Mörker, ljus, kärlek

Alltså, det som har hänt i Norge. Så fruktansvärt, obeskrivligt hemskt. Det finns verkligen inga ord, så det här blir ett ganska tafatt inlägg.

I dag satt jag på Caffè Nero med C och åt bakisbrunch. Bakis eftersom vi varit på ett alldeles underbart roligt bröllop. Dansfötterna ömmade och hjärtat var fortfarande alldeles varmt efter den magnifika dosen kärlek vi just varit med om att fira. Och så öppnade jag tidningen.

Jag visste såklart vad som hänt, men att se bilderna och läsa vittnesmålen – det var då det sjönk in, det som kändes så overkligt igår. Så mycket död, och skräck, och sorg. Så oändligt mycket sorg. Och absolut inget som man själv kunde göra för att minska den sorgen, eller spola tillbaka tiden. Inget.

Men trösten: att det fortfarande finns så mycket kärlek i världen. För det gör det ju, trots allt. Tänk bara om kärleken alltid kunde finnas där den behövs som mest.

Bortkopplad

Jag har varit bloggfrånvarande i en dryg månad och det har ärligt talat varit ganska skönt. Ett tag kändes det som att tillvaron mest bestått av en massa uppdaterande på olika håll: Facebook, Twitter, Flickr, min fotoblogg, mail. Och så alla tillfällen där man agerat fotograf och lovat lägga upp bilder.

I veckan kom vi hem från en avkopplande, hyfsat bortkopplad vistelse på Gotland. Vi bodde i skogen, ett stenkast från havet, med raukar på tomten och en räv som strök förbi husknutarna lite då och då. Jag har fotograferat en hel del, men till skillnad från förra året (då jag bloggade varje kväll) har jag bara lagt upp ett fåtal bilder. I stället har jag läst, sprungit och tittat på en hel säsong av The Killing och de nya True Blood-avsnitten tillsammans med C. Vi har ätit galna mängder smultron, låtit barnen både spela tv-spel och kasta otaliga stenar i havet och varit spontana i nästan allt vi gjort.

Jag har aldrig sett så många smultron. Bara att gå ut och plocka en handfull att strö på frukostflingorna.

Vågor är kul.

Sand, snor och lyckliga barn.

Räven

Närheten till havet = fantastiskt både för sena fotoutflykter och joggingrundor.

Häftigt att få uppleva äkta månljus.

Barnen åt som hästar. Man kunde nästan höra dem växa.

Lycka är att få köra en riktig traktor helt själv.

Sista kvällen: en ovanligt lyckad bild tagen med självutlösaren.

Himmel och hav. Ibland är det allt som behövs.

Snart, så

Jag trodde att det skulle lugna ned sig efter utställningen. Sedan efter utbildningens avslutningslektion. Oj så fel jag hade. Under de senaste veckorna har jag snarare behövt ta igen en massa jobb. Dessutom åker jag till Shanghai imorgon i en vecka, för att vara tärna på min systers bröllop, vilket också har krävt en hel del fix.

Jag är innerligt trött på att hela tiden se fram emot "när saker och ting lugnar ned sig". Det har de inte gjort på hela våren. Men det ska bli skönt att resa bort på egen hand ett litet tag, och om två veckor åker hela vår lilla familj till Gotland. Där tänker jag inte göra ett skit, förutom att mysa med alla mina killar och fotografera massor.

Trots all stress hann vi i alla fall fira vår lilla nyblivna 3-åring. Han är en riktig liten tuffing numera, med grodtatuering och rosa nagellack. (Ärret från hans olycka läker fint men behöver UV-plåster när det är soligt ute – därav limresterna i pannan.)

Kvällsidyll

Igår var jag i studion hela dagen, samtidigt som pojkarna tillbringade lite för mycket tid inomhus framför skärmar av diverse slag. Klockan åtta på kvällen fick vi ett ryck och tog en cykelutflykt till Hagaparken.

Matade änder (och måsar), försökte ta en titt på Haga slott och gick sedan upp till Ekotemplet som visade sig vara en utmärkt lekplats för pojkarna. De somnade lite före 22 men det kändes skönt att ha utsatt dem för den otroligt vackra försommaridyllen som just nu råder i Haga.

EMERGE

Jäklar vad mycket blommor jag fick! Tack!

 ... heter min fotoklass slututställning på fina Galleri Kontrast. Vi hade vernissage i onsdags kväll. 400 personer kom. Vilken känsla, vilken kick. Hoppas att det inte blir sista gången i mitt liv som jag ställer ut.

Utställningen håller på till och med söndag. Jag lägger upp mina fyra verk här efter det.

Välkomna!

Paper plane

Portfolio

Ja, det är väldigt lugnt här på bloggen. Det är ett medvetet beslut att prioritera bort vissa saker just nu när fotoutbildningen går in i sin slutspurt. Just nu har vi en ljusuppgift, en hemtenta i digital bildredigering, två grupparbeten tillsammans med andra klasser på Berghs, en långuppgift, en workshop imorgon, en utställning på gång och en portfolio att presentera för en av Stockholms främsta gallerister (Greger Ulf Nilsson på Gun Gallery) om två och en halv vecka.

Just portfoliobiten gör mig nervös eftersom Greger sägs vara brutalt ärlig i sina bedömningar av andras bilder. Jag vet inte ens vad jag ska fokusera på för innehåll. Men jag tänkte välja med hjärtat snarare än hjärnan, på vinst och förlust.

Det som känns bra är att portfolion jag beställt från England dök upp igår och var precis så fin som jag hoppats på. Tack svärmor! Det var din födelsedagsslant som gjorde att jag kunde köpa portfolion jag verkligen ville ha och inte den jag hade råd med:

Skärtorsdagen

You can call us manboys

Vissa låtar går fortfarande varma här hemma.

Vinter till vår