Gott nytt år!

2010 var ett bra år. Vi har fått mer sömn på nätterna. Vintern var en riktig vinter, sommaren en riktig sommar med bland annat två lyckade veckor på Gotland. Barnen har växt och utvecklats massor – Fille har lärt sig läsa medan Frank pladdrar på om allt mellan himmel och jord.

Framförallt har min egen personliga utveckling tagit sig ett rejält skutt framåt. Efter en smärre "vad ska jag bli när jag blir stor"-kris sökte jag till en fotoutbildning på deltid, och kom in. Jag har redan lärt mig massor och har tvingat mig själv att göra en hel del grejer som jag varit rädd för. Själva fotograferandet är fortfarande fantastiskt roligt, och svårt, och spännande, och utvecklande på alla sätt. Att jag dessutom fått skicka mina två första fakturor för fotojobb känns som ett tecken på att jag valt rätt väg.

Livet består alltså just nu av en bra balans mellan foto, jobb och familj (visserligen mycket tack vare en underbar make som tagit om pojkarna de kvällar jag har haft kurs, vilket inte har varit piece of cake alla gånger) och det var länge sedan jag har känt mig så lycklig och tillfreds som jag gör just nu.

Nästa år ska bli spännande. I sommar går jag ut fotoutbildningen – förhoppningsvis blir det någon form av slututställning. Sommarveckorna på Gotland – denna gång i Ljugarn – är så gott som spikade. Fille börjar skolan till hösten och vi ska så småningom börja titta efter en ny, större lägenhet. Fast det säger vi jämt.

Men först en rejäl skaldjursmiddag med massor av bra champagne, tillsammans med goda vänner. Jag har fyndat en klänning i sista minuten och gjort mig fin i två timmar. Skål! Och gott nytt år!

Lyxjul

Julen har varit skön hittills. Vi fick en släng magsjuka strax innan men hann hämta oss lagom till julafton, som tillbringades hos min mamma – god mat, mysigt och barnvänligt. Sedan har vi mest slappat och softat.

En stor skillnad mot tidigare ledigheter är att vi inte blir helt utmattade av att ha barnen hemma hela dagarna. De är glada och kärleksfulla och leker själva på ett helt annat sätt – och inte minst sover de, oftast till 07.30-08.00. Sedan sitter de en bra stund framför Bolibompa innan de kommer och kräver frukost, varpå en av oss går upp medan den andra sover vidare. Det är lyx, och vi är tacksamma, och njuter.

Något som också är lyxigt när man bor ganska trångt är utrymme. Vi har äntligen hunnit byta bort Filles barnsäng och Franks spjälsäng mot en stor våningssäng. Pojkarna älskar den och för första gången på länge har vi fått Frank att somna i sin egen säng utan alltför mycket tjafs. I samma veva flyttade vi och städade ur en överbelamrad bokhylla och nu känns barnens rum både luftigare och trevligare.

Tomten var snäll i år. Förutom finglögg och kommande tjejmiddag (tack Elsa), en ny, större mjölkskummare (tack mamma och Johan) och ett vackert armband i svart från Vilma Velasquez (tack C) kommer jag att få den toksnygga keramiska Michael Kors-klockan jag suktat efter (tacktacktack C):

 Vi har dessutom fått vara barnfria – utan några större måsten, bara en stor säng och en tjock bok – i nästan ett och ett halvt dygn, och kommer snart att få vara det igen. Så livet känns bra och jag har inte alltför mycket ångest inför nyårsafton. Måste bara hinna få ihop min Spotify-playlist för 2010.

Dag 16 - Min första kyss

... har jag redan redogjort för. Och därför vill jag hellre berätta om en annan kyss.

Jag var 27 år, nysingel efter en lång relation och inte särskilt intresserad av något seriöst. Hängde lite på Spraydate och fick, precis som de flesta av kvinnligt kön där, många massmail av typen "du verkar trevlig, vill du ta en fika" och även mer avancerade (och lika genomtrista) förslag.

En kväll fick jag ett mail av en 34-årig kille. Jag grämer mig över att jag aldrig sparade det, men vad jag minns var det både trevligt, roligt och personligt. Jag svarade, vi började chatta över MSN och några dagar senare satt jag i baren på Clarion Hotel vid Skanstull och väntade på att han skulle dyka upp.

Det var en afterwork-date, en fredag. Jag hade garderat mig genom att förvarna om att jag skulle behöva dra vidare sedan för att träffa mina vänner. Jag tror att han hade gjort detsamma. När han dök upp – lite sen – tänkte jag "jomen han verkar helt okej". (Enligt honom var hans första tanke "oj, jag har inte en chans".) Det kändes det nervöst men bara på ett roligt sätt. Och vi började prata. 

