söndag, november 28, 2010

Dag 9 - Min tro

Jag är döpt enligt den romersk-katolska tron och har gått i brittiska skolor (och en kinesisk) där det sjöngs psalmer och bads böner, om än inte med någon större inlevelse. Under barndomen och framförallt tonåren gjorde jag ett flertal försök att komma närmare någon form av kristen gud, men det kändes som att ropa "hallå" i ett stort tomt rum och bara höra sin egen röst. Nu i efterhand förstår jag att min längtan efter en gud bottnade i att jag ville ha någon som fanns där, som kunde hålla mig i handen när allt var svårt. Jag ville helt enkelt inte känna mig ensam.

Med åren har jag gått från någon form av lös agnosticism till ren ateism. Jag är fast övertygad om att vi människor – och även slumpen – styr över våra liv, och att det inte händer ett skvatt när vi dör förutom att våra kroppar förmultnar och vi själva lever kvar i våra nära och käras minnen. Det är fruktansvärt skrämmande när man tänker på det – att det inte finns någon fortsatt existens efter döden – men det ger också livet en djup mening. Jag har bara en chans att göra mitt liv till något bra, och då är det lika bra att göra mitt bästa, hela vägen.

I och med att jag inte tror på något övernaturligt väsen som dikterar vad som är rätt eller fel känner jag desto större ansvar när jag funderar över och fattar egna moraliska beslut. Min devis är "what goes around, comes around". Är du genuint trevlig och omtänksam mot andra kommer du i gengäld inte bara att få ett trevligare bemötande, utan även uppleva att nya dörrar öppnas för dig, med nya möjligheter, erfarenheter och vänner. Det är inte ödet, eller karma, eller något annat hokuspokus – bara sunt förnuft. Och hittills har det funkat för mig. 

Så jag kör vidare på det konceptet och hoppas på ett långt, rikt liv som avslutas snabbt, smärtfritt och med en borgerlig begravning.

4 kommentarer:

k sa...

Intressant läsning. På vissa sätt skiljer ju inte våra respektive trosuppfattningar åt; jag tror också att man måste göra sitt allra bästa i detta livet och att ansvaret är enormt. Inte minst för vår gemensamma värld. Men det är ändå fascinerande att man kan landa i så olika slutsatser. Det skulle vara jättespännande att tala om tro-icketro med dig. Inte minst efter fullständigt fullspäckad adventshelg...

Ingela sa...

Fint skrivet. Du lyckades beskriva väldigt väl hur jag själv känner och tror på många sätt.

Anders Branderud sa...

Hej!
Jag hittade din blogg via Google.

”I och med att jag inte tror på något övernaturligt väsen som dikterar vad som är rätt eller fel känner jag desto större ansvar när jag funderar över och fattar egna moraliska beslut. ”

Bra med moraliskt ansvar! Men utan en Skapare kan det omöjligen finnas en objektiv, allmängiltig moral; endast en väldigt massa subjektiva uppfatningar om moral.. Och då kan man heller inte moraliskt fördöma (förutom subjektivt) de handlingar som största majoriteten är överens om är onda – t.ex. mord.

Jag var icketroende en gång i tiden.. Sedan var jag hängivet kristen i sex år; och efter det min nuvarande tro.

Genom att använda formell logik baserat på vetenskapliga premisser (ingen pseudovetenskap) kan man bevisa existensen av en Ordnad och Intelligent Skapare; och att Skaparens instruktioner till mänskligheten finns i Torah (”Moseböckerna”). (Beviset finns att läsa på min blogg (Länk).​

mvh, Anders

Alison sa...

k: Tack! Ja visst känns det som att vi ändå har en hel del gemensamt i hur vi ser på livet. Vi får se till att ta den där träffen i vår tycker jag.

Ingela: Tack!

Anders: Jag tror inte på en objektiv, allmängiltig moral. Vad som är rätt och fel förändras ofta med tiden och utifrån olika kontexter. De flesta, både troende och icke-troende, är överens om att mord är förkastligt. Men att döda någon i självförsvar? Dödshjälp? Och hur är det med homosexualitet och sex före äktenskapet, som en gång i tiden ansetts vara tveklöst omoraliska handlingar?

Jag vill inte ge mig in i en diskussion om beviset för en skapares existens. Den diskussionen riskerar att bli alltför lång och jag har helt enkelt inte tid eller ork. Jag hänvisar i stället till boken "The God Delusion" av Richard Dawkins som jag tycker sammanfattar motargumenten på ett mycket bra sätt.