Vardagssnygg

Hurra! Ännu en sminklista, denna gång startad av Nippertippan.

Jag lägger i genomsnitt ned 7 minuter på att sminka mig en vanlig vardag. Det här är produkterna jag oftast använder:

1) Laura Merciers concealerduo
2) Foundation: efter hy och humör, nuförtiden antingen i.d. makeup eller MAC Moistureblend
3) Löst puder: antingen i.d. eller Chanel
4) Rouge: oftast Nars Orgasm eller MAC Cubic
5) Brynfärg: i.d.:s lösa brynpuder
6) Ögonskugga: Oj, varierar vilt. Vincent Longos beiga Babylove och Makeup Stores chokladiga Kakaw är dock två favoriter. Och guldrosiga X från Urban Decay. Och Queen Tiffany från i.d. Och .... äsch.
7) Mascara: Kanebo 38 grader, svart

Klart!

Plask

Var på babysim igår. Väldigt roligt att se åtta plaskande bebisar i pyttesmå badbyxor. Fille var något försiktig men verkade tycka att det var lite skoj i alla fall. :)

Verktygsporr

Mmm. En av många onödiga saker jag vill ha (från Shu Uemura såklart):

Eller varför inte detta – en ögonfransböjare i 24k-guld:
Och äsch ... medan jag ändå håller på och dreglar över saker som jag inte ska köpa kan jag lika gärna ta med den här lilla juvelen:

En MacBook Pro. Nu väntar jag bara på en enklare variant som motsvarar dagens iBook.

Boss x 16

Ett av de allra bästa tv-spelen jag någonsin spelat är Ico (PS2). Ett ganska annorlunda spel utan vare sig prylar, poäng eller nivåer, och de få gånger man slåss är det med en mesig träpåk, inget mer. Spelmiljön i sig är sällsamt vacker, ljudbilden genialiskt genomtänkt och storyn så engagerande att jag faktiskt grät lite över slutet.

Av någon outgrundlig anledning sålde jag mitt ex när jag hade spelat klart. Trodde inte att jag skulle vilja återvända till Icos trolska värld men ack så fel jag hade. Och nu går inte spelet att köpa längre, i alla fall inte i Sverige.

Dock kan jag trösta mig med att gänget bakom Ico snart kommer ut med ett nytt spel: Shadow of the Colossus. Upplägget är intressant: man tar sig igenom ett öde landskap för att kämpa mot sexton jättelika, majestätiska varelser – colossi. Inga sidouppdrag, inga andra fiender – bara en enda lång bossorgie.

Jag som vanligtvis hatar bossfighter ska se till att förhandsboka mitt ex snarast.

Flykt, flytt och fettförbränning

Först var Amalfikusten på tapeten. Men så nämnde någon Sydafrika och vi började tänka - why not? Kanske inte malariaområdena i norr (det finns gränser för hur äventyrlig man vill vara med en fyramånadersbebis), snarare Kapstaden och runtomkring. Det är modernt, klimatet är behagligt och så finns det hur mycket som helst att se och upptäcka. Hm. Vi funderar vidare. Eller så blir det Amalfi. Eller ... ja, fortsättning följer. Tips och input välkomnas!

Och så har vi börjat titta på lägenheter. Var på tre visningar i söndags och kan konstatera att homestyling verkar närmast obligatoriskt. Känns märkligt att gå omkring i en lägenhet där man försöker dölja varje bevis på att det faktiskt bor någon där på riktigt. Det vimlar av värmeljus, stilrena soffor, orientaliska tyger i varma mysiga färger och prunkande kryddväxter. Allt känns liksom lite för perfekt och jag upptäcker att jag funderar mer på vilka möbler som är inhyrda än på lägenheten i sig.

Under tiden tar jag itu med diverse rensningsprojekt, inspirerad av Sessan (riktigt imponerande!), Ninni och mitt eget dåliga samvete över allt skräp som ligger och ... eh, skräpar i garderober och lådor. Dessutom är det faktiskt dags att stuva undan gravidkläderna och plocka fram älsklingsjeansen. Visst, jag får promenera några mil innan jag kommer i dem (och kanske sluta upp med Nutellamackorna) men det blir nog ändå ett kärt återseende.

Dagens promenad

Lite roligare än en delfin på axeln.
(Foto: Juan Puente, hämtat från Östasiatiska museet)

Försöker komma ut på en ordentlig promenad varje dag. Dels för motionen, dels för den friska luften, dels för dagsljuset och dels för att känna att jag faktiskt gjort något vettigt under dagen.

Det är inte alltid man kan räkna med att kunna stanna till någonstans. En ledsen bebis gör det svårt att titta i affärer eller äta lunch. Men idag hade jag tur och hann med allt detta:

- Mysig tur med Djurgårdsfärjan från Slussen till Skeppsholmen. Ett transportmedel som är lätt att glömma bort – lustigt med tanke på att det är mycket smidigare och roligare än de överfulla bussarna.

- Latte och smörgås i Moderna Museets espressobar. Mycket god latte – man kan välja mellan "mjuk" och "stark". Tog den sistnämnda och den var precis lagom. Pallarna är låga och ganska obekväma, så det är inget ställe att sitta och långfika på, men fördelen är att man kan ha vagnen ståendes bredvid (till skillnad från restaurangen där man måste lämna den utanför).