När baren på Clarion började kännas tråkig bestämde vi oss för att strunta i våra påhittade planer med vännerna och fortsätta tillsammans mot Metró. Vi pratade, beställde drinkar, pratade. Jag tryckte mig lite mot honom. Han drog sig inte undan. Det var mysigt och vi fortsatte prata.

Det blev sent, vi blev hungriga. Vi tog varsin cheeseburgare på McD. Ingen ville riktigt att kvällen skulle sluta där så vi gick planlöst fram på Götgatan. Pratade, skojade. Eftersom inget hade hänt kunde ingen riktigt säga "ska vi gå hem till dig eller hem till mig" så i stället halkade vi in på första bästa (och inte särskilt bra) bar, Fenix. Det spelades listettor. Högt. Vi fick stå tätt intill varandra för att höra vad vi sa. Åtminstone använde vi det som ursäkt. Jag tryckte mig mot honom. Han drog sig inte undan, men gjorde ändå inget mer. Jag började undra om han var lite trög och bestämde mig för att ta saker i egna händer.

Jag lutade mig fram för att säga något. Läpparna snuddade vid hans öra och sedan hans kind. Äntligen fattade han – och kysste mig. Det var en bra kyss.

Vi gick hem till mig. Han fick stanna kvar på frukost. Och det som inte skulle vara så seriöst – alls – resulterade i kärlek, giftermål och två barn.

Nykära

Från oss till er ...

Pynt

En eloge till vår förskola som är så himla bra på att göra fint julpynt med barnen. Här är Franks alster:

Och här är Filles:

Fille var särskilt stolt över sitt mosshjärta. Jag är nog ännu stoltare.

Sinkad

I helgen hade vi en Frank som kräktes i ett par timmar och en Fille som var dålig i magen. Efter det hann det gå någon dag då vi trodde att allt var färdigt, men tji fick vi. 

Igår slog magsjukan till mot oss vuxna – with a vengeance. Först låg C och spydde något våldsamt i fem timmar. Under tiden tog jag hand om barnen medan jag försökte att inte låtsas om mitt eget långsamt växande illamående. När de äntligen somnat var det min tur. Som tur var drabbades jag inte alls lika hårt som C men det tar ändå på kroppen att vara kräksjuk och nu en dag senare är jag fortfarande inte riktigt back on track.

Kvar att göra: skriva två små och relativt enkla texter som i detta ögonblick känns mastodonttunga, fixa de sista klapparna, se till att vårt hem ser hyfsat anständigt ut och göra plats för granen. Just nu känns det inte helt positivt att det bara är tre dagar kvar till jul.

Sjöhästar

... är fina. Men rätt skumma.

Äntligen

Idag var jag och Fille på stan. Vi åt korv och tittade på NK:s julskyltning. Jag kom på att de har en jultomte på plan fyra så vi åkte upp för att hälsa på honom. Fille vågade inte säga någonting; i stället fick jag sköta snacket om vad han önskade sig och vad tomten hade gjort av sina renar (de stod parkerade i Upplands-Väsby).

Efteråt väntade vi på spårvagnen mot Djurgården. Staden var sagolik med sitt tjocka, ljuddämpande snötäcke och alla feta flingor som yrde omkring oss. Fille var lycklig eftersom vi äntligen skulle åka till Aquaria, som han längtat efter. Vi höll varandra i handen och han sa "mamma, du är bäst" och sedan "jag tror faktiskt att det där var den riktiga jultomten". Från Kungsträdgården hördes de första orden i den jullåt som jag älskar mest: Chestnuts roasting on an open fire ... 

Och där kom julkänslan, som jag börjat tro hade försvunnit för gott. Åh.

Dag 15 - Mina drömmar

 Jag drömmer om ett större, barnvänligare boende för vår familj, med tre sovrum och kanske till och med ett arbetsrum. Och ett badkar.

Jag drömmer om ett jobb som jag älskar och där jag hela tiden utvecklas. Jag drömmer även om att göra något av mitt fotograferande, oavsett om jag vill jobba med det eller inte.

Jag drömmer om att göra spännande resor – med C, med hela familjen eller bara jag och min kamera. Och om att någon gång ta det där förbannade körkortet.

Jag drömmer om ett hus på Gotland. Ibland drömmer jag om att bo där i något år.

Jag drömmer om att bli gammal med C, och fortfarande lycklig. Och om att få se våra pojkar växa upp till lyckliga, harmoniska, trygga män – män som gör sina egna misstag, som får uppleva kärlek, som får alldeles egna drömmar att förverkliga.

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?

Hm, den här frågan känns lite bekant. Orkar inte ta någon bild just nu. Här har ni hela listan:

Svarta jeans, svart linne under svart långärmad båtringad topp. Svarta Primeboots och – tadaaa – en brun vinterjacka från Elvine. Med en svart halsduk till.

Fantasifullt, eller hur. Men jag gillar svart.

