sparkar.

Årets skönhetsupptäckt

Har glömt att rapportera om de tre bodyscrubs från Origins som jag köpte i november. I ett nötskal: helt oumbärliga.

Jag lider av torra, knottriga armar och nästan lika torra ben. Jag borde använda kroppslotion, men jag tycker att det är den tråkigaste produkten på jorden. Det hjälper inte att köpa lyxiga, väldoftande produkter – jag orkar bara smörja in mig en dag, sedan har jag tröttnat. Det är bara på somrarna när jag måste smörja in mig med solkräm varje dag som huden brukar bli någorlunda len igen.

Men nu när man borde vara som torrast har jag i stället mjuk och glad hud, varje dag. Armarna är nästan helt knotterfria. Allt tack vare mina tre body scrubs. De är tillräckligt snälla mot huden för att kunna användas dagligen, och de lämnar en lätt oljig (men absolut inte flottig) hinna som gör att man känner sig babymjuk i många timmar. Snabbt går det också – de tar lika lång tid att använda som vilken annan duschprodukt som helst. Och dofterna! Dofterna! Helt underbara allihopa. Favoriten är nog klassiska Incredible Spreadable Scrub, som är aningen mintig – perfekt på morgonen när man är som tröttast. Och till kvällsduschen passar Calm to Your Senses med doft av lavendel och vanilj.

Gå och köp!

Önskegäst

Some more spaghetti, Mr Pullman?

Har upptäckt den mycket trevliga tidskriften Intelligent Life, som The Economist ger ut några gånger per år. Till skillnad från med andra tidningar läser jag lite åt gången och njuter av varje välskriven artikel.

Igår kväll hann jag fram till Philip Pullman-intervjun (som även finns att läsa här). Skulle gärna bjuda hem honom på middag, han verkar vara en väldigt sympatisk och rolig typ.

Böcker och scones

Idag bestämde jag mig – jag ska åka på bokkollo!

Och ja, datorn kommer att stanna hemma.

Men jag kan i alla fall fickparkera

Typ så här mycket kostar ett körkort.

Jag hade kunnat åka till Mauritius. Eller Tokyo. Eller Nya Zeeland. I stället åkte jag ut till Farsta för att i 35 minuter greppa en bilratt med svettiga händer och stirrig blick.

Och inget körkort blev det heller.

Nu blir det ännu fler lektioner, ytterligare ett provtillfälle, ytterligare en tusenlapp i bilhyra vid uppkörningen – dvs, en ännu schysstare resa som jag inte får åka på.

Slave to the pod

Vi fick en försenad julklappsslant av snälla svärmor häromdagen. Eftersom den verkligen var tänkt att användas till en försenad julklapp, bestämde jag att det inte skulle bryta mot konsumtionsförbudet om vi spenderade den på något vi funderat på ganska länge (speciellt med tanke på att man får 400 kr i rabatt fram till och med 15 januari):

Och jag som har varit så anti-Nespresso ... men efter att ha sett halva vår bekantskapskrets gå med i sekten har det gått upp för mig att en maskin som är billig, snabb, enkel, kompakt och praktiskt taget rengörings- och underhållsfri rimmar betydligt bättre med livet som småbarnsförälder än vad en cool old-school espressomaskin någonsin kommer att göra. Dessutom (en inte helt oviktig detalj) är flera av kaffesorterna riktigt goda.

Premiärkoppen blev en cappuccino gjord på Arpeggio, med mjölk som skummats i smidiga Aeroccino. Tio gånger godare än den blaskiga, skållheta latten jag fick på Kofi häromdagen. Och inte en gnutta kaffepulver på köksbänken.

Jag tror att jag är lite kär.

Nästan halvvägs ...

... och så här ser pyttepyret ut.

På en annan bild syns förresten en liten men mycket stilig pung. :)

Gravidglad

Åh. Det är ju bara för coolt att bli kittlad inifrån.

Buy Nothing Month

Need or want?

Jag har inte avgett några nyårslöften i år. Däremot har jag gett mig själv en liten utmaning – totalt konsumtionsförbud i en månad. Jag får inte shoppa, inte fika, inte gå på bio. Jag måste ta med mig matlåda till jobbet eller köpa mat i en mataffär – utelunch är förbjudet. Presenter (nödvändiga sådana) går bra, livsmedel och viktiga hygienartiklar likaså. Jag lekte med tanken på att skippa att köpa nytt SL-kort när mitt nuvarande går ut men det kändes lite väl avancerat.

