Jaha... och nu då?

Efter många månaders funderande över Den Stora Frågan – to blog or not to blog – läser jag DN:s femtioelfte bloggfientliga artikel och bestämmer mig för att svaret är JA. Jag ska starta en egen blogg.

Efter två timmars knapprande på Blogger.com har jag skapat en sida som jag känner mig hyfsat nöjd med. Stolt visar jag den för C, som nickar gillande. Sedan lutar jag mig tillbaka för att skriva mitt första inlägg ...

Aaaah! Vad skriver man? Det första inlägget känns liksom som det som definierar hela bloggen. Och jag som bara tänkt servera ett smörgåsbord av funderingar, rekommendationer, saker som hänt mig och saker jag vill ska hända mig. Inget genomtänkt, inget som kommer att förändra världen, och förmodligen inte ens något som kommer att intressera någon annan än mig själv.

Fastnar i stället framför en dålig serie på fyran där Jason Priestley försöker spela någon annan än Brandon Walsh. Det går inte så bra. Jag bestämmer mig för att både han och jag ska ge upp för ikväll, trycker på "Publish Post" och stänger av både datorn och tv:n.