Ja tack gärna.Och så blev det 2008. Och inte blev vädret bättre för det, snarare tvärtom. Gloom, gloom, gloom.
Jag hoppas i alla fall på ett lika utvecklande år som 2007 var. För nästan precis ett år sedan sa jag upp mig från ett jobb som på bara fem månader hade fått mig att må riktigt dåligt. I stället kastade jag mig ut i egenföretagarlivet, och det gick bra från första stund. Nu har jag flera roliga uppdragsgivare, en massa nya kunskaper och framförallt en starkare tro på mig själv.
Även på den personliga fronten har jag utvecklats, och då främst som mamma. Visst, det är fortfarande en enorm ansträngning att behärska sig när man har lagat Filles favoritmat och han bara spottar ut den och ålar sig ur sin Tripp Trapp som en hal säl med orden "jag är färdig". Och visst, jag får fortfarande lust att sätta in en annons på Blocket ("Säljes: rödlätt 2-åring, hankön, mycket aktiv, ännu inte pottränad men kan bl a hela Byggare Bob-sången utantill") när han gnäller som värst.
Men nu när de spontana kramarna bara blir fler och längre, och han säger saker som "Jag vill sitta och tänka" eller "Solen, månen, stjärnorna ... så vackert" är det svårt att inte tro att man måste ha gjort åtminstone någonting rätt. (Och om inte annat har jag det varit en rejäl boost för min kreativitet – bara det att ständigt behöva komma på nya sätt att få honom att hoppa i badbaljan: nu ska vi åka båt – ska jag stämpla din biljett?, nu kan du laga soppa med dina köksredskap, titta vad Lilla My är smutsig, ska vi inte doppa lilltån i alla fall, kolla man kan blåsa bubblor med sugröret, etc.)
Sedan kan jag fortfarande ifrågasätta hur pass kloka vi egentligen var som bestämde oss för att skaffa ett barn till. Men vi har i alla fall fem månader kvar att lägga upp en ordentlig krigsstrategi. Och nu när magen börjar synas så kommer de där märkliga moderskänslorna igen – herregud, det ÄR ju någon därinne. Någon som omöjligen kan bli lika fantastisk som Fille, men som ändå kommer att vara det, på sitt alldeles eget sätt.
Ja, vi får se vad det blir för år, men jag är i alla fall laddad. Även om en vecka på Mauritius inte skulle sitta helt fel just nu.
4 kommentarer:
Skönt att läsa att du har det som jag....Har också en 2-åring som plötsligt blivit ohyggligt kräsen när det gäller mat. "Macka, macka, macka mamma!" Macka är det enda han vill ha. Men jag tröstar mig att det går över.
Och det där med badet...Men när han väl är i är det svårt att få upp honom. Då gör han bananen o blir hal som en ål. Livsfarligt.
Och även om jag inte är gravid med tvåan (ännu) så kan jag inte förstå hur jag kommer att kunna älska någon lika mycket.
Men visst är dom underbara...
Jag är också mitt uppe i bebismage-världen! Men jag väntar vår första! Så spännnade! Förresten, ser att du jobbar som copy. Frilansar du? Är lite nyfiken på den arbetsformen. Är copy själv. Skriv en rad eller två, eller kika in på bloggen om du har tid över! :)
Sofia: Haha "göra bananen", huvudet på spiken. Fast Fille brukar göra bananen när vi ska klä på honom.
Jenny: Åh, du har mycket roligt framför dig! Kikar gärna på din blogg - men det går ju inte att klicka på ditt namn, så jag hittar inte dit. Kan du länka?
Du, jag lovar dig, han gör bananen då också...Hela han är en banan.
Skicka en kommentar