"Nej, jag tycker inte synd om killarna"

Det är inte första gången jag retar mig på Anna Laestadius Larssons kolumn i SvD. Idag handlar den om att pojkarnas sjunkande betyg i skolan – vilket enligt Larsson inte är ett problem eftersom männen ändå alltid glidit fram i arbetslivet på sina förgyllda räkmackor, typ.

Är det barnen som ska straffas för bristande jämställdhet bland vuxna? Borde det inte vara en självklarhet att varje barn ska få så mycket hjälp och stöd som möjligt för att lyckas i skolan, oavsett kön, etnicitet, eventuella läs- och skrivsvårigheter och så vidare?

Blir så trött.

Dag 13 - Den här veckan

Mina pepparkakspojkar

Veckan fram till nu:

Förkylning och trötthet. När man är frilans ringer man inte in sjuk, man jobbar hemifrån. Och försöker att inte somna.

Gnagande tankar om självmordsbombaren och hur illa det kunde ha gått.

Luciafirande på dagis: en mycket engagerad tvååring, en femåring som framförde en av fyra små julverser, ett mycket stolt mammahjärta.

En färdig plan för hur min fotoportfolio ska ta form under vårterminen.

En snabb träff med mina fina finska mostrar som var på besök över dagen igår.

Robyn på Berns. Så cool. Så otroligt bra. Så mycket kärlek och glädje.

Den fortsatta veckan:

Jobba undan så mycket som möjligt idag och imorgon. (Måste bara blogga lite först.)

Lunch imorgon med en god vän.

Barnen hos mormor över lördagnatten och absolut inget inbokat i helgen förutom 50 min oljemassage för både mig och C på Sabai Sabai. 

Fixa gran.

Gå tillbaka till Galleri Kontrast för att se om C är sugen på att vara med och investera i en Pieter ten Hoopen-print.

Dag 12 - I min handväska

Nuförtiden har jag sällan handväska. Eftersom jag har en kameraväska med mig nästan varje dag, och behöver dessutom kånka min laptop till och från kontoret, är en bra ryggsäck det enda vettiga alternativet. Det tog ett tag innan jag hittade en som jag verkligen gillade – en svart från Cote et Ciel – och åh vilken bra investering den har varit. Snygg, smart, stilren och ergonomisk.

En fördel med att ha mycket att bära på är att man blir bra på att rensa väskan på onödiga grejer. Därför innehåller den nästan alltid samma saker:

En MacBook Pro 15", plånbok och nycklar, iPhone, läppglans x 2, läppbalsam, läppstift, kompaktpuder från M.A.C, pappersnäsdukar, en skrivvänlig penna, anteckningspärm från Bookbinders (till fotokursen) och en kalender från Moleskine.

Jag är en digital tjej till 90%, men just när det gäller kalendern vill jag kunna bläddra framåt och bakåt och – framförallt – kunna göra ordentliga anteckningar: att-göra-listor, jobbsaker, viktiga telefonnummer etc. Där regerar Moleskines kalendrar, även om de tillhör stuff white people like.

Söndag kväll

Ibland vill man bara kasta in handduken. C kom hem i natt efter en mycket välförtjänt eftermiddag och kväll med killkompisarna och några öl. Han var på intet sätt packad men tyvärr sover han sämre och snarkar desto mer när han har druckit, vilket till slut resulterade i att jag campade på vardagsrumssoffan 05.30 i ett desperat försök att få åtminstone någon timmes ostörd sömn. Vi var vrak hela morgonen.

Sedan jullunch hos svärfar. Mycket trevligt och inte så farligt livat med tanke på att det ändå var sju barn och ansenliga mängder godis, men Frank vägrade sova middag vilket innebar att vi fick tampas med ett litet monster från kl 16 och fram till att han till slut däckade kl 20.15. Jag fick bland annat en ordentlig örfil när jag skulle bada honom.

Själv är jag övertrött och pms:ig och småfrusen och hoppas innerligt att jag inte håller på att bli sjuk. Dels har jag en del att göra denna vecka, dels vill jag absolut inte missa barnens luciafirande imorgon. Bara att höra Frank gå och sjunga "Saa-ankta Looo-siiiia" med sin ljusa stämma är alldeles underbart och gör att jag kan förlåta alla slag, sparkar och "dumma mamma".

Min utställning på Fotografiska

Nä, det är inte på riktigt, utan en uppgift som vi fick i delkursen Bildkommunikation: att göra en affisch till en fiktiv utställning på Fotografiska, med valfritt tema och titel. Det var faktiskt en av de roligaste uppgifterna hittills och jag fick ett par idéer till fotoprojekt att försöka mig på i vår. Vi får se vad det blir av det hela.

För övrigt är fotoutbildningen fortfarande fruktansvärt rolig och bra och utvecklande och inspirerande och kul. Jag är så glad att jag sökte, och att jag kom in.

