Söndag kväll

Ibland vill man bara kasta in handduken. C kom hem i natt efter en mycket välförtjänt eftermiddag och kväll med killkompisarna och några öl. Han var på intet sätt packad men tyvärr sover han sämre och snarkar desto mer när han har druckit, vilket till slut resulterade i att jag campade på vardagsrumssoffan 05.30 i ett desperat försök att få åtminstone någon timmes ostörd sömn. Vi var vrak hela morgonen.

Sedan jullunch hos svärfar. Mycket trevligt och inte så farligt livat med tanke på att det ändå var sju barn och ansenliga mängder godis, men Frank vägrade sova middag vilket innebar att vi fick tampas med ett litet monster från kl 16 och fram till att han till slut däckade kl 20.15. Jag fick bland annat en ordentlig örfil när jag skulle bada honom.

Själv är jag övertrött och pms:ig och småfrusen och hoppas innerligt att jag inte håller på att bli sjuk. Dels har jag en del att göra denna vecka, dels vill jag absolut inte missa barnens luciafirande imorgon. Bara att höra Frank gå och sjunga "Saa-ankta Looo-siiiia" med sin ljusa stämma är alldeles underbart och gör att jag kan förlåta alla slag, sparkar och "dumma mamma".

Min utställning på Fotografiska

Nä, det är inte på riktigt, utan en uppgift som vi fick i delkursen Bildkommunikation: att göra en affisch till en fiktiv utställning på Fotografiska, med valfritt tema och titel. Det var faktiskt en av de roligaste uppgifterna hittills och jag fick ett par idéer till fotoprojekt att försöka mig på i vår. Vi får se vad det blir av det hela.

För övrigt är fotoutbildningen fortfarande fruktansvärt rolig och bra och utvecklande och inspirerande och kul. Jag är så glad att jag sökte, och att jag kom in.

Naturnära smycken

Jag hyr skrivbord i Gamla stan, ett stenkast från både vattnet, Slottet och Österlånggatan som är aningen charmigare och mindre exploaterat än hemska, turisttäta Västerlånggatan. Här finns bland annat fina Ekovaruhuset och restaurangerna Grill Ruby och Le Rouge. Lunchmackan köper jag gärna på Albert & Jack's när jag känner att jag har råd.

Idag upptäckte jag att Drakenberg Sjölin öppnat alldeles bredvid S:t Göran och draken (så passande). Var tvungen att kika in. Smyckena – i både vanligt silver och svart, oxiderat silver – är naturinspirerade och riktigt välgjorda med en skön tyngd. De svarta Oyster Storm-örhängena (se nedan) får mig att vilja ta nya hål i öronen – och matcha med halsband och armband. Alltså bara namnet. Oyster Storm. Och kolla in kotten Pine Divine: vintrigt vackert i vanligt silver, ännu mer slående i oxiderat silver. Och alla Pearl Pods! Åh. Så mycket vackert. Seså, gå in och köp julklappar till alla ni känner nu.

Bild lånad av Drakenberg Sjölin

Dag 11 - Mina syskon

Det går inte fort med mina inlägg. Vissa kräver lite mer eftertanke än andra.

Min storasyster Sarah, drygt fem år äldre än jag, var min idol under barndomen, även om jag knappast hade erkänt det då. (Vi bråkade jämt. Min mamma lyckades spara en lapp jag skrivit till syrran där det stod "You are the yuckiest person I know".) Hon har alltid varit otroligt duktig med språket; en stor del av mitt tidiga, brinnande läsintresse kom av att jag ville läsa samma böcker som hon. Jag tjuvläste hennes skoluppsatser. Hennes dagbok också, de gånger jag lyckades hitta den. Jag härmade henne i allt, t ex när hon skulle vika tusen papperstranor till en kille hon gillade och jag satt bredvid och vek tusen små meningslösa pappersloppor.

Efter att ha ägnat cirka 20 år åt en kinesisk frikyrka, dit hon sökte sig när tonåren var som stökigast, har hon nu skilt sig från både den väldigt kristne maken och livet som strängt troende. Det känns som att hon blivit sig själv igen och jag är glad att se henne så lycklig och så nyfiken på de delar av livet som hon tidigare inte fått ta del av. Jag sörjer att vi inte ses oftare än någon gång per år – hon bor i Shanghai – men det känns ändå som att vi vet var vi har varandra, och att vi har varandra.

