För ett litet tag sedan gick min familjs älskade (och sanslöst gosiga) hund Mina bort, alldeles alldeles för tidigt. Hon var bara fem år men fick njursvikt och var tvungen att avlivas. Som tur var led hon nästan ingenting. Men det är verkligen hemskt att bli av med sin hund. Kommer själv ihåg hur förkrossad jag var när vi fick avliva vår Ville, som hade blivit gammal och skruttig och fått vatten i lungorna.
Har inte vågat fråga när de tänkte skaffa en ny hund och blev därför jätteglad idag när jag fick höra att en liten valp kommer att hämtas till helgen. Ovan ser ni det ännu namnlösa underverket. Vi ska dit på söndag ... roligt!
(Rasen heter Norfolk Terrier.)
5 kommentarer:
ooooh! jag MÅSTE få komma med och titta någon gång! Hälsa päronen att jag mer än gärna är hundvakt när det behövs.
Blev det en tik eller hanhund?
Åh! (L)
Allergier till trots så måste jag nog också gosa lite med den där på söndag.
En liten tik blev det. Åh. :)
Vilken jättesöt vovve!
Nytt namnförslag: Alma. Signe står också kvar. Pappa tyckte precis som jag att Signe var bättre än Nellie... Det här är jättesvårt.
Skicka en kommentar