Naturnära smycken

Jag hyr skrivbord i Gamla stan, ett stenkast från både vattnet, Slottet och Österlånggatan som är aningen charmigare och mindre exploaterat än hemska, turisttäta Västerlånggatan. Här finns bland annat fina Ekovaruhuset och restaurangerna Grill Ruby och Le Rouge. Lunchmackan köper jag gärna på Albert & Jack's när jag känner att jag har råd.

Idag upptäckte jag att Drakenberg Sjölin öppnat alldeles bredvid S:t Göran och draken (så passande). Var tvungen att kika in. Smyckena – i både vanligt silver och svart, oxiderat silver – är naturinspirerade och riktigt välgjorda med en skön tyngd. De svarta Oyster Storm-örhängena (se nedan) får mig att vilja ta nya hål i öronen – och matcha med halsband och armband. Alltså bara namnet. Oyster Storm. Och kolla in kotten Pine Divine: vintrigt vackert i vanligt silver, ännu mer slående i oxiderat silver. Och alla Pearl Pods! Åh. Så mycket vackert. Seså, gå in och köp julklappar till alla ni känner nu.

Bild lånad av Drakenberg Sjölin

Dag 11 - Mina syskon

Det går inte fort med mina inlägg. Vissa kräver lite mer eftertanke än andra.

Min storasyster Sarah, drygt fem år äldre än jag, var min idol under barndomen, även om jag knappast hade erkänt det då. (Vi bråkade jämt. Min mamma lyckades spara en lapp jag skrivit till syrran där det stod "You are the yuckiest person I know".) Hon har alltid varit otroligt duktig med språket; en stor del av mitt tidiga, brinnande läsintresse kom av att jag ville läsa samma böcker som hon. Jag tjuvläste hennes skoluppsatser. Hennes dagbok också, de gånger jag lyckades hitta den. Jag härmade henne i allt, t ex när hon skulle vika tusen papperstranor till en kille hon gillade och jag satt bredvid och vek tusen små meningslösa pappersloppor.

Efter att ha ägnat cirka 20 år åt en kinesisk frikyrka, dit hon sökte sig när tonåren var som stökigast, har hon nu skilt sig från både den väldigt kristne maken och livet som strängt troende. Det känns som att hon blivit sig själv igen och jag är glad att se henne så lycklig och så nyfiken på de delar av livet som hon tidigare inte fått ta del av. Jag sörjer att vi inte ses oftare än någon gång per år – hon bor i Shanghai – men det känns ändå som att vi vet var vi har varandra, och att vi har varandra.

Min tio år yngre lillasyster Elsa är på pappret ett halvsyskon men lika mycket syster för det. Hon har också alltid varit läs- och skrivtokig – mest av oss alla faktiskt, och det säger en del! – och prövar nu vingarna som nybliven copywriter, där jag tror att hon kommer lyckas mer än utmärkt. Elsa kramas på riktigt – länge och hårt. Hon har integritet, en skön stil, ett otroligt stort och gott hjärta och är modig på så många sätt. Hon är nog den minst dömande personen jag känner och jag drar mig aldrig för att berätta något för henne. Hon finns alltid där, helt enkelt. Bästa lillasystern!

Rök

Skicka vidare

Tack k från Osamlade tankar för att du tyckte att jag borde få en Beautiful Blogger-utmärkelse! Vad glad man blir. 

Förutom att kopiera och lägga upp ovanstående bild och länka till den som gett den ska man bjuda på sju saker om sig själv. Here goes:

1) Jag är 34 år och har ännu inget körkort. Men någon gång ska det väl bli av.

2) Jag är hemskt kittlig strax under skulderbladen vilket kan bli lite komiskt när jag får massage.

3) Det första albumet (eller snarare kassettbandet) jag köpte för egna pengar var Madonnas Like A Virgin.

4) Jag älskar kryptoniter. Tänk om de fanns i tandvänlig version. Då skulle jag äta dem varje dag. Jämt, till och med.

5) Något jag skulle vilja våga är att släcka levande ljus med bara tummen och pekfingret. Men eftersom det inte är någon jätteviktig grej att kunna låter jag bli.

6) Min första makeupprodukt var en Pierre Robert-mascara i kornblått, som jag fick av min mamma i julklapp. Åh vilken lycka.

7) Om jag var tvungen att byta utseende med valfri kändis skulle jag välja Cate Blanchett.

Och så ska jag välja sju andra bloggare att skicka vidare utmärkelsen till: fru A, Ingela, Akela's Lair, Ullemon, Elsa, Liv-Jenny och Sessan. Fina bloggar som verkligen förtjänar att uppmärksammas!

Vinterkväll

Jag behöver bara gå 30 meter från mitt kontor för att se detta. Ibland är Stockholm så bedövande vackert.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag

Top från Cedric Jaquemyn/Weekday, kjol och strumpbyxor H&M, grå knästrumpor Lindex tror jag.