Det främsta syftet är inte att spara pengar (även om det behövs efter julruschens excesser), utan att ge mig själv en tankeställare. Behöver jag verkligen en latte bara för att jag är ute på stan? Behöver jag gå på NK:s rea och fatta snabba (ofta dåliga) köpbeslut i trängseln när jag egentligen inte saknar något särskilt i garderoben? Behöver jag gå på stan överhuvudtaget när jag kan vara hemma och läsa/städa eller gå ut och åka pulka med sonen?

Det tuffaste blir nog luncherna. Jag gör av med väldigt mycket pengar på 80-kronorsluncher. Det är bekvämt, det är roligt att umgås med de jag delar kontor med, det är ett sätt att komma ut. Men frågan är om det är värt uppemot ett par tusenlappar i månaden. Lyckas jag etablera lite bättre lunchvanor denna månad ska jag försöka fortsätta med dem våren ut, genom att begränsa mina uteluncher till max ett par gånger per vecka.

Självklart är jag inte perfekt. Jag råkade köpa en låt på iTunes för 9 kr utan att tänka efter. Och så har Lisa, som är i USA just nu, köpt ett Try Me Kit från Smashbox åt mig (fatta, endast 210 kr jämfört med 550 kr + frakt hos Blush/Eleven). Men den beställningen gjorde jag faktiskt redan i december så egentligen räknas den väl inte?

Vadå sova?

Fördelen med att upptäcka bra tv-serier långt efter alla andra är att man då kan se väldigt många avsnitt på en gång. På fem dagar har jag och C sett nitton avsnitt av Heroes. Just ikväll, då Fille sover hos sin mormor, lyckades vi avverka sju avsnitt på lika många timmar. Undrar vad jag kommer att drömma om i natt ...

Hurra!

Bridexena, som hade en mycket underhållande graviditet, berättar nu om livet efter förlossningen.

Nyårsreflektioner

Ja tack gärna.

Och så blev det 2008. Och inte blev vädret bättre för det, snarare tvärtom. Gloom, gloom, gloom.

Jag hoppas i alla fall på ett lika utvecklande år som 2007 var. För nästan precis ett år sedan sa jag upp mig från ett jobb som på bara fem månader hade fått mig att må riktigt dåligt. I stället kastade jag mig ut i egenföretagarlivet, och det gick bra från första stund. Nu har jag flera roliga uppdragsgivare, en massa nya kunskaper och framförallt en starkare tro på mig själv.

Även på den personliga fronten har jag utvecklats, och då främst som mamma. Visst, det är fortfarande en enorm ansträngning att behärska sig när man har lagat Filles favoritmat och han bara spottar ut den och ålar sig ur sin Tripp Trapp som en hal säl med orden "jag är färdig". Och visst, jag får fortfarande lust att sätta in en annons på Blocket ("Säljes: rödlätt 2-åring, hankön, mycket aktiv, ännu inte pottränad men kan bl a hela Byggare Bob-sången utantill") när han gnäller som värst.

Men nu när de spontana kramarna bara blir fler och längre, och han säger saker som "Jag vill sitta och tänka" eller "Solen, månen, stjärnorna ... så vackert" är det svårt att inte tro att man måste ha gjort åtminstone någonting rätt. (Och om inte annat har jag det varit en rejäl boost för min kreativitet – bara det att ständigt behöva komma på nya sätt att få honom att hoppa i badbaljan: nu ska vi åka båt – ska jag stämpla din biljett?, nu kan du laga soppa med dina köksredskap, titta vad Lilla My är smutsig, ska vi inte doppa lilltån i alla fall, kolla man kan blåsa bubblor med sugröret, etc.)

Sedan kan jag fortfarande ifrågasätta hur pass kloka vi egentligen var som bestämde oss för att skaffa ett barn till. Men vi har i alla fall fem månader kvar att lägga upp en ordentlig krigsstrategi. Och nu när magen börjar synas så kommer de där märkliga moderskänslorna igen – herregud, det ÄR ju någon därinne. Någon som omöjligen kan bli lika fantastisk som Fille, men som ändå kommer att vara det, på sitt alldeles eget sätt.

Ja, vi får se vad det blir för år, men jag är i alla fall laddad. Även om en vecka på Mauritius inte skulle sitta helt fel just nu.