Vardagen är tillbaka och den är så välkommen. Fasta rutiner och trötta barn som somnar halv nio i stället för närmare tio. Möjlighet till vuxensnack med kollegorna och att få ta sig en kopp kaffe utan att en liten tvååring blir rasande för att man inte vill läsa "Vem är arg" för sjuttielfte gången. Tid att hinna längta efter sina barn. Svischande cykelturer till och från kontoret.
Att vara ledig med två små barn har varit mer utmattande än avslappnande (särskilt när Franken passade på att bli sjuk sista veckan) och det var nog länge sedan jag rört mig så lite och ätit så skräpigt. Men ibland måste man nå botten (eller när det gäller vikten: toppen) för att orka komma igen.
Idag chockade jag systemet med första löprundan på två månader. Det kändes gudomligt skönt att använda sin kropp till något mer än att gå till bussen eller köpa choklad på Ica. Får hoppas att fötterna håller den här gången – det var blåsorna på vänsterfoten som satte stopp för mina löpningsambitioner i våras. Nu tejpade jag foten och det verkade hjälpa.
Sådärja, dags för en dusch och min belöning:
4 kommentarer:
Rutiner är bra! Och skönt för oss föräldrar ;)
Härligt att komma ut på en springrunda. Jag ska ge mig ut på en svettig barnvagsrunda i elljusspåret imorgon förmiddag, längtar!
Det är nya tag som gäller för min del också. Inga barn som krävt sitt men hej rosésommar :)
Ingela: Duktigt med barnvagnsjogging! Heja!
Helena: Ja, för vår del har det varit lite för mycket choklad och glass och snarare för lite rosé ...
Jag kan skriva under på allt; för lite motion, för mycket "gott", för mycket nötande av familjebanden och självklart också mycket bra grejor. Men det var faktiskt skönt att komma in i rutinerna igen. Kaffe, motion, dagistider, trötta och fortfarande glada barn och NÅGOT tidigare kvällar.
Jordgubbar är ju för övrigt en hälsobomb och man behöver inte fantisera om all den goda glassen och chokladen man skulle äta till. Och glaset rosé att skölja ned med.
Skicka en kommentar