Min tio år yngre lillasyster Elsa är på pappret ett halvsyskon men lika mycket syster för det. Hon har också alltid varit läs- och skrivtokig – mest av oss alla faktiskt, och det säger en del! – och prövar nu vingarna som nybliven copywriter, där jag tror att hon kommer lyckas mer än utmärkt. Elsa kramas på riktigt – länge och hårt. Hon har integritet, en skön stil, ett otroligt stort och gott hjärta och är modig på så många sätt. Hon är nog den minst dömande personen jag känner och jag drar mig aldrig för att berätta något för henne. Hon finns alltid där, helt enkelt. Bästa lillasystern!

Rök

Skicka vidare

Tack k från Osamlade tankar för att du tyckte att jag borde få en Beautiful Blogger-utmärkelse! Vad glad man blir. 

Förutom att kopiera och lägga upp ovanstående bild och länka till den som gett den ska man bjuda på sju saker om sig själv. Here goes:

1) Jag är 34 år och har ännu inget körkort. Men någon gång ska det väl bli av.

2) Jag är hemskt kittlig strax under skulderbladen vilket kan bli lite komiskt när jag får massage.

3) Det första albumet (eller snarare kassettbandet) jag köpte för egna pengar var Madonnas Like A Virgin.

4) Jag älskar kryptoniter. Tänk om de fanns i tandvänlig version. Då skulle jag äta dem varje dag. Jämt, till och med.

5) Något jag skulle vilja våga är att släcka levande ljus med bara tummen och pekfingret. Men eftersom det inte är någon jätteviktig grej att kunna låter jag bli.

6) Min första makeupprodukt var en Pierre Robert-mascara i kornblått, som jag fick av min mamma i julklapp. Åh vilken lycka.

7) Om jag var tvungen att byta utseende med valfri kändis skulle jag välja Cate Blanchett.

Och så ska jag välja sju andra bloggare att skicka vidare utmärkelsen till: fru A, Ingela, Akela's Lair, Ullemon, Elsa, Liv-Jenny och Sessan. Fina bloggar som verkligen förtjänar att uppmärksammas!

Vinterkväll

Jag behöver bara gå 30 meter från mitt kontor för att se detta. Ibland är Stockholm så bedövande vackert.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag

Top från Cedric Jaquemyn/Weekday, kjol och strumpbyxor H&M, grå knästrumpor Lindex tror jag.

Halsbandet är en present från Lisa och en mycket kär ägodel.

Även Frank ville vara med. Tröja från H&M, fläckar från diverse måltider, Darth Vader-masken lånad av storebror (och även den en present från Lisa), russin från Ica.

Dag 9 - Min tro

Jag är döpt enligt den romersk-katolska tron och har gått i brittiska skolor (och en kinesisk) där det sjöngs psalmer och bads böner, om än inte med någon större inlevelse. Under barndomen och framförallt tonåren gjorde jag ett flertal försök att komma närmare någon form av kristen gud, men det kändes som att ropa "hallå" i ett stort tomt rum och bara höra sin egen röst. Nu i efterhand förstår jag att min längtan efter en gud bottnade i att jag ville ha någon som fanns där, som kunde hålla mig i handen när allt var svårt. Jag ville helt enkelt inte känna mig ensam.

Med åren har jag gått från någon form av lös agnosticism till ren ateism. Jag är fast övertygad om att vi människor – och även slumpen – styr över våra liv, och att det inte händer ett skvatt när vi dör förutom att våra kroppar förmultnar och vi själva lever kvar i våra nära och käras minnen. Det är fruktansvärt skrämmande när man tänker på det – att det inte finns någon fortsatt existens efter döden – men det ger också livet en djup mening. Jag har bara en chans att göra mitt liv till något bra, och då är det lika bra att göra mitt bästa, hela vägen.

I och med att jag inte tror på något övernaturligt väsen som dikterar vad som är rätt eller fel känner jag desto större ansvar när jag funderar över och fattar egna moraliska beslut. Min devis är "what goes around, comes around". Är du genuint trevlig och omtänksam mot andra kommer du i gengäld inte bara att få ett trevligare bemötande, utan även uppleva att nya dörrar öppnas för dig, med nya möjligheter, erfarenheter och vänner. Det är inte ödet, eller karma, eller något annat hokuspokus – bara sunt förnuft. Och hittills har det funkat för mig. 

Så jag kör vidare på det konceptet och hoppas på ett långt, rikt liv som avslutas snabbt, smärtfritt och med en borgerlig begravning.

Morgon