Buy Nothing Month

Need or want?

Jag har inte avgett några nyårslöften i år. Däremot har jag gett mig själv en liten utmaning – totalt konsumtionsförbud i en månad. Jag får inte shoppa, inte fika, inte gå på bio. Jag måste ta med mig matlåda till jobbet eller köpa mat i en mataffär – utelunch är förbjudet. Presenter (nödvändiga sådana) går bra, livsmedel och viktiga hygienartiklar likaså. Jag lekte med tanken på att skippa att köpa nytt SL-kort när mitt nuvarande går ut men det kändes lite väl avancerat.

Det främsta syftet är inte att spara pengar (även om det behövs efter julruschens excesser), utan att ge mig själv en tankeställare. Behöver jag verkligen en latte bara för att jag är ute på stan? Behöver jag gå på NK:s rea och fatta snabba (ofta dåliga) köpbeslut i trängseln när jag egentligen inte saknar något särskilt i garderoben? Behöver jag gå på stan överhuvudtaget när jag kan vara hemma och läsa/städa eller gå ut och åka pulka med sonen?

Det tuffaste blir nog luncherna. Jag gör av med väldigt mycket pengar på 80-kronorsluncher. Det är bekvämt, det är roligt att umgås med de jag delar kontor med, det är ett sätt att komma ut. Men frågan är om det är värt uppemot ett par tusenlappar i månaden. Lyckas jag etablera lite bättre lunchvanor denna månad ska jag försöka fortsätta med dem våren ut, genom att begränsa mina uteluncher till max ett par gånger per vecka.

Självklart är jag inte perfekt. Jag råkade köpa en låt på iTunes för 9 kr utan att tänka efter. Och så har Lisa, som är i USA just nu, köpt ett Try Me Kit från Smashbox åt mig (fatta, endast 210 kr jämfört med 550 kr + frakt hos Blush/Eleven). Men den beställningen gjorde jag faktiskt redan i december så egentligen räknas den väl inte?