Trots att jag inte är amerikan, trots att Tacksägelsedagen redan varit, så vill jag stanna upp ett tag och vara tacksam.
Har nämligen precis kommit hem från sjukhuset efter att ha åkt på en otäck livmoderinfektion. Den hade legat och lurat i några dagar men jag trodde att smärtan hörde till ett kejsarsnitt och anade inte oråd förrän febern, frossan och värkarna slog till i tisdags kväll. Nu, fyra dagar senare, är vi hemma igen. Jag mår mycket bättre, har inte alls lika ont som förut och hoppas nu kunna fokusera på det som jag velat fokusera på hela tiden: att vara mamma.
Jag är tacksam för:
... att vi fått en sådan fantastiskt fin son, som är frisk och vacker och glad och gosig
... att vi lever nu och inte för hundra år sedan, annars hade Filip kanske inte ens funnits
... att antibiotika finns, annars hade jag nog också varit rökt
... att Carl finns – jag kunde inte ha önskat mig en mer omtänksam make.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar