lördag, oktober 17, 2009

Undantaget som bekräftar regeln

Inatt sov Frank. På riktigt. Hela natten, fram till 05.30, utan ett pip. När han hade fått sin morgonvälling somnade han sedan om och sov till 07.00. Jag älskade honom mer än någonsin.

Och ja, jag vågar blogga om det hela eftersom jag vet att det inte finns en chans att han gör det igen.

Söt är han i alla fall, sina risiga sömnvanor till trots.

5 kommentarer:

elsa sa...

Han är otroligt söt. Och grattis till en hel natts sömn! =) Nu ska jag gå och säga hej till hans underbara storebror.

Alison sa...

Ja, visst är han. Både han och storebror är riktiga finingar båda två.

Anna sa...

Mycket sot!

k sa...

Pust. Jag vet. Jag glömmer nätterna som faktiskt är bra. De försvinner in i töcknet som är den konstanta sömnbristens, men förmodligen skulle man gå alldeles under om de inte kom då och då i alla fall. Jag längtar tills det snarare blir regel än undantag att de råder. När blir det, kan man undra?

Alison sa...

Anna: Mmmm. :)

K: Innan de fyller tvåsiffrigt kan man i alla fall hoppas på? Och sedan ligger man vaken för att de inte kommer hem.