Halsbandet är en present från Lisa och en mycket kär ägodel.

Även Frank ville vara med. Tröja från H&M, fläckar från diverse måltider, Darth Vader-masken lånad av storebror (och även den en present från Lisa), russin från Ica.

Dag 9 - Min tro

Jag är döpt enligt den romersk-katolska tron och har gått i brittiska skolor (och en kinesisk) där det sjöngs psalmer och bads böner, om än inte med någon större inlevelse. Under barndomen och framförallt tonåren gjorde jag ett flertal försök att komma närmare någon form av kristen gud, men det kändes som att ropa "hallå" i ett stort tomt rum och bara höra sin egen röst. Nu i efterhand förstår jag att min längtan efter en gud bottnade i att jag ville ha någon som fanns där, som kunde hålla mig i handen när allt var svårt. Jag ville helt enkelt inte känna mig ensam.

Med åren har jag gått från någon form av lös agnosticism till ren ateism. Jag är fast övertygad om att vi människor – och även slumpen – styr över våra liv, och att det inte händer ett skvatt när vi dör förutom att våra kroppar förmultnar och vi själva lever kvar i våra nära och käras minnen. Det är fruktansvärt skrämmande när man tänker på det – att det inte finns någon fortsatt existens efter döden – men det ger också livet en djup mening. Jag har bara en chans att göra mitt liv till något bra, och då är det lika bra att göra mitt bästa, hela vägen.

I och med att jag inte tror på något övernaturligt väsen som dikterar vad som är rätt eller fel känner jag desto större ansvar när jag funderar över och fattar egna moraliska beslut. Min devis är "what goes around, comes around". Är du genuint trevlig och omtänksam mot andra kommer du i gengäld inte bara att få ett trevligare bemötande, utan även uppleva att nya dörrar öppnas för dig, med nya möjligheter, erfarenheter och vänner. Det är inte ödet, eller karma, eller något annat hokuspokus – bara sunt förnuft. Och hittills har det funkat för mig. 

Så jag kör vidare på det konceptet och hoppas på ett långt, rikt liv som avslutas snabbt, smärtfritt och med en borgerlig begravning.

Morgon

Dag 8 - Ett ögonblick

Dag 7 - Min bästa vän

Lisa. Du är så klok, så glad, så smart, så empatisk. Du är generös med dig själv, med dina goda råd, med stora och små presenter och allmänt pepp, samtidigt som du inte drar dig för att säga ifrån när du tycker att något är fel. Du är den jag har ringt när hjärtat har gått sönder och jag inte har vetat ut eller in. Du bubblar och babblar och sprider glädje. Jag önskar att vi hann ses oftare – men det känns tryggt att veta att du finns där, alltid. Och att vi är gudföräldrar till varandras barn innebär också ett livslångt band, vilket jag är mycket, mycket tacksam för.

Svartvitt

De senaste dagarna har varit väldigt intensiva och först nu har jag fått andas ut lite grann (även om jag brottas med stor kreativ ångest inför en fotouppgift till nästa vecka). Passar på att lägga upp några bilder från mina studiopass med Jessica och Elsa.

Det här är nog ...

... Stockholms gladaste nästan-femåring (som fyller imorgon men blev uppvaktad av mormor, morfar, moster och gudfar ikväll). Äntligen, äntligen fick han Star Wars Lego-setet med General Grievous, som han önskat sig så mycket.

 

 Och lillebror fick en laserpistol. Som nog var det coolaste han sett på väldigt länge.

Lite assistans från gudfar Sten.

Fullspäckat

Tack C, det blev i alla fall en bra bild trots att vi glömde finkameran!

Denna helg: fotoworkshop, hemmafest med fotoklassen, fix inför Filles 5-årskalas (inklusiva bowling) med dagiskompisarna, genomförande av kalas, foto av Bokhora-gänget. Minst sagt intensivt.

Nu ska jag duscha och gå och lägga mig. Är tröttare än trött. "Ett inlägg om dagen"-projektet får helt enkelt vänta tills jag själv hunnit ikapp.

Dag 6 – Min dag

Snooze. Snooze igen. Pussar på varma gosiga Frank som hamnat mellan oss någon gång under natten. Fille är fortfarande febrig och vill bäddas ned i soffan under ett tjockt täcke framför morgon-Bolibompa. C:s tur att vabba idag.

Ovanligt usel lämning, kanske för att storebror inte är med idag. Aldrig roligt att lämna en Frank som gråter så förtvivlat. Dricker en tröstkaffe hemma innan jag tar bussen till min frilansplats i Gamla stan. 

Skriver ett brev till ett reklamutskick, jobbar på en textformulering som kunden ville att jag skulle justera, fakturerar för tidigare jobb.

