Ett av julens tråkigare moment består av att försöka linda in en hyfsat hög och väldigt stickig julgran med en ljusslinga. Jag tar alltid på mig detta, så även detta år. Efter en hel del stånkande och stönande och ajande var jag färdig och skulle sätta in kontakten för att beskåda mitt ljusmästerverk – men själva transformatorn till slingan (alltså delen som man stoppar in i väggen) var spårlöst borta.Då blir man faktiskt lite arg. Speciellt när man minns att det var en själv som packade ned julgransdekorationerna förra året, och att man därför inte har möjlighet att skylla/skälla på någon annan (läs: maken).
Som tur var hade maken ett svagt minne om att det låg någon oidentifierad elpryl i ett av våra skåp. Mycket riktigt visade den sig vara den saknade transformatorn. Sällan har jag blivit så glad över att få stoppa in en kontakt. Tack C, du är bäst.
Och Fille är helt klart bäst på att klä julgran. Klart att pepparkaksgubbarna ska få vara nära varandra i stället för lagom utspridda, det är ju jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar