onsdag, december 02, 2009

Supernanny, var är du?

Vårt största problem hemma just nu är Filles matvägran. Han har aldrig varit särskilt intresserad av att äta, men tidigare åt han i alla fall någon macka till frukost och klarade dessutom av att stänga av Bolibompa med ett "okej då" när det var dags för middag.

På bara några veckor har det blivit så illa att han inte äter någonting till frukost och börjar skrika, bråka och gråta så fort det är dags för middag. Ingenting duger. Självklart blir cirkeln bara ondare, då vi försöker verka oberörda medan frustrationen i själva verket kokar och vi blir osams angående hur vi ska göra. Och eftersom han inte får i sig någonting är han gnällig och bråkig resten av kvällen. Vi är helt slut när han väl somnar.

Jag vet verkligen inte vad vi ska göra. Vi försöker med strategin "släppa alla krav, låta honom äta precis det han vill och fokusera på att skapa en mysig middagsstämning" men hur gör man det när han inte ens vill komma till bordet, utan får ett utbrott för att det inte blev falukorv? Hur får man till en mysig stund med någon som är inställd på att bråka, gnälla och gråta fastän vi har sagt att han bara behöver sitta med, att han kan låta bli maten om han vill?

Är det någon som har facit?

4 kommentarer:

Anonym sa...

w är också ganska ointresserad av att äta, speciellt på morgonen. det har fått en oväntad lösning genom att de serverar frukost på hans dagis. så vi lämnar snor-tidigt (7.30) på det sättet vet vi att han får i sig två mål + mellanmål (för han äter förståss på dagis...).

inte en egentlig lösning men ändå...

/Helena SP

Hon som gick sa...

Låt honom välja middag - låt honom hjälpa till att laga den, då tror jag han kommer att äta.

Vissa perioder i mitt liv har jag pga kräsna barn ätit typ tre rätter som gått runt, men jag lovar man överlever och barnen äter för det är deras favvisrätter. Nu som tonåringar äter de allt och mycket - jag lovar.

Lena Dahlenborg sa...

Jag har levt i 7 år tillsammans med en matvägrare och har fortfarande inget facit. Men min erfarenhet är att det bara är att fortsätta att ta konflikterna. Att sitta med vid matbordet måste man bara genomföra. Dock kan man glömma "mysigt". Grönsaksstavar i skålar en halvtimme innan middagen är ett annat tips.

Alison sa...

Tack alla. Det verkar finnas lika många strategier som det finns barn. Man får helt enkelt pröva sig fram. De senaste dagarna har i alla fall varit lite bättre.