
Klockan 8.56 den 23 november fick vi äntligen vår lille Filip. Hans ankomst var något dramatisk: de intensiva värkarna klämde åt honom på ett sätt som gjorde att pulsen sänktes drastiskt, och till slut var akut kejsarsnitt det enda alternativet. Jag var vaken hela tiden och allt gick bra, även om det var rätt otäckt för både mig och Carl.
Efter tre mysiga, lugna dygn på BB Stockholm, där vi blev oerhört väl omhändertagna av den fantastiska personalen, fick vi åka hem. Även om jag inte precis är i toppskick mår jag förhållandevis bra. Carl sköter all markservice och nästan alla blöjbyten medan jag fokuserar på min nya roll som Den Stora Tuttgudinnan, och att vila upp mig såklart. Jag håller dessutom på att öva upp min förmåga att surfa och skriva med en hand. Känns som en färdighet som kommer att behövas framöver ...
Att jag aldrig fick någon jättemage hade förresten sin förklaring: lille Fille vägde bara 2870 g när han föddes, och 49 cm är kanske inte heller så mycket att hänga i julgranen. Men hans pluttiga dimensioner kompenseras lätt av det faktum att han utan tvekan är världens finaste bebis.