Köper lunchmacka på Albert & Jack's (prosciutto, pecorino, fikon, membrillo) och äter på jobbet tillsammans med några av kollegorna.

Redigerar foton till nästa veckas inlämningsuppgifter. Lär mig lite om retuscharbete. Ganska nöjd med slutresultatet. Blir dock helt seg i huvudet av att pilla i Photoshop i över två timmar.

Packar ihop och hämtar Frank, som blir förvånad (det brukar vara C som hämtar) och glad och ger mig en helt underbar kram.

Väl hemma pussar jag på en inte lika febrig Fille, hänger en tvätt och sjunker ihop i soffan. Pojkarna turas om att ligga hos mig medan de ser på Bolibompa. Väldigt mysigt. Läser lite (Too Much Happiness av Alice Munro), sedan vill Frank att jag ska läsa ett par böcker för honom.

Fredagsmys med pizza och glass till efterrätt. Bad, kvällsmacka, saga och godnatt. Frank kryddar läggningen med ett härligt tvåårsutbrott – hans specialitet just nu – men C tar över och snart har han somnat.

Läser, slösurfar, fastnar framför Spiderman 3.

Somnar alldeles för sent, som vanligt.

Dag 5 - Vad är kärlek?

Kärleken till mina barn, och hur den förändras och växer allteftersom de själva förändras och växer, är något jag reflekterar över dagligen. Inte för att jag blir klokare för det.

Jag älskade båda mina barn innerligt redan när de låg i magen. Kärleken som drabbade mig när jag såg dem för första gången var obeskrivlig. Och ändå älskar jag dem hundra, tusen gånger mer idag.

Det är absolut inte alltid kul att vara mamma. Jag har vid tillfällen mått rätt dåligt och haft enorma skuldkänslor för det. Men att föreställa sig livet utan dem går bara inte. De är värda allt, precis allt. Och det är både häftigt och skrämmande och smärtsamt och helt jävla fantastiskt att känna den kärleken.

VAB-pyssel

Bästa medicinen

... när man är (snart) fem år och lite småkrasslig. Bullen är hans eget verk dessutom.


Nattens skyhöga feber verkar ha släppt och aptiten är definitivt större än igår (förutom ovanstående beställning har det även gått åt tre clementiner och ett äpple) så vi håller tummarna för att söndagens femårskalas blir av. Och att lillebror inte också drabbas, såklart ...

Dag 4 - Det här åt jag idag

Skönt med ett enkelt inlägg efter gårdagens som krävde både en hel del tid och mycket känslor. Ännu skönare när natten varit tuff och dagen seg. För tillfället försöker jag äta lite nyttigare, främst mer frukt och grönt, men just idag var temat comfort food.

Frukost: Kelloggs All-Bran med mjölk, juice (apelsin-blodgrape), macchiato

Förmiddagslatte

Ingen frukt – ajaj

Lunch: Big Mac med side salad och cola light

Eftermiddagslatte + 1 st Ballerina Kladdkaka vanilj som såg lite ensam ut

Ingen frukt – ajaj

Middag: indisk hämtmat – mangokyckling (där kom frukten in!) med härligt gräddig sås och vitlöksnaan (vitlök är väl nästan en frukt?)

Liten latte

30 min på gymet (nej inte mat men jag tyckte att det förtjänade att nämnas)

Alldeles strax: en clementin (ännu mer frukt! hej vad det går!)

Dag 3 – Mina föräldrar

 Min pappa är en äkta livsnjutare. Under sina cirka 40 år på Atlas Copco jobbade han hårt för att komma dit han är nu, men han har alltid haft tid för musiken, ett rikt socialt liv och spännande resor. Han är nyfiken, opretentiös, optimistisk, kunskapstörstande och ivrig att dela med sig av alla sina upptäckter, från ny musik till hur det ser ut i Alaska till iPadens förträfflighet. Han är helt enkelt genuint hungrig på livet och det hoppas jag är en tillgång nu när han kämpar med en njurcancer som inte verkar så sugen på att släppa taget.

 Min mamma har många fina egenskaper. Den finaste, i mina ögon, är att hon alltid finns där. För mig, för mina systrar, för mina barn. Hon tröstar när jag själv känner mig som en usel mamma, och ger råd som jag aldrig tänkt på – utan att veta bäst. Hon uppmuntrar och engagerar sig i allt vi gör – utan att lägga sig i. Hon ser sina barnbarns finaste sidor och bryr sig inte om de jobbiga. Hon är så stolt över precis allt jag, mina systrar och våra barn gör, på äkta mammavis. Och jag är så stolt över henne.