- Utställning om japansk tatueringskonst på Östasiatiska museet. Tänkte först bara kolla in museets butik (som tyvärr blivit ganska trist sedan ombyggnaden) men i och med att Fille sov som en stock passade jag på. Väldigt vackra foton (av Juan Puente), och tatueringarna (gjorda av Horiyoshi III) var verkligen fascinerande. Fick veta att det kan ta 200 timmar att göra en helkroppstatuering – dvs över ett år om man gör ett par tvåtimmarsbesök i veckan hos sin tatuerare.

- Rea på shoppingpärlan In Spei utkanten av Gamla stan. 50% rabatt på en hel del snyggt. Hade kunnat shoppa loss ordentligt om plånboken varit lite fetare men nöjde mig med en fin havsblågrön tröja. Har bestämt mig för att mitt nyårslöfte på modefronten är att satsa på mer färg. (Ett annat nyårslöfte är att shoppa mindre, men i en konfliktsituation är det helt enkelt roligast löfte som vinner.)

Tips på barnvagnsvänliga fikaställen mottages gärna, förresten.

'cause I'm a punkrocker, yes I am... eller?

Ninni är Paris. För min del ...

You Belong in London

A little old fashioned, and a little modern. A little traditional, and a little bit punk rock. A unique woman like you needs a city that offers everything. No wonder you and London will get along so well.

What City Do You Belong In?

Känner mig inte så punkrockig just nu med bröstmjölksfläckar på kläderna men hey, who cares. :)

Min drömstad, att bo i alltså, skulle innehålla:
- Tokyos galna utbud
- Mat från Paris, Singapore och typ alla italienska städer
- New Yorks shopping
- Londons konstutställningar
- Reykjaviks närhet till vidunderligt vacker natur

Hårda paket

Uppenbarligen har jag varit snäll i år. Jättesnäll till och med, med tanke på vad skönhetstomten hade med sig i säcken:

- Ett set med fyra underbara doftljus – Orange Chocolate, Sugar Cookie, Crème Brûlée och Cinnamon Spice – och ett ursnyggt brunt läderfodral, från Laura Mercier. (Från maken)
- En mycket feminin, rosdoftande EdP från Les Parfums de Rosine, som vad jag vet endast säljs på Cow. Alltid roligt med dofter som inte alla har på sig. Den här är väldigt trevlig men min velande make vill att jag provar en annan variant först, med inslag av gröna äpplen, innan jag bestämmer mig.
- Mer Laura-lyx: en hel burk Bath Honey från... ja, gissa vilken serie. Hedvig är nästan lite för snäll ibland. :)
- Ett kit med sex ögonskuggor i snygg tweedförpackning, från M.A.C.. Färgerna är riktigt användbara och fungerar till både vardag och kväll. Det perfekta kitet att packa ned i resenecessären, helt enkelt. Tack snälla styvmamma!
- Hemma hos C:s pappa hade man dragit lott om vem som skulle köpa julklapp till vem, för att undvika överdrivna mängder paket. Av svägerskan fick jag en champagnefärgad crèmeögonskugga och en läppglans i nyansen Prrr, båda från M.A.C..
- Bonusklapp från svägerskan: en lösögonskugga från i.d. Makeup, som jag varit väldigt sugen på att testa. (Ej med på bilden då jag ska få kolla in de andra nyanserna innan jag bryter plomberingen.) Tack L!

Nu fattas bara ett sminkbord av samma kaliber som Sessans. Det blir nog en försenad julklapp från mig till mig, när vi väl har hittat och flyttat till en lämplig trea.

God jul!

En riktig jul

Inte i år.

Jag brukar vara en riktig julfanatiker. Älskar att pynta, får gåshud när Nat King Cole sjunger The Christmas Song och blir barnsligt glad av att välja ut och bära hem den finaste julgranen. Bakar pepparkakor (kan verkligen rekommendera Rosendals recept), köper hyacinter och försöker gå på åtminstone en julkonsert i någon vacker kyrka. Och så paketinslagningen: förra året gjorde jag små dekorationer av pärlor och fjädrar. Det tog ungefär en halvtimme per dekoration men verkade uppskattas.

Den här gången sa min mamma "vi ska nog inte räkna med sådana där pärldekorationer igen, eller hur" och oj vad rätt hon har. Jag har nog aldrig pysslat eller pyntat så lite som i år. En bebis tar på krafterna och man orkar inte med ens en bråkdel av allt man skulle vilja göra. Dessutom har skötbord, barnvagn och andra prylar ätit upp lägenhetens allra sista lediga ytor, så en julgran – till och med en pytteliten – är out of the question.

Blev lite ledsen för några dagar sedan när jag insåg att vi inte ens tänt några adventsljus, eftersom kassen med alla julsaker fortfarande stod på vinden. Men så bestämde jag mig för att julkänslan inte avgörs av antalet rödguldiga prylar man har ställt ut i hemmet, hur mycket barr man tvingas sopa upp eller hur många timmar det tar att slå in julklapparna. Visst är det klyschigt, men så länge vi får vara med varandra och våra familjer under julen så är jag glad. Och det där med klappar känns plötsligt ganska oviktigt när man har fått något så häftigt som en bebis bara några veckor innan.

Så: i år har jag för första gången låtit butikerna slå in klapparna (i alla fall på de ställen där pappret var hyfsat snyggt). Vi har köpt pepparkakorna i år (Annas) och dessutom förgyllt dem med Kvibilles calvadosädel (underbart gott efter nio månaders ädelostcelibat). Och i stället för en gran har vi en vas med röda och vita tulpaner, som hittills inte barrat någonting.

Något säger mig att den här julen kommer att vara en av de mysigaste någonsin.