Det vimlar av kryp här i och utanför stugan. Nästan bara ofarliga, som tur är. Flugor så klart, och myror. Tvestjärtar, som är många och dyker upp när man minst anar (gärna mellan tallrikarna). Gråsuggor, knäppare, jordlöpare.
Och humlor. Vi gillar humlor. En av C:s mest vältummade böcker handlar just om humlor och han är ständigt på jakt efter nya arter att fotografera.
Frank har tagit efter sin far och gillar alla kryp. Myror, nyckelpigor, "skalbaggar" som han säger. Han vill gärna gosa med dem, låta dem vandra runt på hans små armar, nypa tag och bära bort dem. Ibland klarar de sig, ibland inte.
Igår kom han inspringandes med något i handen. Just när han hunnit innanför dörren skrek han till och en humla flög ut från hans lilla näve. Stackars lille Franken. Vi fick förklara för honom att humlor visserligen brukar vara snälla men att man inte får "plocka" dem.
Ett Nalle Puh-plåster senare var allt var bra igen. Och jag tror att humlan klarade sig fint (enligt C är det en myt att de dör när de sticks, det gäller bara honungsbin).
3 kommentarer:
Humlor är trevliga djur. Jag tillbringade en sommar på en ekologisk forskningsstation på Öland för en herrans massa år sedan. Bombus terrestris, bombus lapidarius, bombus campestris. De tre känner jag fortfarande igen. Drottningar och arbetare sticks men drönare kan man plocka. :)
Där ser man! Gäller bara att få Franken att lära sig skilja drönarna från drottningar och arbetare ...
men jag trodde humlor brändes?
Skicka en kommentar