 Min styvpappa kom in i mitt liv när jag var sex år. Han var den roligaste personen jag någonsin träffat och ganska snart bestämde vi att vi var bästa kompisar, vilket var precis vad jag behövde som nyblivet skilsmässobarn. Han lärde mig att cykla, att meta och hundra andra saker; senare bekantade vi oss med Mario, Zelda och andra essentiella delar av tv-spelsvärlden. Med åren blev han mer och mer en andra pappa, dock utan att någonsin göra anspråk på den rollen, och var ett tryggt stöd när tonårstiden var som jobbigast och jag inte tyckte att min mamma förstod mig. Han har betytt, och betyder fortfarande, otroligt mycket för mig. För våra barn är han inte Johan eller mormors man, utan helt enkelt morfar – och en helt underbar sådan dessutom.

Jag har även en styvmamma, som till skillnad från min styvpappa försökte ta på sig en förälderroll och då på ett sätt som kanske inte var helt idealiskt. Jag älskar henne, men hon är en mycket speciell person och nu i vuxen ålder ser jag inte riktigt henne som förälder. Dessutom har det här inlägget blivit väldigt långt, och jag är trött, så nu sätter jag punkt för det hela.

Dag 2 - Min första kärlek

Min första kärlek kom förhållandevis sent, efter en lång rad mycket passionerade men helt och hållet obesvarade förälskelser. Jag var 16 år och eftersom pappa bodde i Singapore var jag där hela sommaren. Under två veckor var även min svenska tjejkompis V med.

Genom någon bekant till min pappa hamnade vi på en dubbeldate med två killar i 17-årsåldern. Jag och V var rätt stissiga innan, med stora förhoppningar om romantiska utvecklingar. Och för en gångs skull lyssnade kärleksgudarna på oss. Dejten på Hard Rock följdes av ett biobesök någon dag senare. Och där, i biomörkret, fick jag min första kyss av Sam. Jag minns den fortfarande: min förvåning över att en killes läppar kunde vara så otroligt mjuka och framförallt den obeskrivliga lyckan över att någon äntligen, äntligen ville kyssa just mig.

Vi fortsatte att umgås alla fyra, oftast på kvällarna. Min pappa var inte helt förtjust i hur det hela hade utvecklats och tog Det Där Snacket med mig (väldigt, väldigt awkward). Det var rätt tänkt. För varje gång jag och Sam sågs blev hånglet lite mer avancerat och händerna fick upptäcka nya spännande geografiska områden. Vi var lika oerfarna båda två så varje framsteg var omvälvande. Och han var fin, och snäll, och rolig, och omtänksam.

När V hade åkt hem blev det ännu mer allvar mellan mig och Sam. Sista kvällen som vi sågs – jag skulle åka någon dag senare – bestämde vi oss för att ta det där slutgiltiga steget. Det gjorde ont, men det var helt okej. Och jag var i himmelriket efteråt. Jag minns att jag skrev i min dagbok (nu kommer skämskudden fram) att jag hade blivit kvinna. Jag var så glad att jag hade gett bort min allra mest dyrbara gåva till en sådan fin kille.

Som aldrig hörde av sig efter det. Någonsin.

Dag 1 - Presentera dig själv

- Född 1976 i Montréal, Canada. Pappa är från Belgien och mamma från Finland.

- Rödhårig redan som bebis.

- Skilsmässobarn.

- Två systrar, en hel och en halv. (Fast bara på pappret. Båda är lika viktiga för mig, dvs enormt.)

- Har engelska som modersmål men tänker och talar bäst på svenska (förutom när jag räknar).

- Uppväxt i Stockholm, Singapore och sedan Hongkong, på grund av pappas jobb. Som 13-åring flyttade jag tillbaka till Stockholm för att bo med min mamma igen.

- Gick i sju olika skolor mellan 6 och 13 års ålder, något jag hoppas att mina barn slipper.

- Blev mer eller mindre mobbad under större delen av grundskolan, något jag också hoppas att mina barn slipper. 

- Ville bli art director. Blev i stället copywriter. Nåja. Har flaxat lite mellan reklambyråer, frilansande och inhouse men trivs bäst med att vara egen.

- Träffade min man 2003. Gifte mig med honom 2005. Två månader senare kom vår son Filip. Och 2008 kom hans lillebror Frank.

- Upptäckte systemkameran våren 2009. Går nu en deltidsutbildning med drömmen om att kunna göra fotointresset till en del av min arbetsdag.

Älskar: Min familj. Min kamera. Chokladfabrikens lakritskola. Att vara småfrusen och krypa ned mellan rena lakan. Apple-produkter. Att cykla. Anklever och mogna franska ostar. Fräknar. Färger. Brunch. Skräckfilmer. Bullterriers. Gotland. Lyxiga badprodukter. Sovmorgon. Rostat rågbröd med mycket smör. Att klara av något jag varit rädd för.

Ogillar: Januari. Februari. Schlager. Filmjölk. Stilfascism. Försöker för övrigt att inte dissa för mycket; life's too short.

