Höst ja tack

Ja, jag njuter av de sista dagarna med temperaturer kring 20-strecket och en och annan solglimt. Men hösten är och har alltid varit min vän. Jag gillar krispiga, blåsiga dagar med färgglada löv, jag gillar svarta strumpbyxor och stövlar och min trenchcoat, jag gillar allt som sätter igång och all inspiration som far runt i mitt huvud.

Denna höst känns extra spännande. I september återgår jag till frilanslivet. Nyckelordet där är "fri"och handlar framförallt om att inte behöva passa tider på samma sätt. Nu kommer jag att kunna träna på lunchen utan att snegla på klockan, eller ta utdragna dagislämningar utan att behöva oroa sig för att komma för sent till jobbet. Eller bara åka iväg och fota något.

För det är det andra stora: den ettåriga fotoutbildningen som jag påbörjar i september. Själva lektionerna hålls kvällstid, två gånger i veckan, men det kommer att vara en hel del arbete på dagarna med att plåta och redigera, leka och experimentera. Det känns så ofattbart lyxigt att jag ska få fotografera i lugn och ro på vardagarna, och dessutom få tillgång till en liten fotostudio.

Visst blir det en hel del pusslande för att få ihop frilansliv, foto och familj – men jag tror ändå att det kommer att kännas bra att själv få sätta ramarna för hur mina dagar ser ut.

Och som kronan på verket firar jag och C vår femåriga bröllopsdag i september med en romantisk weekend i närheten av Stockholm, inklusive en väldigt lovande sjurättersmiddag. Och väldigt mycket kärlek att dela.

Hurra! Äntligen har jag börjat få till en hyfsat naturlig fill-flash på egen hand. En extern blixt är lite rocket science i början, och bruksanvisningen till en Nikon SB-600 är inte särskilt rolig läsning. Tacka vet jag The Strobist!