1-30

Okej jag hakar också på. Dock enbart för att ge blogginspirationen en kick, inte för att ge mig själv någon press. Vilket innebär att om det inte skulle bloggas någon extrahektisk dag så är det faktiskt inte hela världen. Jag tar igen det sedan.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Studio

Igår övade jag grundläggande studiofoto med Jessica. Förutom att bli kompis med utrustningen skulle jag lösa en uppgift till nästa vecka. Jessica var både otroligt bekväm och påhittig framför kameran och vi tog över 500 bilder. Nu gäller det bara att välja ut de som jag ska presentera ... inte helt lätt. Men här är en som jag tycker blev fin, i alla fall med tanke på att det är en av mina allra första egna studiobilder.

Fler bilder kommer nästa vecka!

Enkelt uttryckt

Utanför Kulturhusets entré.

4

Det var länge sedan det listades. Har sett denna hos flera andra bloggare, så jag kapar den själv.

4 TV-program jag ser

Svår fråga. Just nu ser jag sällan på tv, jag har på tok för mycket annat att göra. Men jag fokuserar på det jag skulle vilja se om jag hade mer tid.

1. Boardwalk Empire

2. The Wire

3. Six Feet Under (ja jag har lyckats missa den helt)

4. Solsidan – kommer helt klart att följa den nya säsongen när den går

4 saker jag gjort idag
1. Pussat på mina barns magar. Herregud vilka gosiga magar.

2. Lärt mig om olika färgrymder och färgprofiler.

3. Hatat snöslask med en passion som borde ha smält bort rubbet.

4. Fått höra av Fille att blåvalen är världens största djur. Och blivit glad åt att han kommer att få lära sig så mycket häftiga saker.

4 saker jag längtar efter
Också svårt. Jag har fullt upp med att hantera nuet, som faktiskt är väldigt roligt i sig. Men några andra roliga saker att se fram emot är:

1. Filles reaktion när han får reda på att hans femårskalas kommer att hållas på Birka Bowling.
2. När Frank har kommit igenom sin tvåårstrots. Är lite trött på hans explosiva utbrott, speciellt på nätterna.
3. Restaurangmiddag med min mamma och lillasyster på söndag.
4. Att få fota Sessan imorgon, i Berghs fotostudio! Inte minst för att det var lite för länge sedan vi sågs.

 

4 saker på önskelistan
1. Tid.

2. Skulle vanligtvis sukta efter diverse feta objektiv men just nu får jag låna rätt trevliga sådana av Berghs. Så vad gäller fotoutrustning skulle en reflexskärm (vit/silver/guld) sitta fint.

3. Detta, den främsta inspirationen till titeln på min fotoblogg, även om raderna är Leonard Cohens. Kanske köper jag det när jag är färdig med utbildningen. Som en examenspresent till mig själv, liksom.

4. En snygg vit klocka. Typ den här. Har fått en thing för snygga vita klockor.

4 personer jag utmanar
Vem som helst som känner för det.

Ned och upp

Åh vad jag hade hoppats på att få med någon av mina bilder i Metro Photo Challenge-finalen. Inte så att jag verkligen förväntade mig det, men hoppas får man ju göra och det hade varit så himla roligt. Så besvikelsen var hyfsat stor i morse när jag konstaterade att ingen av bilderna hade kommit till final. (Den bittra, barnsliga sidan hos mig noterade att det var lite väl många bilder på gulliga barn och knasiga djur.)

Men! Säg den besvikelse som varar för evigt. Förra veckan gjorde jag ett litet gratisuppdrag för ett politiskt parti och idag kontaktade de mig för att fråga om jag ville fota dem under ett möte som de ska hålla imorgon. Inte nog med det – denna gång får jag fakturera. Mitt första betaluppdrag!

Sist men verkligen inte minst: jag kom hem till ett superfint vykort från en väninna som ville hälsa att jag tar fina bilder. Blev alldeles varmlycklig. Tack L-J. :)

På ytan

D700, 50 mm, f/4, 1/2500

I fredags åkte jag ut till vackra Tyresta Nationalpark. Lånade en D700 + 14-24 mm av skolan och kompletterade med min egen utrustning: D90 + 16-85 mm + 50 mm. Allt användes. Vidvinkellinsen var superkul att använda. Det blir inte sista gången jag testar den.

Just den här bilden är jag själv lite kär i, tycker den känns nästan som en akvarellmålning. Fler bilder från Tyresta finns här.

Provbilder

Lånade en av skolans kameror, en Nikon D700 (fullformat), för att testköra tillsammans med mitt eget 50mm/1.8-objektiv. Hann inte fota så mycket som tänkt på grund av vädret och på tok för litet minneskort men kameran kändes klart trevlig.

Ska låna samma kamera med ett 14-24 mm över helgen. Har aldrig testat vidvinkel, ska bli kul.